Tjejerna, som bÄda Àr födda 2004, lÀrde kÀnna varandra för sju Är sedan. De tÀvlar i trec, som Àr en förkortning av technique randonnee equestre de competition. PÄ svenska kan man kalla det för tÀvling i uteritt.
Alva berÀttar att tÀvlingarna bestÄr av tre delmoment: orientering, gÄngartstest och en hinderbana, dÀr hindren bland annat kan bestÄ av trappor och slalom. Vissa hinder pÄminner om en agilitybana för hundar.
â Ibland fĂ„r man hoppa av hĂ€sten, och ibland sitter man pĂ„, sĂ€ger Alva.
Samspelet mellan hÀst och ryttare Àr viktigt i den hÀr sporten, men Alva tycker ocksÄ att den har varit rolig eftersom hon och Celie har ridit tillsammans som ett lag. Det hÀr Àr sista Äret som de kan göra det. NÀsta Är gÄr de frÄn att vara juniorer till young riders, och dÄ rider man ensam. Eftersom hon inte har provat att göra det, vet hon inte Àn vad hon tycker om det.
NÀr hon fick frÄgan om Celie och hon skulle vara med pÄ VM sitt sista Är som juniorer, svarade Alva att hon gÀrna ville det, men inte med sin egen hÀst, Lilleman, eftersom han inte var i form för ett VM.
DÄ fick hon lÄna Wies. Det Àr ett sto av rasen frieserhÀst, som stÄr pÄ Forsby utanför Edsbruk, dÀr Celie bor. Alva hann bara rida Wies i nÄgra mÄnader innan VM, men det gick ju bra ÀndÄ.
Vad Àr det bÀsta med Wies?
â Hon Ă€r vĂ€ldigt ambitiös och vĂ€ldigt snĂ€ll. Hon gör det man ber henne om.
Alva gillade ocksÄ hennes sÀtt att röra sig. FrieserhÀsten har ibland kallats för "den dansande hÀsten" för sina speciella rörelser.
â Det kĂ€ndes som att rida pĂ„ moln, sĂ„ lĂ€tt, sĂ€ger Alva.
NÀr Alva vÀxte upp, fanns det inga hÀstar pÄ gÄrden, trots att bÄda förÀldrarna hade ridit tidigare i livet. Alva minns att hon sÄg att det fanns hÀstar hos grannen. Hon cyklade dit och frÄgade om hon fick rida. Det fick hon. DÄ var hon nio Är.
SĂ„ smĂ„ningom började hon Ă€ven ta ridlektioner, först pĂ„ EkbĂ€cken i Valdemarsvik och senare pĂ„ Ăverums ridskola. DĂ€r red hon sedan i flera Ă„r. Ăven Celie har ridit dĂ€r.
Under Ärens lopp har Alva ridit ett stort antal hÀstar av olika raser och med skiftande personligheter. Eftersom hon vÀxte och blev lÄng tidigt, har hon aldrig ridit shetlandsponny, som Àr i den minsta ponnykategorin, A-ponny, utan hon fick börja med B-ponny. Allteftersom har hon sedan gÄtt över till allt större hÀstar.
För fyra Är sedan blev Lilleman hennes första egna hÀst. Han Àr ett 18-Ärigt engelskt fullblod, som hon har tÀvlat en del med, bland annat i Danmark.
NÀr det blev dags för Alva att vÀlja gymnasieprogram, stod valet mellan hÀst, lantbruk och undersköterska. Kanske lite otippat bestÀmde hon sig för det sistnÀmnda.
Varför dÄ?
â Jag tycker om mĂ€nniskor och vill bli barnmorska.
Men drömmen om att bli veterinÀr finns dÀr ocksÄ, sÄ det kan hÀnda att hon tÀnker om och Àndrar inriktning helt.
â Jag vet inte Ă€n. Livet har ju precis börjat, sĂ€ger hon.
NÄgot slags beslut mÄste hon ÀndÄ fatta i vÄr, hur hon ska göra kommande Är, om hon ska söka en utbildning. BÄde barnmorska och veterinÀr innebÀr flera Ärs studier.
Tycker du om att plugga?
â Nej, jag Ă€r mer praktiker Ă€n teoretiker, sĂ€ger Alva och skrattar lite.
Men Ă€ven om hĂ€star och ridning Ă€r hennes allra största â och faktiskt enda â intresse, tror hon inte att hon skulle vilja jobba pĂ„ heltid med hĂ€star. DĂ€remot vill hon fortsĂ€tta ha det som hobby.
â Jag vill att hĂ€starna följer med mig livet ut.