Ugnen är ett måste, den kommer upp i 1 200 grader.
För i snart tre år har Ida Erlandsson skapat i stengods, ett intresse som bara växt under den tiden. Nyligen ställde hon sig på sin första julmarknad, hälften av det hon producerat gick åt i ett nafs.
– Det var så mycket folk. Jag glömde bort att äta, min syrra fick komma med en sallad, som jag aldrig åt upp, konstaterar hon när vi träffas en kulen kväll i december.
Hemma i källaren finns hennes verkstad och brännugnen, även om hon ärligt talat oftast sitter vid köksbordet och skapar. Ida gläntar på bordsduken, för att visa en sliten bordskiva.
– Det är bara lägga på en duk, så är det borta!, skrattar hon.
Vi backar bandet.
Kreativ har hon alltid varit. Det blev estetiska programmet på gymnasiet och efter det en vuxenutbildning i finsnickeri på Carl Malmstengymnasiet i Valdemarsvik. Ida är från Valdemarsvik från början nämligen, nu har hon bytt Viken mot Västervik.
– Jag flyttade för min mans skull. Han har ett plåtslageri här i Västervik och jag trivs jättebra här.
Under flera år drev hon egen restaurang på Fyrudden i Valdemarsvik, hon har haft presentbutik också, bland annat.
– Jag har haft eget företag sedan jag slutade skolan egentligen, nu tar jag det lite lugnare.
Till vardags jobbar hon i skolköket på Gamlebygymnasiet, som vi redan nämnt. Hon trivs, men även där är keramiken med henne, i huvudet.
– Det blir ganska många skålar och vaser varje dag, i alla fall i tanken. Jag tänker nästan jämt på det. Det är svårt att släppa.
Alla som själva blivit intresserade av något på riktigt känner igen sig. Det är svårt att släppa intresset.
– När jag ligger och ska sova kan jag tänka på glasyrer som jag vill testa: "så kan man nog göra, eller så..."
Lera fastnade hon lätt för, och tidigt förstod hon att för att göra det hon ville behövdes en ugn, en rejäl brännugn som kan klara upp till 1 200 grader. Det var där hon fick började och nu står den där i källaren, redo för nästa laddning av "Krumeluttaskar" eller "Knasvaser". Tingen hon skapar är fantasifulla och lite spretande.
Krumelutterna är också de populära. "Jag gillar när det är lekfullt, det är sån jag är", säger ida.
– Det blir ofta ganska lekfullt, det är sådan jag är. Det kommer inifrån mig själv. Jag blir så klart inspirerad av annat jag ser men sedan kommer det ut något som är jag, på något sätt.
I en bokhylla har hon ställt upp sina alster. Det är skålar, vaser, muggar och midsommarkransar i stengods, med mera.
Midsommarkransen är populär. "Rören" kavlar hon ut, för att sedan sammanfoga.
Det är lätt att tro att nästa inköp blir en drejskiva?
– Nej, faktiskt inte. Jag gillar att tumma fram sakerna, att bygga fram dem och att forma dem helt för hand. Vissa saker kavlar jag ut, andra tummar jag fram. Det finns andra tekniker. Drejning intresserar mig inte så mycket. Det är det här som är så himla roligt.
Hennes man kommer förbi.
– Jag sa för 2,5 år sedan till honom att jag så gärna ville ha en brännugn. "Ja men köp en då!", svarade han. Och så gjorde jag det.
– Det är så kul att Ida hittat något som hon verkligen älskar att göra, det är fint att se, säger han.
Någon formell utbildning i keramik eller stengods har hon inte, allt har hon lärt sig med hjälp av böcker, instruktionsfilmer på Youtube och andra som håller på.
– Men lite har jag det från gymnasiet där vi fick prova på. Jag har alltid skapat på något sätt, jag är ganska kreativ. Jag har målat, och virkat och alltid försökt att skapa.
Barnen heter Henry och Albert och är 3,5 respektive 1,5 år. Fullt upp med andra ord.
– Jag skapar när barnen sover, det blir lätt lite kaos annars. Men ibland vill den äldsta "lera" lite med mig, och det går bra. Det är skoj.
Ida Erlandsson är helt fast. Det är stengods som gäller.
Drömmen är att en dag kunna leva på keramiken, men det är långt bort.
– Det är väl ett mål i sig. Men jag har inte bråttom och tar det lugnt. Det är det här jag älskar att göra och vill hålla på med. Tänk att få skapa i lera hela dagarna, det vore underbart.
Ett steg till är på gång. Senast till våren ska det finnas en webbutik kopplat till hennes företag Ida Design i Västervik. Namnet är valt för att vara brett.
– Jag vet aldrig vart det tar mig, och på så sätt kan jag göra annat kreativt också, om jag vill.
Vi pratar om det där med att liksom "bara börja", när väl intresset är på plats.
– Det är väl rådet till alla som vill testa, att bara börja. Det finns hur många hinder som helst egentligen men det är bara att börja. Jag inser ju att jag talar lite emot mig själv, jag köpte ju en ugn, men att skapa och designa är det bara börja med.
Verkstaden finns i källaren, men mest jobbar Ida vid köksbordet. "Det är fint att vara mitt där allt händer", konstaterar hon.
Leran måste beställas och frakten kan bli dyr.