Sensommarsolen lyser genom björkarna och gör marken lite prickig. "Banchefen" Urban Wigren kommer med krattan och snyggar till banan, det är en stor dag. Det känns nästan i luften. I eftermiddag är det dags för match nummer 200. En bemärkelsedag på sitt sätt, två matcher ska det bli, nummer 199 och 200.
– Det började med ett gruslass, säger Börje Eklund som är en av eldsjälarna bakom den långvariga bouleturneringen på slätten.
Det blev första steget, gruslasset användes för att förvandla en stump av cykelvägen tvärs över villaområdet till boulebana. Och sedan dess har det spelats över 200 vänskapsmatcher. Och varenda en av dem finns dokumenterad. Bokföringen är total, både poängräkning och antalet matcher. Det brukar bli två, ibland tre omgångar varje gång gänget träffas på sin bana.
Den lilla boulebanan på cykelvägen har kommit att få ganska stor betydelse för många av grannarna i området. Speciellt för spelarna i de båda lagen, naturligtvis, men också för deras familjer.
Det kan dock ha sina sidor att vara på en cykelbana. Ibland blir det uppehåll i spelet för att släppa fram en eller annan cyklist. Men några konflikter har det inte blivit hittills i alla fall.
– Vi har bott här i 40 år, säger Börje Eklund, och det är klart att vi kände varandra till namnet och så, några har jobbat på samma ställe. Men vi umgicks inte privat på den tiden.
Bortsett från att man spelade boule i boulehallen, förstås. Då träffades man lite nu och då. Och det var där det hela började. Pandemin slog till och boulehallen stängde. Men – gänget ville fortsätta spela. Det var i april förra året, med utomhussäsongen alldeles runt knuten. Det satte i gång diskussionen och det dröjde inte länge förrän gruslasset var på gång.
Nu, många kastade klot senare, har grannsämjan har vuxit till sig ordentligt och med mer eller mindre oregelbundna mellanrum blir det fester och sammankomster grannarna emellan. Inte bara allvar på boulebanan.
– Nu i somras hade vi tänkt spela någon match och ta fruarna med oss, och sedan gå ner till campingen och äta något gott, berättar Börje Eklund, men det var så varmt, så vi hoppade över boulen och gick ner direkt i stället...
Det är alltid samma gäng som är med och spelar. Vaktstigens laguppställning är Börje Eklund, Seppo Lahti och Johnny Ebbesson och för Rekrytstigen spelar Sture Olofsson, Curt-Ove Johansson och Urban Wigren.
Det verkar vara väldigt kvinnofattigt, får fruarna inte vara med?
– Jovisst får de det, säger Börje Eklund. Vi har frågat, men de vill inte. De har väl inte samma intresse...
Så gubbarna får klara sig på egen hand. Och det gör de ganska bra.
Mitt emellan 199:an och 200:an blir det som sig bör fikapaus. Även om boule har sitt ursprung i Frankrike, och inte sällan förknippas med rödvin och baguetter, så är det kaffe och kardemummabullar som gäller här. Termoskaffe, och bulle i plastpåse under parasollet som ger lite skugga. Septembersolen är varm, kanske en av de sista riktigt varma sommardagarna för i år.
Så är det dags, Börje Eklund samlar ihop pappmuggarna och det som är kvar i bullpåsen och stoppar det tillbaka i cykelväskan. I ett trollslag förändras stämningen. Nu gäller det 200. Rekrytstigen har ett litet försprång, 105 mot 93. Men Vaktstigen vann 199:an och knappade in. Nu är det möjligheten till en dubbel som hägrar, och det lyckades man också med.
