Alva tar ut Wies ur boxen för att borsta henne.
Tjejerna, som båda är födda 2004, lärde känna varandra för sju år sedan. De tävlar i trec, som är en förkortning av technique randonnee equestre de competition. På svenska kan man kalla det för tävling i uteritt.
Alva berättar att tävlingarna består av tre delmoment: orientering, gångartstest och en hinderbana, där hindren bland annat kan bestå av trappor och slalom. Vissa hinder påminner om en agilitybana för hundar.
– Ibland får man hoppa av hästen, och ibland sitter man på, säger Alva.
Samspelet mellan häst och ryttare är viktigt i den här sporten, men Alva tycker också att den har varit rolig eftersom hon och Celie har ridit tillsammans som ett lag. Det här är sista året som de kan göra det. Nästa år går de från att vara juniorer till young riders, och då rider man ensam. Eftersom hon inte har provat att göra det, vet hon inte än vad hon tycker om det.
När hon fick frågan om Celie och hon skulle vara med på VM sitt sista år som juniorer, svarade Alva att hon gärna ville det, men inte med sin egen häst, Lilleman, eftersom han inte var i form för ett VM.
Då fick hon låna Wies. Det är ett sto av rasen frieserhäst, som står på Forsby utanför Edsbruk, där Celie bor. Alva hann bara rida Wies i några månader innan VM, men det gick ju bra ändå.
Vad är det bästa med Wies?
– Hon är väldigt ambitiös och väldigt snäll. Hon gör det man ber henne om.
Alva gillade också hennes sätt att röra sig. Frieserhästen har ibland kallats för "den dansande hästen" för sina speciella rörelser.
– Det kändes som att rida på moln, så lätt, säger Alva.
Alva Furenbäck hade bara ridit Wies i några månader, innan de gjorde ett VM ihop.
När Alva växte upp, fanns det inga hästar på gården, trots att båda föräldrarna hade ridit tidigare i livet. Alva minns att hon såg att det fanns hästar hos grannen. Hon cyklade dit och frågade om hon fick rida. Det fick hon. Då var hon nio år.
Så småningom började hon även ta ridlektioner, först på Ekbäcken i Valdemarsvik och senare på Överums ridskola. Där red hon sedan i flera år. Även Celie har ridit där.
Under årens lopp har Alva ridit ett stort antal hästar av olika raser och med skiftande personligheter. Eftersom hon växte och blev lång tidigt, har hon aldrig ridit shetlandsponny, som är i den minsta ponnykategorin, A-ponny, utan hon fick börja med B-ponny. Allteftersom har hon sedan gått över till allt större hästar.
Wies får några hästgodisar som tack efter fotograferingen.
För fyra år sedan blev Lilleman hennes första egna häst. Han är ett 18-årigt engelskt fullblod, som hon har tävlat en del med, bland annat i Danmark.
När det blev dags för Alva att välja gymnasieprogram, stod valet mellan häst, lantbruk och undersköterska. Kanske lite otippat bestämde hon sig för det sistnämnda.
Varför då?
– Jag tycker om människor och vill bli barnmorska.
Men drömmen om att bli veterinär finns där också, så det kan hända att hon tänker om och ändrar inriktning helt.
– Jag vet inte än. Livet har ju precis börjat, säger hon.
Alva gosar lite med katten Tandlöse.
Något slags beslut måste hon ändå fatta i vår, hur hon ska göra kommande år, om hon ska söka en utbildning. Både barnmorska och veterinär innebär flera års studier.
Tycker du om att plugga?
– Nej, jag är mer praktiker än teoretiker, säger Alva och skrattar lite.
Men även om hästar och ridning är hennes allra största – och faktiskt enda – intresse, tror hon inte att hon skulle vilja jobba på heltid med hästar. Däremot vill hon fortsätta ha det som hobby.
– Jag vill att hästarna följer med mig livet ut.
Alva borstar Wies, som har rullat sig i boxen.
Katten Tandlöse sprider hemtrevnad i stallet.