Alf Hörberg kommer fortfarande ihĂ„g vĂ€lbehaget och gĂ„shuden pĂ„ kroppen nĂ€r han hörde musikkĂ„ren spela i fjĂ€rran pĂ„ 1 maj. Nörd? Ja, erkĂ€nner han. Och sĂ„ har det förblivit. "Jag lever ett lyckligt liv och fick möjlighet att förverkliga det jag var bra pĂ„ som barn â musik", sĂ€ger han inför sitt Vimmerbybesök.
Det var förÀldrarna som tidigt upptÀckte att Alf hade ett djupt intresse för musik. De musicerade inte sjÀlv, huset var tomt pÄ instrument, sÄ musikintresset var liksom inget som gick i arv. Men det hindrade dem inte frÄn att backa upp sonen, sÄ han fick Àgna sig Ät det han ville.
â Jag kommer fortfarande ihĂ„g vĂ€lbehaget och gĂ„shuden pĂ„ kroppen nĂ€r jag hörde musikkĂ„ren spela i fjĂ€rran pĂ„ 1 maj. Vi stod först pĂ„ balkongen i StjĂ€rnhusen och lyssnade, sĂ„ tvingade jag ut farsan att gĂ„ med i tĂ„get och lyssna pĂ„ konserten i sjukhusparken, som fanns pĂ„ den tiden.
Det var nÀstan en euforisk upplevelse, minns han och fortsÀtter med att bÄde stÀlla en frÄga och besvara den:
â Nörd? Ja, erkĂ€nner han. Och sĂ„ har det förblivit. Jag lever ett lyckligt liv och fick möjlighet att förverkliga det jag var bra pĂ„ som barn â musik.
Hur ser du pÄ ÄtervÀxten i dag, inom orkestrarna?
â Nu för tiden Ă€r det brist pĂ„ blĂ„smusiker, alla som fĂ„r jobb i orkestrarna i dag kommer frĂ„n andra lĂ€nder, det finns nĂ€stan ingen Ă„tervĂ€xt i Sverige överhuvudtaget. Mycket beror det pĂ„ att musikskolor lĂ€ggs ner runt om i landet, det tycker jag Ă€r synd.
â Förr ansĂ„gs musikskolan minst lika viktig som att barn vill hĂ„lla pĂ„ med idrott. Valmöjligheten mĂ„ste finnas, alla barn kan inte gĂ„ pĂ„ hockeytrĂ€ning, utan mĂ„nga vill sitta och spela gitarr, klarinett eller sitta vid ett piano och vara kreativa.
Alf Hörberg var bara sex Är nÀr hans pappa tog med honom till musikkÄrens ledare Ernst Rundgren för att frÄga om han kunde ta hand om sonens musikintresse.
Han spelade blockflöjt ett Är, innan Rundgren föreslog klarinett. Och blott Ätta Är gammal fick han spela med sina idoler, Vimmerby BlÄsorkester.
â SĂ„ smĂ„ningom inrĂ€ttades Musikskolan och jag fick börja spela mer regelbundet en-tvĂ„ gĂ„nger i veckan. Vi spelade ocksĂ„ orkester och i olika ensembler, berĂ€ttar Alf Hörberg nĂ€r Vimmerby Tidning nĂ„r honom pĂ„ telefon pĂ„ jobbet pĂ„ Konserthuset i Stockholm, dĂ€r han bott sedan studierna pĂ„ Musikhögskolan inleddes 1978, efter fem Ă„r pĂ„ FramnĂ€s Folkhögskola i PiteĂ„.
Alf Hörberg berÀttar om Arne Hjertberg, som var lÀrare i flöjt och violin, om hur han samlade de mest intresserade runt sig för att spela av ren lust och om hur han packade in musikelever i sin Amazon och körde i ett strÀck till just PiteÄ, för fyra veckors sommarkurs som Alf deltog i varje Är sedan han var tolv.
Alf Hörberg tvekar inte, utan menar att just det var en upplevelse som kom att bestÀmma resten av hans och ytterligare fyra grabbars liv.
â Alla vi har sedan Ă€gnat oss Ă„t musik professionellt, tillĂ€gger han.
Alf Hörberg Àr klarinettist i Kungliga Filharmonikerna. Han har turnerat utomlands i mÄnga Är och spelat pÄ vÀrldens största scener. Nu kommer han till Vimmerby, för att ge en konsert i Kulturskolans aula pÄ söndag.
Personligen har han haft förmÄnen att fÄ turnera utomlands i mÄnga Är och spela pÄ vÀrldens största scener, sÄsom Carnegie Hall i New York, Musikverein i Wien, dÀr nyÄrskonserten sÀnds ifrÄn, och Operahuset i Sydney, bara för att nÀmna nÄgra.
Kontrasten blir stor nÀr Alf Hörberg kommer hem till sin barndomsstad för att ge en konsert i Kulturskolans aula pÄ söndag under rubriken "Beethoven och Brahms" med Alf Hörberg, klarinett, Josep Castanyer Alonso, cello och Darya Tchaikovsky, piano. Arrangerar gör Sevedebygdens Musikförening och LÀnsmusiken.
Vad tÀnker du om att spela pÄ hemmaplan?
â JĂ€tteroligt. Det ska bli fantastiskt kul, det har inte hĂ€nt sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger, sĂ€ger han och rĂ€knar till fyra genom Ă„ren.
â SĂ„, jag Ă€r glad jag blev tillfrĂ„gad. Jag vet inte vem som klĂ€ckte idĂ©n, men som sagt, det ska bli jĂ€ttekul.
