Både Mattias och Ida tycker att hästarna ger dem ett lugn. ”I stallet finns ingen stress”. De tycker också att sammanhållningen i familjen blivit bättre sedan de hittade ett gemensamt intresse.
Det är lördag, och snön har bäddat in familjens Stridells gård utanför Frödinge i ett mjukt, vitt täcke. Hela familjen – Mattias, Ida och döttrarna Tilde och Alice – är ute i stallet och sköter diverse sysslor tillsammans. På helgerna finns mycket att hugga tag i och allt som oftast hjälper alla till.
– Vi håller på att bygga om här och göra fler boxar, så det är extra mycket kaos just nu, skrattar Ida, och berättar att familjen i dagsläget har fyra egna hästar och fyra inackorderade.
Att Ida för bara några år sen inte var det minsta intresserad av hästar, utan snarare hästrädd, är svårt att greppa. Men så var det. När äldsta dottern Tilde började rida på ridskola i 5-årsåldern var det pappa Mattias som fick vara med och hjälpa till på lektionerna, eftersom Ida tyckte att det var läskigt.
– När jag var med var jag livrädd. Men Tilde var så pass intresserad att jag kände att jag var tvungen att bota min rädsla. Så jag började ta ridlektioner och blev biten jag också. Det slutade med att jag köpte en häst tillsammans med en kompis, som vi hade uppstallad på Ryttargården, berättar hon.
När äldsta dottern Tilde började rida ville Ida inte vara med på lektionerna, eftersom hon tyckte att det var läskigt. För att bota sin hästrädsla bestämde hon sig för att börja rida - och blev snabbt biten.
Vid den tidpunkten bodde familjen Stridell i ett villaområde i Vimmerby och trivdes bra med det. Men i takt med att hästintresset växte sig allt starkare hos både Ida och döttrarna, började också tanken på att flytta till landet och kunna ha hästar på hemmaplan bli alltmer attraktiv. Även Mattias var med på noterna.
– Jag är precis som Ida uppvuxen i ett vanligt villakvarter, men har alltid varit intresserad av maskiner och traktorer och sådant. Så jag tyckte också att det var en bra idé.
Huset på familjens Stridells gård hade ganska stora renoveringsbehov när de flyttade in. Egentligen var de inte särskilt sugna på att renovera, men då läget var så pass bra kunde de inte låta bli att slå till ändå.
2019 fick de möjlighet att köpa gården de nu bor på – ett hus i Flugenäs med tillhörande stall och 7 hektar mark. I december 2019 gick flyttlasset.
– Det var ganska mycket att göra i huset men vi föll för läget. Att det går snabbt att köra in till stan och att det finns grannar på bara några hundra meters avstånd, berättar de.
På gården är familjen nu i full gång att uppfylla sina hästdrömmar. Två hästar ar blivit fyra – och nästan all ledig tid läggs på ridning och skötsel av djur, hagar och stall. Då båda döttrarna håller på med hästhoppning blir det också mycket resor till tävlingar på helgerna.
– Från början kände jag mig ganska malplacerad på tävlingarna, eftersom jag inte kunde något. Men jag har gått en grönt kort-kurs för att kunna vara med och nu känner jag att jag har bättre koll. Vi tränar varje vecka hos Josefina Gunnarsson i Brantestad, av henne har vi fått mycket hjälp och tips, berättar Ida.
Alice med en av familjens tre stallkatter.
Vad uppskattar ni mest med det här livet?
– Att man kan gå till stallet när man vill, säger Tilde.
– Att vi umgås så mycket, fyller Ida i. Vi har fått en sådan sammanhållning, vi hjälps åt med det mesta och är ett bra team. Vi är rätt sociala och det var en stor omställning att flytta från ett villakvarter och hit. Men eftersom vi har inackorderade hästar här är det mycket folk som rör sig här också. Det är alltid fart och fläkt, det gillar vi.
Finns det något ni kan sakna från livet i stan?
– Ibland hade det varit skönt att komma hem och känna att det inte är något som måste göras. Men att vi är mer aktiva och hänger ihop mer som familj väger upp enkelheten vi hade i stan. Jag gillar friheten här, det är ingen stress och det är fantastiskt att se barnen lära sig att ta ansvar, säger Mattias.