– Jag började släktforska på grund av ett intresse för min pappas föräldragård och då ville jag veta vem som hade bott där innan och på det viset kom jag igång, säger Ingegerd.
Hon startade samtidigt en studiecirkel i släktforskning i Västervik 1972.
– Vi åkte till Vadstena där vi satt och vevade på en apparat. Mormonerna hade ju mikrofilmat våra kyrkoböcker och då satt vi på biblioteket och vevade för att få fram de där uppgifterna, så började det.
Efter några år tog Ingegerd en lång paus från släktforskandet då livet fylldes av annat. När hon gick i pension för tjugo år sedan tog hon upp intresset igen.
Hur har du lyckats komma så långt bak i historien?
– Jag har genom olika släktforskarföreningar funnit anor ifrån kungligheter och då kommer man på banan och det är bara en lyckoträff att man kommer så långt. Kommer man till Karl den store så är man ju framme vid vikingarna som börjar där.
Hon har också varit med i Ancestry, som är ett amerikanskt släktforskarprogram som man ansluter sig till.
– Jag hade många anfäder redan innan men jag tänkte att på det sättet kanske jag skulle få en bra uppställning på mina anfäder. Jag har nu 14 000 släktingar inlagda i min dator och det är svårt att få en snygg bild av det.
Ingegerd har också topsat sig så hon vet sitt ursprung.
– Jag är 70-80 procent svensk, 4 procent rysk, 2 procent irländsk, och resten europeisk. Så jag var inte så svensk som jag trodde, och det var trevligt.
Vad är det bästa med att släktforska?
– Dels så blir det lite jakt, man undrar hur långt man kan komma, det är ju alltid spännande att se. Och så finns det mycket att läsa om olika tidsperioder och om olika människor. Det har periodvis fyllt min fritid ganska mycket de senaste åren.
Berätta vad du sett av vikingatiden?
– Ja det har ju gått ganska många filmer om vikingar i tv nu och bland annat en där de hittade en massgrav i England. De hade börjat ta prover på skeletten och de kunde ju på så sätt namnge dem. Jag hoppade högt i min fåtölj, herregud det var ju mina gamla släktingar. Det var bland annat en far och en son som jag kände igen. Det var också den som hade utfört det här massdödandet av den här vikingagruppen, han var engelsman och det var också min släkting.
– Det här var på 700-talet och de här vikingarna var ju i full gång på den tiden med att erövra.
Rollo Ragvaldsson från Normandie är en gammal släkting, född 830 i Norge. Han blev 72 år.
– De var starka, vikingarna, de levde ett hårt liv. Rollo gifte sig med härskarens dotter i Normandie i Frankrike.
Hon berättar vidare att vikingarna var både föraktade och hyllade. Föraktade för att de gick så hårt fram, gjorde vad de måste, tog vad de ville och dödade många. Hyllade för sitt mod och styrka som var lite utöver det vanliga.
– De fanns många mesiga småkungar överallt men vikingarna var starka.
Norges första regent, Harald Hårfager, var även han släkt med Ingegerd.
– De hade mycket olika smeknamn som Hårdråde och Barfot. De här ligger på 40:e generationen ifrån mig.
Arnulf av Mets är den släkting som funnits längst bort i stapeln och han kallades Helgon.
– Han måste varit väldigt snäll, han var född 582 och det är den äldsta jag har och sen går det i rak linje ner till min son och mitt äldsta barnbarn och till mig, säger Ingegerd.
