Frisören jag ska träffa har några moment kvar. Hon penslar omsorgsfullt toning på hårslingor och slår in dem i folie. Salongen på Piazzan i Överum har fyra frisörstolar varav tre är upptagna den här förmiddagen i slutet av september. Musik från radion blandas med lågmälda röster. Hår tvättas, färgas och klipps. Det är nu 40 år sedan som Kerstin Bäck öppnade sin salong. 

– Jag var 19 år och hade gjort praktik på några andra salonger. Det fanns ingen etablerad salong här och jag trodde att det skulle finnas ett bra kundunderlag, säger Kerstin när vi slagit oss ner med en kopp kaffe i personalrummet.  

Det visade sig att hon hade gissat rätt. Ganska snart, efter bara några år, blev det så mycket att göra och så långa väntetider att Kerstin bestämde sig för att anställa. Lillian Nilsson, från Hycklinge, arbetar sedan dess på salongen.

Noggrannhet och vikten av ett väl utfört arbetet har legat högt på agendan på Salong Kerstin. Att följa med i modesvängarna likaså. Flera gånger per år reser frisörerna på kurser och visningar.    

– På 1980-talet var det permanenten som gällde. Det skulle vara burrigt. Nu är det få som väljer att permanenta sitt hår.

Den klassiska pagen är en frisyr som återkommer med jämna mellanrum, i lite olika tappning. Vissa bestämmer sig för pagen och behåller den resten av livet. 

– Det är friare nu är förr, man väljer mer utifrån vad som passar en själv. Och idag är det klippning och färgning som dominerar. Det är bra, för jag tyckte att permanenta var lite monotont.   

Klippningen tar tid, och det ska det få göra, anser Kerstin. Det är viktigt att hela håret klipps igenom för att må bra och se snyggt ut. 

– När jag startade egen salong var en av anledningarna att jag ville styra över min tid. Det kändes otillfredsställande att behöva jäkta igenom en kund. Att göra ett bra jobb utan stress var min målsättning. Jag har strävat efter att trivas med mitt arbete. 

Det affärsmässiga har Kerstin överlåtit till andra. Hennes make Sune Bäck sköter bokföringen och bokslut lämnar de till ekonomer. 

– Det ska gå runt, men jag har aldrig haft ambition att tjäna mycket pengar. 

För 40 år sedan fanns flera butiker på Piazzan. Idag är det endast matbutik, restaurang och Salong Kerstin. 

– Visst är det tråkigt att så mycket har försvunnit härifrån. Men mina kunder finns kvar. Vi följs åt i livet kan man säga. Hit kommer damer, herrar och barn. 

Att vara frisör innebär inte bara att fixa folks hår. Under besöken ventileras både det ena och det andra. Vardagen, höjdpunkter och allvar. 

– Många av mina kunder har blivit vänner. Vi pratar om allt möjligt. Och ja, de berättar i förtroende, som stannar hos mig. Ibland är det tunga saker, som sorg. En del vill prata om det, andra inte alls.

Kerstin växte upp i Åtvidaberg och hon visste tidigt att det var frisör hon ville bli. Hon gick frisörutbildning på Ljungstedska skolan i Linköping. Det var mot slutet av gymnasiet som Kerstin träffade sin blivande make Sune.

– Det gick bussar till danserna på Vallonen. Det var kul och när jag träffat Sune, som bodde i Överum, sökte jag mig till praktikplats i Västervik.

På fritiden är det promenader och umgänge med vänner som gäller för Kerstin. Någon sport har hon inte utövat. 

– Nej, jag har mest varit med och hjälp till med skjutsning när våra två döttrar skulle till stallet eller dansträningar.