"Det var alkoholen som förstörde honom. Men han var en suverän sångare", säger Maj-Britt Ekström om Jussi Björling.
– Nu har du fått höra mycket. Du får plocka ut det bästa, säger Maj-Britt Ekström efter drygt en timmes intervju.
När hon berättar om sitt långa liv är det nästan som att lyssna på Allan Karlsson i "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" eller hans amerikanska motsvarighet Forrest Gump.
Hon kom till världen den 21 maj 1923.
– Jag bodde bara tre år i Hultsfred, för mina föräldrar åkte till Amerika, och då var jag hos mormor och morfar. Men mormor var sjuklig, så jag fick komma till farmor och farfar i Verbo där jag växte upp. Jag såg inte mina föräldrar förrän jag var 25 år.
Vimmerby Tidning träffar Maj-Britt Ekström på äldreboendet i Vena en vecka före 100-årsdagen. Sonen Jan-Erik Ekström och svärdottern Kajsa Wilk bekräftar det som Maj-Britt berättar och fyller på med detaljer.
– När hennes föräldrar åkte över till USA var meningen att mamma skulle komma efter. Men så kom depressionen i USA och båda blev av med jobb. De hade ingen möjlighet att fixa det, säger Jan-Erik Ekström.
– Sedan kom kriget. Så mamma kom aldrig iväg till USA.
I stället växte hon alltså upp i Verbo utanför Vena.
– Det var långt till skolan och inte så väldigt bra ekonomiskt. Men de skickade kläder och pengar från Amerika, så jag hade bland de finaste klänningarna, säger Maj-Britt.
Maj-Britt Ekström tillsammans med sonen Jan-Erik Ekström och svärdottern Kajsa Wilk.
Efter sexårig skola började hon att jobba. Och hon har jobbat hårt och mycket, framför allt i restaurangbranschen.
När hon var servitris på Vimmerby Stadshotell efter kriget fick hon servera celebriteter som Martin Ljung och Brita Borg från Knäppuppgänget. Hon minns de flesta kändisarna som mycket artiga – med ett undantag.
– Det värsta var att han drack lite mycket, säger Maj-Britt och berättar om operasångaren Jussi Björlings besök på Stadshotellet.
– Han var i Vimmerby och skulle vidare någonstans och sjunga. Han nyktrade inte till. Han fick mat, det var ett ägg, och han tog ägget och smällde det i tapeten. Krögaren tordes inte säga någonting, fortsätter hon.
– Hans fru fick ta flyget ner till Hultsfred och hämta honom, för han kunde inte uppträda på det stället han skulle till.
Lasse Berghagen blev sittande i Maj-Britts kök på sommarrestaurangen i Köpingsvik en hel eftermiddag.
På 1960-talet drev Maj-Britt en sommarrestaurang i Köpingsvik på Öland som många artister besökte. En av dem var Lasse Berghagen, som blev sittande i köket en hel eftermiddag.
– Han ville inte sitta ute bland andra gäster, för då skulle de komma fram och hälsa. Jag fick sätta honom i köket och jobbade kring honom, säger Maj-Britt som har goda minnen av artisten.
– Han var så gullig och rar. Han var inte så kavat som han är nu. Han var ung och i början av karriären.
Carl XVI Gustaf är kanske den mest kända gästen hon serverat. Det var i Lund, där Maj-Britt jobbade på flotta restauranger som ofta besöktes av den tidens stora kulturpersonligheter.
– I Lund har jag serverat på tre kungamiddagar.
Carl XVI Gustaf är en av kändisarna som Maj-Britt Ekström har serverat. På en av kungamiddagarna var även drottning Silvia med.
Hur var det att servera kungen?
– Det var ingenting ovanligt.
Var det inte nervöst?
– Det är klart att man kanske var lite grann stressad. Men han var så lugn, han var så fin.
Sa han någonting till dig?
– Nej, men han sa tack i alla fall. Det var inte alla som gjorde det.
Maj-Britt fortsatte att jobba långt upp i pensionsåldern. Efter att hon och maken Erik flyttat tillbaka till Verbo lagade hon mat till begravningar, bröllop och fester. Hon höll även matkurser.
– Jag var 82 år när jag hade min sista begravning.
I december 2021, när hon var 98 år, var Maj-Britt Ekström lucia på äldreboendet i Vena.
När hon var nästan 80 år gjorde hon också resan hon aldrig fick göra som barn – till Amerika.
– Det var en stor händelse i morsans liv, säger Jan-Erik som berättar att Maj-Britt reste runt i svenskbygderna i USA och träffade släktingar som emigrerat.
Hon har alltid varit aktiv och sett till att det händer saker.
– Mamma har sagt att man inte får sätta sig ner. Gilla läget och gör det bästa av det. Det har alltid varit hennes ledord.
Gula fläcken har satt stopp för bilkörande och tidningsläsning. Men hon tar fortfarande en promenad varje dag, om vädret tillåter.
– Sedan går jag på gymnastik två gånger i veckan, så jag försöker att hålla igång, säger Maj-Britt.
På 100-årsdagen blir det tårta och kaffe till alla på äldreboendet. Sedan väntar en resa.
– Veckan efter ska vi åka ner till Skåne och fira mammas 100-årsdag där, säger Jan-Erik. Då kommer alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn och de vänner som fortfarande finns kvar.