Jan Angner blev ett känt ansikte och namn för många tack vare sitt stora intresse och engagemang i Friluftsfrämjandet och Bråvallaskrinnarna, där han tidigt organiserade turer och lärde många vett och etikett på isarna.
Seglaren, som försvann och hittades död i slutet av augusti, var Jan Angner som bodde i Norrköping. Vi har pratat med sonen Erik om pappa Jan Angner, som jobbade inom Flygvapnet (varav drygt sju år på F 13 i Norrköping) och var chefsingenjör på Saab. Jan blev ett känt ansikte och namn för många tack vare sitt stora intresse och engagemang i Friluftsfrämjandet, Bråvallaskrinnarna och föreningen PappaBarn.
– Pappa hade en optimistisk världsbild, där den röda tråden genom alla hans uppdrag var att bygga en bättre och mer rättvis värld. Det fanns en lågmäld ilska i honom om det orättvisa i samhället, som han ville göra något åt med hjälp av vetenskap, konst, miljö och natur. Det gick ihop. Pappa slutade aldrig att tänka på och jobba för det.
Jan Angner var pilot i Flygvapnet och flög såväl Draken som Viggen under sina år. Han flyttade till Norrköping 1980 och var stationerad på F 13. Han stannade där tills 1987, när han fick jobb på Saab och började arbeta och flyga JAS 39 Gripen.
– Flyget var hans karriär. Han flög själv tills han blev 50. Han arbetade i 25 år på Saab och heltid med JAS-projektet. Han var, när han gick i pension, chefsingenjör på Saab.
Under sina tidiga år i Norrköping, i början av 1980-talet, började han utforska den östgötska naturen med skogen, sjöarna och skärgården.
– Ett intresse han hade med sig hela livet. Hans passion för havet och naturen var en naturlig del av vår vardag. Pappa började tidigt organisera skridskoturer på isarna i området. Det var inte den folkrörelse det är i dag, men det växte mer och mer med tiden. Han ägnade mycket tid till det här.
– Pappa kombinerade sitt jobb med sitt stora intresse. Det hände ibland att han under sina provflygningar kunde ta en sväng ut över isarna och rapportera hem till flygledartornet i Linköping om det aktuella isläget. Vi hade en telefonsvarare hemma. Folk kunde ringa dit och få reda på isläget. Han matade ofta in ny information.
Många personer har följt med och lärt känna Jan Angner ute på isarna eller till havs – i en kajak eller segelbåt – genom åren. Han höll i kurser och organiserade turer.
– Han drevs av och hade en vision om att få så många som möjligt att njuta av naturen. Han tyckte det fanns så mycket plats att alla borde vara där. Han var en folkbildare på sitt sätt.
I föreningen PappaBarn jobbade han envist för barnens rätt till båda sina föräldrar.
– Det var en självklarhet för pappa. Barn behöver sina båda föräldrar, speciellt om föräldrarna väljer att gå skilda vägar. Han såg en orättvisa i det.
Familjen har fått viss klarhet i vad som hände under natten på Östersjön, när man tappade kontakten med segelbåten och Jan Angner.
– Vi har, via utlåtanden från rättsmedicin, fått reda på vad som kan ha gått snett. Han fick, av allt att döma, bommen i huvudet med stor kraft någonstans mellan Gotland och fastlandet, säger Erik.
Familjen är tacksam och berörd över engagemanget i sökandet.
– Den tid, energi, empati och professionalitet så många visade i vår krissituation och ovisshet under många dagar var rörande och imponerande. Malmens Veteranflygklubb, som pappa var med i, arrangerade en egen spaning ut över havet, berättar Erik Angner.
Jan Angner blev 75 år.
Han sörjs närmast av sambon Eva Holm, barnen Erik, Mårten och Julia med familjer samt syster Birgitta och bror Anders.
