Utanför svetsutbildningen i matchningsföretaget Monticos lokaler i Västervik står en Chevrolet parkerad. Det är en c20 pickup truck årsmodell 1963 med en V8. Lacken är vit. Blå eldsflammor täcker bilens huv och sidor.

– Det var i 18-årsåldern som mitt bilintresse tog fart på allvar, säger Paulina Hamrin, som växte upp i Sundsvall. 

I den krets som Paulina kom att tillhöra var bilarna grejen. Men inte vilka bilar som helst. Det skulle vara amerikanska pickups. De vårdades med omsorg och så fort det gavs tillfälle åkte hon och vännerna på bilträffar. Hon mekade och svetsade på sina bilar på fritiden, i den mån hon kunde själv.

– Tills för ett år sedan ungefär jobbade jag på en handelskedja i Sundsvall. Jag trivdes med det och jag blev butikschef. Men under många år hade det gnagt inom mig, att jag ville lära mig att svetsa på riktigt.

När Paulina på våren 2018 tog en sväng ner till Västervik för att få hjälp med sin pickup, såddes ett frö. 

– Jag tyckte mycket om Västervik och började kolla upp var det fanns utbildningar till svetsare. Det visade sig finnas på ganska många ställen, bland annat i Västervik. I början var det mest en dröm, men så insåg jag att jag var tvungen att ta tag i det på riktigt. Om något gnager måste man lyssna på det. 

Paulina tog beslutet att bryta upp från tryggheten med sambo och fast jobb på sin hemort. 

– Det var tufft såklart. Men jag hade under min semester haft tid att tänka och kommit till slutsatsen att det var helt nödvändigt. Jag ville inte bli äldre och känna att jag inte gjorde vad jag kunde för att följa min dröm, plus att jag trivdes så bra i Västervik.

I januari 2019 kliver alltså Paulina in på arbetsmarknadsutbildning (en utbildning som ges på uppdrag av Arbetsförmedlingen reds. anm.) i svetsning på Montico i Västervik.   

– Jag fick mycket bra stöttning från Arbetsförmedlingen här i Västervik och jag tycker att utbildningen är proffsig. 

Den utbildning som Paulina går kommer att ge henne kompetens att arbeta såväl i Sverige som utomlands. Nu är det bara några veckor kvar tills hon är klar med alla moment i “IW – International Welding”.

– Det blir en fortsättning. Jag kommer även att ta ett certifikat för svetsning i rostfria rör. 

Svetsbåset som Paulina jobbar i är rent och snyggt. Hon monterar upp några rör, sätter på sig svetsmasken och ger en kort demonstration med en tig-svets.

– Man måste vara lugn och fokuserad. När jag håller på glömmer jag tid och rum. En välgjord svetsfog är vacker. Det blir lite konst över det, säger hon. 

– Mitt mål är att svetsa så mycket som möjligt och i framtiden, när jag fått tillräckligt med erfarenhet, kanske jag startar eget. Jag är intresserad av design och har idéer när det gäller industrilampor. Men jag är fullt medveten om att det kommer ta lång tid. Jag satsar mot stjärnorna. Nu har jag nått till trädtopparna. Jag har offrat en hel del, men jag vet att jag har valt rätt.  

Möjligheten till arbete som svetsare är, enligt Arbetsförmedlingens yrkeskompass, mycket goda och det både på kort och lång sikt. Tillgången på svetsare är inte tillräcklig för att möta efterfrågan från industrin. Det finns cirka 14000 anställda svetsare och gasskärare i Sverige, fyra procent av dessa är kvinnor.

– Jargongen kan vara hård för en tjej i industrin, men jag är stark, tar kritik positivt, och har inga problem med att stå upp för mig själv.