Det bästa med praktiken i Kanada tyckte Elis var att få se hur man jagar där då det skiljer sig mycket från Sverige.
I juni gick Elis från Valdemarsvik ut sista året på Gamlebygymnasiet där han läste naturbruksprogrammet med inriktning jakt och viltvård.
Den 3 juni kom han hem efter två veckors internationell APL, arbetsplatsförlagt lärande, i Kanada.
– Jag har varit hos en dansk kvinna som bor långt ut på Kanadas landsbygd och livnär sig på att sälja jakter, främst björnjakt, till skandinaviska jägare, säger Elis.
Det Elis fokuserat mycket på under sin treåriga utbildning på gymnasiet är främst viltvård men också hur man förvaltar stammar och viltstammar, skog, naturguidning, företagsverksamhet och servicekunskap.
– När jag började på Gamlebygymnasiet ville jag bli viltmästare eller skogsmästare, då kan man göra allt inom jakt och skog. Det handlar inte så mycket om att skjuta utan mer om hur man ska förvalta marken, säger Elis.
Han berättar vidare att man inte skjuter djur för nöjes skull utan att det finns en tanke bakom.
– Vi vill inte utrota allt, vi vill ha så mycket som det går, men vi behöver starka och friska djur för det blir en kedja av allt. Man måste hålla allt på rätt nivå. Allt måste ha en tanke bakom sig, säger han.
Elis kan nu läsa vidare på viltmästarprogrammet i Sörmland men just nu känner han sig färdig med studier för ett tag.
– Det orkar jag inte riktigt än, jag tar en liten paus och sen om jag orkar tar jag upp det igen.
Planen är härnäst att jobba i en vapenaffär i Söderköping under sommaren.
– Jag får ju jobba utifrån de grunderna jag har nu men det är inte ett så högt krävande jobb,
Elis Wahlman tog nyligen studenten och gick ut Gamlebygymnasiet där han läste naturbruksprogrammet med inriktning jakt och viltvård.
Vill du berätta mer om din praktik i Kanada?
– Det var min lärare som sa till klassen att han hade praktikplatser i Afrika och Kanada. Jag var i Finland i höstas och hjälpte till att förvalta en mark på en finsk gård, säger Elis.
Efter lite funderingar bestämde han sig för att åka till Kanada, långt ute på landet där närmaste stad var Fort St. John.
– Därifrån och till campen hade vi nästan 20 mil – 12,5 mil med bil och 6 mil med båt. Det låg mitt ute i Rocky Mountain-kedjan mitt i bergen, där bor ingen.
Elis åkte dit med en vän från ett annat gymnasium. Ägaren av campen var en dansk kvinna som lever där halva året.
– Hon flyger ut dit i början på maj och förbereder för alla jägare som ska komma och jaga. I oktober åker hon hem till Danmark igen och reser runt på olika mässor i Europa för att marknadsföra de jakter som hon säljer, förklarar Elis.
Det man kan jaga där är bland annat björn och älg. Den danska kvinnan och hennes man som äger marken, guidar då fram hela vägen till skjutningen.
Hur var känslan där?
– Allt är jättestort, det ligger vid den näst största konstgjorda dammen de har i Kanada. Det var jättevackert, det finns inget i Sverige som liknar det där, säger han.
"Den närmaste svartbjörnen hade vi 50 meter som närmast. Jag blir inte så skrämd av saker, man får ha lite is i magen", säger Elis.
Elis fick följa med ut på björnjakt vid flera tillfällen.
– Jag var med när en dansk sköt en björn. Svartbjörnarna är inte så farliga.
Farligast är grizzlybjörnarna, de är aggressiva och äter bara kött.
–De var långt ifrån oss, den närmaste svartbjörnen hade vi 50 meter som närmast. Jag blir inte så skrämd av saker, man får ha lite is i magen, säger Elis.
Gällande grizzlybjörnar får man inte skjuta, bara om de går till attack.
– Då måste man vänta med att skjuta tills man har pipan mot björnen och är nästan översprungen.
Elis stötte även på grizzlybjörn men inte heller då blev han rädd.
– Den jagade upp oss när vi satt på en fyrhjuling och ställde sig upp på bakbenen och röt åt oss, säger Elis som kände sig trygg på fyrhjulingen.
Tidigare hade de dock haft en fyrhjuling som fått soppatorsk berättar Elis.
– Då fick deltagarna gå flera kilometer hem, säger Elis.
"På våren åker man mycket båt till ett ställe och sen tittar man med kikare rakt över sjön om det är någon björn där", säger Elis. På bilden ser vi Stan och Bjerke, två jägare från Kanada och Danmark, som Elis lärde känna på campen.
Vad var bäst med din praktik?
– Det var att få se hur man jagar där borta för det är så annorlunda från Sverige. Du går flera tusen meter upp på ett berg och smyger dig på björnen.
När de jagade var de ute hela dagarna.
– Man kunde vara ute i flera dagar om man ville, men vi hann aldrig det för våren var försenad med två veckor.
Elis skulle gärna åka tillbaka någon gång.
– Det är dyrt men jag ska spara. Jag fick många vänner bland alla som arbetade där, säger han.
Vad gör du om tio år?
– Det kan jag inte säga, det är så mycket som händer nu runtomkring, man vet ju inte hur allt ser ut då men helst är jag egen företagare och jobbar inom skogsbruk, säger Elis.