Efter sin uppväxt i Österbymo och skogsbruksprogram på gymnasiet flyttade Zeb Andreasen till Norrköping och fick jobb på en stålindustri.

– Jag stod vid en NC-maskin i fyra år. Redan efter två ville jag inte vara kvar men jag behövde ju pengarna. 

Han bytte jobb och la marksten men till slut tog han beslutet att säga upp sin lägenhet.

– Jag ville inte jobba för jobbandets skull, bara för att kunna köpa saker och betala räkningar. Jag ville inte leva det livet, säger han.

I Söregård söder om Mariannelund fanns den lilla gården som hans mormor och morfar bott på, kvar i mammas ägo.

– Gården stod tom. Jag tänkte jag kunde vara här ett tag och mellanlanda lite, säger han.

Han jobbade en tid på en industri i Hultsfred och sparade pengar med siktet inställt att ge sig ut och resa och ta jobb där andan föll på.

– Men ju mer jag var här, desto mer fantastiskt tyckte jag det var, säger han nu fem år efteråt.

– Jag känner att det här är min plats i livet, kanske för jag har så roligt här. I Norrköping träffade jag 400 personer varje dag men kände mig mer ensam än här. Här pratar jag med alla och får kontakt på ett helt annat vis. 

Att det ibland kan gå dagar utan att han träffar någon ser han bara som positivt. 

– Det är bra för man lär sig trivas med sig själv och är inte beroende av andra. 

Han trivs med utrymmet, på alla plan, som det nya livet innebär. Han har även förändrat sitt levnadssätt och lever med dagens samhällsmått minimalistiskt.

– Jag köper ingenting om jag inte verkligen behöver. Jag har inget behov av att sysselsätta mig med tv-spel, Ipads eller köpa de senaste kläderna. Jag handlar verkligen bara när jag behöver det.

I Söregård kunde han förverkliga sin dröm att odla. 

–  Jag kunde lika väl göra det här som någon annanstans.  Odling är en helhet och det är det jag vill hålla på med, säger han utan minsta tveksamhet.

I stället för att ge sig ut och resa valde han att gå en utbildning i ekologisk odling och investerade i ett växthus på gården. 

Ett växthus har blivit två och ett tredje är på gång. Den odling på 400 kvadratmeter han började med har idag växt till nästan 3 000 kvadratmeter totalt inklusive växthus.

Han säger att hans tanke är att odla det mesta allmänheten efterfrågar, medan han sticker upp huvudet bland några grönsaker i de prunkande odlingarna, just i färd med att skörda till Reko-ringen.

Vägen från producent till konsument är kort och i det som tidigare var ett stall för morfars arbetshästar finns nu en gårdsbutik med färska grönsaker. 

– Det ska vara som om man odlat det hemma i sin egen trädgård, säger han.

I stallet finns numera även en liten loppis och tanken är att utveckla utbudet med lokalt hantverk av olika slag.

Men Zeb Andreasen säger att han har många fler idéer inför framtiden:

– Tanken är att börja driva ett andelsjordbruk. Jag vill också anlägga en skogsträdgård med ätliga perenner, frukt och bär och bjuda in barn och vuxna att vandra där.

En stor blomsteräng för bina finns därtill med på önskelistan liksom att renovera husen för att starta ett kollektiv.

Men om vi går tillbaka till tiden i Norrköping och hur du nu lever din dröm. Vad är ditt bästa råd för de som har samma tankar?

– Våga ta steget. Allt behöver inte vara för evigt och man kan ta tjänstledigt. Om alla får göra det man tycker är skoj så fungerar den människan bättre. Livet är för kort att bara gå och stampa och vänta på helgen för två dagars ledigt, säger Zeb Andreasen.