"Jag var på väg bort från ljuset"

Isak Borgemo är uppvuxen i Lofta men bor nu i Växjö. Kvällen den 26 augusti 2019 kom att förändra hans liv för alltid.

Idag vet Isak Borgemo vad som är viktigt i livet och hur lätt det är att ta saker, som att äta och vara med sina nära och kära, för givet.

Idag vet Isak Borgemo vad som är viktigt i livet och hur lätt det är att ta saker, som att äta och vara med sina nära och kära, för givet.

Foto: Privat

Familj2020-09-05 14:00

– Jag hade bestämt mig för att efter tre års jobb inom rättspsykiatrin testa på det akademiska så detta var min första dag på Linnéuniversitetet, säger han.

Isak hade under dagen varit på introduktion och på kvällen var det sociala aktiviteter för att lära känna studiekamraterna.

– Jag hade druckit lite så jag var ju påverkad när jag cyklade hem vid tiotiden på kvällen. Jag tog en väg som jag inte hade cyklat innan och jag hade precis skrivit till sambon att jag var på väg hem. När jag kom i en ganska lång, inte så brant nedförsbacke så fick jag upp ganska hög fart och så var det dumt för jag tog upp mobilen ur fickan för att byta låt. När jag tittade upp igen så kom det en busskur och vägen delade på sig.

Isak förlorade kontrollen över cykeln som for ner för en brant och han cyklade in i ett parkeringsräcke. Han slungades över detta med huvudet före ner i asfalten på parkeringen och slog sönder huvudet. 

– Det blev helt svart från det att jag krockade. Men jag måste landat med huvudet först för det var ansiktet, pannan, käken och näsan som tog den värsta smällen. Sen skadade jag även halsen och högra handen. 

Isak vaknade till efter en liten stund. Allt var väldigt lugnt, ingen trafik och ingen som var ute. 

– Det var bara jag som låg där och väntade, det var jättevarmt och jätteklibbigt. Den varma klibbiga känslan ökade och det var för att jag låg i mitt eget blod, säger Isak.

Han låg där i ungefär 30 minuter innan tre killar som var på väg hem hittade honom och larmade en ambulans. 

– När smällen kom kändes det som att jag var på väg bort. Det var lite som att jag accepterat att nu är det kört. För mig var det som att jag var på väg bort från ljuset, in i en mörk tunnel men sen kändes det som att jag rycktes tillbaka till medvetandet igen, säger han.

Hela händelseförloppet från det att Isak skrev till sin sambo till det att ambulansen kom var 45 minuter. 

– Jag låg där och såg sirenerna komma. Ambulanspersonalen kollade av läget med mig, plockade upp mig och åkte in till akuten. Jag hade då blödningar i hela ansiktet, i luftvägarna och i munnen.

Han fick frakturer i käken uppe och nere, fraktur i näsan som blev intryckt, slog ut sex framtänder, och fick även frakturer i pannan.

– När jag kom in till akuten blev det suddigt för jag fick snabbt mycket smärtstillande. Ganska snabbt opererade de in en "track" i halsen, ett hjälpmedel för att säkerställa att jag hade fria luftvägar. Jag hostade och spydde blod hela natten, säger Isak.

Han opererades och fick sys i ansiktet och näsan under natten och förmiddagen efter. 

Isaks sambo förstod relativt snabbt att det var något som hänt när han inte kom hem. 

– Hon blev väldigt orolig och bad sin syster vakta vår då ettåriga son och gav sig ut för att leta. Efter en timme ringde hon akuten och fick veta att jag var där. Fokuset var ju bara att arbeta på mig, säger Isak som inte hade några kontaktuppgifter vid akut sjukdom angivna på mobilen.

– Hon kom in klockan ett på natten till akuten. Jag var då vaken men ganska groggy. 

Synen påverkades till en början.

– Det var ganska mycket suddigare men jag kunde ändå se hyfsat och höra kunde jag också göra. Jag fattade att det var en allvarlig olycka men att jag hade haft tur eftersom jag kunde röra tårna, handen och förstod vad personalen sa.

De trodde att Isak fått en lätt hjärnskakning. 

– Kraniet gjorde sitt jobb för mig sen har jag alltid varit ganska tjockskallig men många inom sjukvården säger att jag hade en väldig tur, säger Isak. 

Till att börja med blev en dags intensivvård i Växjö och sedan fyra dagars intensivvård i Lund och sammanlagt 15 dagar inneliggande på sjukhus innan Isak fick komma hem igen.

– Det som de sen försökte med var att jag skulle få tillbaka funktionen i käken så att jag kunde äta, tugga och prata för den var av på två ställen. De fixade halsen för jag hade fått en smäll på brosket ovanför stämbanden och hade tappat talförmågan, säger Isak.  

Han berättar att det var väldigt skönt att komma hem igen men att det också var konstigt att komma hem i det här skicket.

– Sånt man tog för givet innan som att lyfta mitt barn eller äta fast föda, gick inte. Jag hade svårt att sova om nätterna och smärta i ansiktet och huvudet, det var en konstig känsla att komma hem i det här skicket. 

Eftervården har bestått mycket i att han har haft kontakt med läkarna på öron-näsa-hals i Växjö, han har fått träffa en arbetsterapeut som hjälpt honom med handen och folktandvården har hjälpt till med rekonstruktion av nya tänder. 

– Det har varit mycket sjukvårdsbesök även efter att jag blivit utskriven och jag kände att det inte var läge för mig att fortsätta plugga. Jag var sjukskriven i två månader och sen fick jag återgå till jobbet men i en administrativ roll till en början.

Hur har olyckan påverkat dig?

– Jag har lärt mig väldigt mycket. Jag är jättetacksam över mina arbetsgivare för de har varit ett jättestöd för mig. Något som blev så uppenbart i och med olyckan är hur mycket som jag känner att jag tagit för givet. Jag var sängliggande i sex dagar, blev sondmatad i en vecka och kunde inte äta fast mat på tre månader. Min sambo var med mig genom större delen av vårdtiden. Det är så lätt att man ser tiden man spenderar med sina närmaste som en självklarhet men så är det ju inte.

Det första han gjorde när han läkt ihop var att köpa en ny cykelhjälm, berättar Isak och påpekar att det kan vara bra att se över sin hjälm då moderna hjälmar ofta är bättre än gamla eftersom teknologin snabbt går framåt.  

Hur mår du idag?

– Jag har mer ärr i ansiktet än innan, jag har inte fått mina proteser ännu så jag saknar lite tänder men över lag så har kirurgerna som arbetat med mig gjort ett jättebra jobb. Det jag känt av är att det mentala fokuset blivit sämre, jag blir hjärntrött. Nu måste jag ta en sak i taget och är det mycket ljud i omgivningen så blir det väldigt påfrestande.

Idag vet Isak vad som är viktigt i livet och hur lätt det är att ta saker, som att äta och vara med sina nära och kära, för givet.

Något som gör honom irriterad är att han försatte sig i en sån "dum situation". 

– Jag hade lätt kunnat gå hem istället, det hade tagit 20 minuter mer men jag hade sluppit fysiska men för livet.

Isaks råd till alla är att undvika allt som sänker fokuset när man handskas med cyklar, mopeder eller dylikt. Hålla koll på omgivningen, att inte titta på mobilen och att använda hjälm och att aldrig cykla onykter. 

Personligt

Isak Borgemo 

Ålder: 29 år.

Familj: Sambo och en son som är två år. 

Yrke: Jobbar inom rättpsykiatrin, skötare på en vårdavdelning. 

Intressen: Fotboll och börsen.

Tips för att må bra: Motion, gör den motion du känner funkar för just dig. Att inte ta något för givet.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!