Stina Erlandsson kom hem till Västervik efter fem års studier i Malmö. Nu är hon tandläkare.
Det var så hon alltid tänkt, att samla erfarenhet och flytta hem till sitt Västervik.
– Här trivs jag som fisken i vattnet. Det är lagom stort. Här finns allt, säger den nyutskolade tandläkaren.
Hon behövde aldrig söka jobb. Ett halvår innan den femåriga utbildningen var klar blev hon erbjuden jobbet och nu är hon en av åtta anställda vid nyöppnade Dentalgruppen på Rådhusgatan vid Stortorget.
– Det var inget svårt val. Det är en drömarbetsplats med världens bästa kollegor som jag känner sedan förut.
Stina har fortfarande sommarlov när hon tittar in på sin nya arbetsplats. Hon börjar jobba 15 augusti, men är för intervjun iklädd sina mörkblå jobbarkläder i ett av behandlingsrummen.
Ett lärlingsjobb på ett halvår efter gymnasiet avgjorde hennes yrkesval. Att vara tandläkare trivdes hon med.
– Jag hade tandställning när jag växte upp och var mycket hos tandläkare. Det var bara positiva upplevelser, berättar hon.
Hon flyttade till Malmö och kom som 24-åring tillbaka hem efter fem år med 300 högskolepoäng och titeln legitimerad tandläkare. Lite stolt och belåten.
– Det var mycket vrålpluggande inför de svåra tentorna. Vi satt ibland från morgon till kväll. Det var jätteroligt att vi efter pandemin kunde ta vår examen i S:t Johannes kyrka. Det var mäktigt.
62 nyutbildade, från en av landets fyra skolor, är nu redo att lindra den stora tandläkarbristen i landet.
– Jag trivdes jättebra i Malmö. Kanske för att det också är en kuststad. Det är en liten storstad med Danmark nära.
Bakom visir och munskydd.
Under pandemin hölls en del föreläsningar digitalt, men eleverna kunde hela tiden ta emot patienter genom att vara jättenoga med skyddsklädseln och att tidigt få vaccinet. Redan från andra terminen, av de tio, tog de emot egna patienter.
– Allra först tränade vi på varandra, på att lägga bedövning med sprutor. Sedan varvades teorin med praktik på olika platser i Skåne. En stor del av de fem åren har jag jobbat som tandläkare.
Stina uppskattar yrkets många sidor. Den sociala delen med att bemöta människor, att lyssna in och hjälpa, även den med det pilliga hantverket där hon måste vara beslutsamt stadig på handen och att det bottnar i naturvetenskapens grund.
– Först vill jag komma igång och jobba, sedan får jag se om det kan vara intressant att specialisera i någon inriktning.
I sitt examensarbete valde hon att kolla om barns temperament påverkar smärta.
– Vi kom fram till att det behövs mer forskning där, det har inte forskats så mycket på det inom tandvården.
Fram till hon börjar jobba ska Stina hinna resa med kompisarna och hitta på en del.
Vid sidan av studier och jobb är träningen hennes största intresse. Hon är uppväxt i en "träningsfamilj" och har simmat, friidrottat och orienterat. Nu är hon på väg att bocka av "En svensk klassiker".
Målgången i Öppet spår i Mora. Stina Erlandsson med mamma Annelie.
– Vi genomför den tillsammans alla fem, föräldrarna och systrarna, men vi kommer inte alltid till målet samtidigt, berättar Stina.
Hon har åkt skidor 90 kilometer i Vasaloppspåren och har trampat Vätternrundans 315 kilometer.
– Vätternrundan var jobbig. Det var så långt. Jag blev blöt och kall så jag skakade. Det krävdes mycket pannben och jag tänkte att det måste vara slut snart. Det tog 20 timmar, berättar hon.
Soligt på vägen i Vätternrundan. Stina Erlandsson med mamma Annelie.
Vansbrosimningen klarade hon under timmen, på exakt samma tid som syster Sofia. Det blev 80 mil i bil för att simma tre kilometer bröstsim i regn och sol.
Nu återstår bara Lidingöloppets tre mil.
24-åriga Stina Erlandsson är nyutbildad tandläkare i Västervik.
Den muggen känner vi igen.
Verktygen är klara för användning.
