Det tog flera år för Annika att komma över sin mans otrohet. Jobbigast var sveket och lögnerna. "Känslan att inte duga", säger hon. Detta är en genrebild på en annan kvinna.
Fyrabarnsmamman Annika hade varit tillsammans med sin man i 20 år när han bedrog henne. Hon beskriver det som att han gick in i sin egen värld.
– Vi kämpade i några år men till slut gick det inte. Det räcker med att man själv mår så dåligt. Kanske fanns det tecken, men jag såg dem inte, säger hon.
De tog hjälp av familjerådgivning. De fick både möta rådgivaren tillsammans och enskilt. Hon rekommenderar andra i samma situation att ta professionell hjälp.
– Det var bra att prata med någon som kom helt utifrån, som inte tog någons parti. Det är synd om man blir bitter och inte klarar av att prata med varandra. Det tog lång tid men till slut kom jag över tröskeln.
I efterhand förstod Annika att mannen var kär i den andra kvinnan, som hon också visade sig känna.
– Jag pratade med henne och det visade sig att han inte var helt ärlig mot henne heller. Han hittade på lögner som han snurrade in sig i.
Jobbigast för henne var sveket och lögnerna.
– Känslan att inte duga. Och svårast var att han aldrig ville sitta ner och prata med mig om varför det blev som det blev.
Jobbiga år följde. Förutom att hon förlorade sin man beskriver hon sorg över att ha mist gemensamma vänner. Men hon kände sig inte ensam. Hon hade egna vänner som stöttade henne. Bland dem ex-makens bror, som också tog en medlande roll.
– Mitt råd till andra är att lita på magkänslan, även om det gör ont. Kanske är det bättre att separera.
När de skildes hade två av barnen hunnit flytta hemifrån. Det yngsta barnet var tio år.
– En sak som jag bestämde mig för var att inte dricka någon alkohol när jag mådde så dåligt. Det kan sluta illa när man är ensam och sitter och funderar, säger hon och berättar vidare:
– I början var det jobbigt att se människor som var lyckliga.
Utöver vännernas stöd läste hon en del böcker för att förstå de olika stadierna de gick igenom.
– Problemet var nog att vi hattade fram och tillbaka. Det är nog bättre att bryta upp och veta att det är så här.
Det tog några år, men till slut träffade Annika en ny man. I dag är hon änka.
Kunde du känna tillit till honom?
– Vi var äldre när vi träffades. Han hade också varit gift. Vi litade på varandra och kunde prata om det som hade hänt.
Hon hoppas att hennes erfarenheter kan hjälpa andra.
– Det går att hitta andra vägar och att tro på sig själv igen.
Fotnot: Annika heter egentligen någonting annat.