Historien om Anita Svenssons farmor Elsa börjar med hennes föräldrar Per och Caroline Welinder. Caroline föddes Benzelstierna. "Det är genom henne som släkten fick en adlig glans och en känsla av att själva tillhöra noblessen", skriver Anita i sin bok.
Men – det är också en berättelse om Anitas far Lennart Svensson, känd Eksjökonditor född i Virserum, vars liv blev en strävan efter social revansch.
– Min farmor Elsa dog året innan jag föddes, ändå har hon präglat en stor del av mitt liv, berättar Anita Svensson, som många gånger funderat på varför hon kom att betyda så mycket även för henne.
– Jag fick hennes namn, men jag har också fått så många historier med mig i livet, som alltid berättats inom Welindersläkten. De har för alltid kommit att prägla mitt liv, så jag kände nu att jag ville berätta historien om Elsa och hennes ovanliga resa i livet, som jag tror kan intressera långt många fler än mig. Det är inte vanligt med klassresor nedåt.
Huvudpersonen i boken är alltså Anitas farmor Elsa, som föddes och växte upp i Oskarshamn i en så kallad fin familj med en rik far och en adlig mor.
Hennes far Per S. Welinder ägde några herrgårdar, där Elsa kunde leva ett bekymmersfritt liv tillsammans med mamma Carolina född Benzelstierna och syskonen Erik Welinder och Anna gift Carlsson.
– Svaret jag velat hitta är hur det kom sig att hela familjen hamnade i Virserum. Trots att Carolina och min farmor och hennes syster mådde bäst av att stanna i Oskarshamn, där det fanns skola för flickor. Det fanns inte i Virserum på den tiden.
– Svaret på frågan var att deras bror fick en gård i Grunkabo, och när han behövde hjälp och stöd på den tog han med sig systrarna också. Så hamnade alla i Virserumstrakten, där de också blev kvar och levde sina liv.
Anita Svensson växte upp med ett fotografi på sin farmor Elsa, med en fin rävboa kring sin hals. Men kärleken till Rickard från Virserum kom att leda hennes liv i en annan riktning.
På väggen hemma hos Anita hängde ett fotografi på farmor Elsa, med en fin rävboa om halsen. Men – kärleken till Rickard från Virserum kom att leda hennes liv i en annan riktning.
"Rickard var en snäll och hjälpsam man, men kunde inte hantera pengar", skriver Anita i sin bok.
– När Elsa blivit änka bekostades hennes sista tid i livet av fattigvården. Det kunde min far aldrig glömma och en dag gav han mig ett utdrag ur fattigvårdens protokoll från åren 1937-1941, som gav mig ett nytt perspektiv på min farmors liv.
– Han skickade med hälsningen: "Till min dotter Anita! Jag ger dig detta för kännedom, glöm aldrig att livet är så skiftelserikt, men oftast vad man själv gör det till. Din pappa Lennart". Han bar sin mors öde med sig i hela sitt liv, berättar Anita Svensson, som började nysta i sin släkts historia redan på 1980-talet.
En dag fick Anita Svensson en handling av sin far Lennart, ett utdrag ur fattigvårdens protokoll, med vilket han ville påminna dottern om att aldrig glömma att "livet är så skiftelserikt".
På den tiden var det inte så lätt att hitta källor. Samtidigt kom hennes liv in i ett annat skede, bland annat så blev hon rektor och hon fick ett barn till.
– Så det blev inte mycket tid över till att följa min släkts historia, för att se vad som var deras drivkraft.
Till för några år sedan. Då återupptogs det digra arbetet, som hon liknar vid att lägga ett pussel.
Just som Anita Svensson trodde sig vara färdig med boken, som berikats med många släktfotografier, dök det upp ett par frågetecken hon ville få rätsida på. Det visade sig bli svårt där och då på grund av ett virus som just blivit känt.
– Alla arkiv stängdes i mars, som en följd av corona, så jag kom inte åt uppgiften. Så därför fördröjdes mitt boksläpp till i december, säger Anita Svensson, som belönades hedersamt med priset Ystads kommuns kultureldsjäl 2020.
Det här är Anita Svenssons andra bok, där hon delar med sig av sin historia. 2017 gav hon ut Lennarts Konditori i Eksjö – Ett familjeföretags historia.
På Virserums kyrkogård ligger Anita Svenssons far Lennart Svensson begravd, tillsammans med brodern Bertil samt föräldrarna Elsa och Rickard Svensson.