Marie träffade sin sambo Tobias Brudin i Konstanz i södra Tyskland när de båda pluggade internationell ekonomi med tysk inriktning – Marie i Karlstad och Tobias i Linköping – och de blev snabbt ett par.

– Vi bestämde att den som fick jobb först skulle få avgöra var vi skulle bo. Tobbe fick jobb på Siemens i Finspång och då fick det bli Norrköping, berättar Marie.

Vi sitter i Smedby AIS klubbhus i Norrköping. På en av fotbollsplanerna utanför tränar dottern Nea, 11. Hennes lillebror Mille finns också nånstans i krokarna. Även han spelar fotboll, precis som sin tvillingsyster Malva, 9.

Familjen bor alldeles i närheten så barnen kan ta sig till träningen på egen hand, men just i dag ska Marie stå i kiosken för att få in lite pengar till lagkassan.

Ledare är hon också, för Malvas lag, trots att hon egentligen aldrig spelat fotboll själv.

Efter flytten till Norrköping fick Marie jobb i Stockholm, hos en tysk slakterikoncern. Hennes chef var från Norrköping och när han bytte firma erbjöd han henne jobb där i stället.

– Det var när jag var föräldraledig med tvillingarna, så jag tyckte det var skönt att slippa pendla.

Om man räknar in de två föräldraledigheterna har det blivit 14 år i köttindustrin. Marie jobbar mest på kontor men hon är även ute och träffar kunder – som korv- och baconproducenter och grossister.

– Det är lite annorlunda men man vänjer sig, och i Sverige klarar vi oss inte med den inhemska köttproduktionen.

– Ja, det är sant. Och det är jag verkligen inte emot.

Marie berättar att hon, veckan innan vi ses, besökte två tyska nötslakterier tillsammans med en kund.

– Det var ju inte jättetrevligt att se slakten, men man får försöka se det som ett jobb. Det värsta är inte att se de slaktade kropparna utan de levande djuren – man vill inte titta dem i ögonen.

Efter gymnasieåren i Västervik jobbade hon ett halvår för att vänta in en kompis som var ett år yngre. Hon hann också med att plugga tyska i Trier.

– Sedan åkte vi till Norge, som många gjorde på den tiden, och jobbade i fiskeindustrin. Vi var där i fyra månader och sedan reste vi runt i Asien – vi åkte till Indien, Nepal och Thailand.

Indien är fortfarande den plats som gjort starkast intryck på Marie, kanske delvis för att hon och hennes kompis var så unga när de var där.

– Vi såg mycket fattigdom, barn som var sjuka och som inte fick hjälp. Det var obehagligt att se, och svårt att veta vilka man skulle ge pengar till – det gick ju inte att ge till alla.

Att resa är ett intresse hon delar med övriga familjen. Bland annat har de vandrat i Norge tillsammans och förra våren åkte de runt i en husbil på Nya Zeeland.

– Det var väldigt vacker natur – likt både Sverige och Norge, en häftig upplevelse.

Ett annat intresse de har gemensamt alla fem är att delta i olika springtävlingar, som Stadsloppet och Vårruset och liknande.

– Det är jätteroligt! säger Marie.

2008 köpte Marie och sambon Tobias Brudin ett litet 20-talshus som de renoverat efter hand. Bland annat har de bytt och målat fasaden, med hjälp av rangliga byggnadsställningar. Nästa projekt är att bygga ut huset och de har precis beviljats bygglov.

Marie trivs bra i Norrköping, men på somrarna lockar Västerviks skärgård mer. Dessutom bor hennes föräldrar kvar så hon har all anledning att åka dit och hälsa på.

– Att åka ut med båten i skärgården är fantastiskt härligt. Västervik är en väldigt vacker och fin stad.