Det är Gamlebybon Maria Nilsson som tipsar om sig själv. Från lägenheten i centrala Gamleby ser hon nästan hela vägen till barndomshemmet på Hagahöjden. Den 1 maj började hon som verksamhetschef på hälsocentralen, några minuters promenadväg från hemmet. 

Trots att det bara skiljer en knapp kilometer mellan dåtid och framtid har resan tagit en del omvägar. Hon berättar om helikopterturer, bröderna Herrey, och om att väcka nyfikenheten till liv igen. 

Maria är i grund och botten kemist. Fyra års universitetsstudier i Göteborg varvades med sommarjobb på hemorten.

– Jag visste hela tiden att jag ville hem efter utbildningen, berättar hon. 

Den 1 maj blev Maria Nilsson ny verksamhetschef för hälsocentralen i Gamleby.

Foto: Martina Gradian

Hemma fanns både familjen och hennes kommande arbetsplats. På Saab Barracuda fick hon en tjänst som skulle sträcka sig över tre månader. Det blev nästan 20 år. 

– Ja, jag har egentligen aldrig jobbat som kemist, i alla fall inte med bindningar och atomer, säger hon med ett skratt, och berättar om jobbet på utvecklingsavdelningen. Hon testade och utvecklade kamouflage: gjorde analyser, skrev rapporter, föreslog förbättringar.

Långtråkigt hade hon sällan. Hon berättar om en helikoptertur i början av karriären.  

– Jag och en kollega skulle flyga över för att kolla hur bra kamouflaget fungerade i skogen. Han satt med en stor dator, säger hon, och pausar för att visa ungefär hur stor en dator var i slutet av 1990-talet. Stor, visar det sig. Hon fortsätter: 

– Och jag satt med kamera och stativ på axeln. För att kunna fota var jag tvungen att hänga ut genom helikopterns borttagna dörr, med den tunga utrustningen på axeln. Det var ett "mandomsprov", säger hon med glimten i ögat. 

Hon har många fina minnen från Saab Barracuda, inte minst från resorna.

– På en resa till Kanada bodde vi på hotell på 28:e våningen, med utsikt över Niagarafallen.

Och under resor till små svenska orter kunde Maria och hennes kollegor mötas av ett stadshotell som var spöklikt nedsläckt vid ankomst, där receptionisten var oklart frånvarande.

– Stora kontraster, konstaterar hon. 

Hon pratar varmt om sin första chef, Erik Dahlstedt. 

– Han var så cool. En helg behövde jag åka till Örebro på jobb, och för honom var det självklart att jag kunde ta med sambon, ta in på hotell och äta på restaurang. Han såg att det betydde något när man ställde upp. Han hade ju bara kunnat beordra mig att åka. Men det var ett givande och ett tagande. 

En sådan ledarstil har hon själv eftersträvat. 

Hon blev en del av ledningsgruppen på Saab Barracuda 2007, som kvalitets- och miljöansvarig. Sedan blev hon tillförordnad chef för utvecklingsavdelningen 2010, och några månader senare fick hon erbjudande om att bli chef "på riktigt". Hennes intresse för ledarskap och personlig utveckling växte ju mer hon fick lära sig.

Marias dikt "Beredskapsläge" valdes ut att vara med i "Körverk för 136 röster: texter från Kalmar län". När andra människor kan relatera till det hon skapar ger en häftig känsla, berättar Maria Nilsson.

Foto: Martina Gradian

Det ligger i människans natur att vara på jakt efter nya utmaningar. Att ständigt sträcka sig efter nästa steg. Men vad händer när trappstegen tar slut? 

– När jag var 45 hade jag slutat vara nyfiken. Det var en stor sorg. Jag har alltid varit driftig och nyfiken, säger hon, och ger exempel:

– När jag var 14-15 år fick mamma och pappa hämta mig och en kompis i Borgholm. Vi hade bestämt oss för gå på en konsert med Herreys. 

"Någonstans på vinden" har hon ett sparat handskrivet vykort från brödernas mamma. 

– Även sommarjobben på Ica när jag var yngre slutade med att jag jobbade mig upp från kassajobb till att hjälpa till med lönerna på kontoret. Jag har aldrig varit karriärslysten, men jag har alltid velat lära mig nytt.

Något behövde förändras, och Maria bytte jobb till Saab Dynamics i Linköping, blev chef för närmare 50 medarbetare, och fick rekrytera sin egen ledningsgrupp. 

– Många undrar hur det gick att pendla, men att åka bil var aldrig några problem. Men det försvann två och en halv timme varje dag, som jag istället hade kunnat lägga på familjen, mitt hem eller mig själv.

Trots att hon trivdes med jobbet i sig valde hon att sluta förra året. 

– Jag är stolt över att jag gjorde det valet. 

Stolt, varför då? 

– Det är lätt att tänka att man "måste" göra saker. Att man sitter fast. Omständigheterna gav mig en medvetenhet om vikten av att prioritera rätt i livet.

Där, eller strax dessförinnan, började en helt annan resa. Den inom henne själv.

Hon började med en buggkurs, fortsatte med måleri, att snida i trä, och att skriva dikter.

– Jag var väldigt kreativ som barn. Jag är en skapande människa som slutade skapa. Jag har lärt mig lyssna på vad jag själv vill. Nu finns det inga tydliga gränser mellan den logiska och den känslomässiga Maria. Konstnären Maria får ta plats lika mycket som projektledaren.

Hon har målat elskåp under BANK! 2020, fått en dikt publicerad i boken "Körverk för 136 röster: texter från Kalmar län", och ställt ut sina målningar i samband med sin 50-årsdag. 

– Jag skapar för min egen skull, men när andra kommer fram och uppskattar det är det en häftig känsla: det jag skapar slår an hos andra människor.

"Jag är en skapande människa, som slutade skapa", förklarar Maria Nilsson. Sedan några år tillbaka har hon låtit den konstnärliga och utforskande delen av sig själv ta mer plats, bland annat med måleri och träsnideri.

Foto: Martina Gradian

När hon sökte nytt jobb var hon beredd på att behöva pendla igen. Flera intervjuer blev det, innan hon klev in på hälsocentralen i Gamleby. Allt klickade. 

– Jag vet att jag har något att erbjuda, och jag vill bidra till de samhällsfunktioner vi har. Jag är stark i mig själv och har en chef som tror på mig.

Vad blir den största utmaningen med branschbytet? 

– Att lära mig sjukvårdsspråket. Fördelen är att jag inte kommer kunna lägga mig i mina medarbetares arbete! Men jag får använda min nyfikenhet och lära.

Hon tillägger att hon också hoppas kunna öka medvetenheten om att hälsocentraler inte längre är "läkarstationer". 

– Ja, det första jag behövde göra när jag fick jobbet var att byta ut namnet i kontaktboken... Jag hade nämligen sparat numret som "läkarstation"...

– På hälsocentralen jobbar många olika specialister, så som diabetes- och KOL-sköterskor, så den gamla inställningen att alltid få träffa en läkare stämmer inte alla gånger.

Den 1 maj började hon det nya jobbet. Starkare, och ödmjukare, än någonsin.  

– Jag levde alltid i framtiden. Jag hade plan A, B, C, D och E. Men det är att lägga energi på saker som inte har hänt än, oftast helt i onödan. Nu börjar jag på ett nytt jobb, och visst kommer det vara pirrigt, men jag känner mig lugn inför uppdraget.

Är du nyfiken?

–Jättenyfiken, säger hon med ett leende.

Den 1 maj började Maria Nilsson som verksamhetschef på hälsocentralen i Gamleby. Ett uppdrag hon tar sig an med glädje och nyfikenhet.

Foto: Martina Gradian