Gunborg Nilsson var under många år ordförande i Silverdalens Gymnastikklubb. Än idag är hon aktiv som gruppledare vilket hon har varit sedan sporthallen byggdes 1977.
– Det är tur jag har Sture som fixar och styr här hemma så jag hinner göra allt annat som jag tycker är roligt, säger Gunborg Nilsson när vi passerar sambon i köket.
Vi slår oss ner i den bastanta furumöbeln i det inglasade uterummet. Senast jag var här var jag bara nio år. Skolavslutningen låg runt hörnet och hela klassen fick följa med Gunborg hem på avslutningsfika. Jag minns att vi åt vita chokladbollar som var rullade i kokos. Och att vi drack saft.
När vi träffas den här gången är den vita hortensian i full blom. Lönnebergaveckan som anordnas årligen i slutet av juli har pågått i tre dagar. Det är en hektisk vecka för Gunborg Nilsson, och det har det varit varje år sedan starten 1986.
– Jag har varit med från början. Vi hade en kultursekreterare som tyckte vi skulle göra något mer av namnet Lönneberga, så hon körde igång Lönnebergaveckan och engagerade flera föreningar. Sen när hon slutade tog hon för givet att det skulle dö ut, men sånt triggar mig och förmodligen de andra föreningarna med så vi tänkte nähä, vi ska minsann visa att vi kan fixa det här själva. Så därför har vi hållit på.
Och nog har de hållit på. Tack vare lokalt engagemang har Lönnebergaveckan nu arrangerats i 34 år. Gunborg Nilsson har som aktiv i Silverdalens Gymnastikklubb och Svenska kyrkan, haft en central roll varje gång.
– Jag tycker det är roligt om det händer saker, så därför envisas jag med att hålla på. Egentligen är det en dum vecka för jag har tre barnbarn och en sonhustru som fyller år. Men bara man planerar så går det bra. Jag har lite svårt att delegera, det är en brist jag har, men då tvingas jag, säger Gunborg Nilsson.
När skulpturen av Emil i Lönneberga invigdes 27 maj 1998, var Gunborg Nilsson där med sina skolbarn som sjöng vid ceremonin.
Gunborg Nilsson växte upp i den lilla byn Möcklemark utanför Mariannelund, men hon har bott hela sitt vuxna liv i Lönneberga. För väldigt många har hon varit deras första lärare. Under hela 44 år undervisade hon som lågstadielärare på Silverdalens skola.
– Jag trivdes väldigt bra som lärare. Både jag och många andra tänkte nog hur det skulle gå för mig när jag skulle sluta jobba. Som tur var fanns det mycket annat att ägna sig åt. Det var också då jag kom på att anmäla mig till Vasaloppet, säger Gunborg Nilsson.
När Gunborg Nilsson gick i pension bestämde hos sig för att göra en gammal dröm till verklighet. Hon anmälde sig till Vasaloppet och totalt blev det åtta starter mellan åren 2009 och 2018.
Sagt och gjort. 2009 stod hon för första gången på startlinjen i Sälen. Under nio år blev det totalt åtta starter och vid den senaste hade Gunborg Nilsson hunnit fylla 75 år. Intresset för längdskidor slog rot redan i barndomen och när det finns snö anordnar hon varje sportlov Barnens Vasalopp i Silverdalen.
Som pensionär började Gunborg Nilsson även engagera sig i pensionärsföreningarna SPF och PRO.
– I vintras när vi inte fick ordna någonting fick jag nästan spader. Men då såg jag på Facebook att Eksjö SPF ordnade minsann tipspromenader ute, så då körde jag igång det hos oss också.
"Jag älskar att röra på mig. Det är min fasa om jag skulle åka på någonting som gör att jag inte kan fortsätta att vara lika aktiv", säger Gunborg Nilsson.
Det råder inga tvivel om att hon trivs bäst när saker är på gång. Förutom tipspromenaderna är Gunborg Nilsson med och ordnar både kultisdans och linedance genom SPF. Därutöver spelar hon bowling, cyklar och styrketränar på gymmet i Silverdalen. Engagemangen är många och hjärtat för hembygden är stort.
– Jag trivs med att bo här och jag tycker det ska hända lite saker. Om man vill engagera sig finns det stora möjligheter. Vilken förening man än vänder sig till välkomnas man med öppna armar.
