I dagsljus ser man förstås inga stjärnor över Stockhorvas fabrik. Men – de finns där... Och John Edwin har fått klartecken att spela låten.
John Edwin, berättar om låten "Stjärnan över Stockhorvas fabrik", som släpptes i dagarna.
Med låtar som "Stjärnan över Stockhorvas fabrik", "Hillbilly från Målilla", "I världen och i Målilla", och "Jesus från Blomstermåla", återupplever han barndomen på bondgården utanför Målilla.
– Det blir en nostalgisk tillbakablick på 1980-talets Målilla, de gamla hemtrakterna, säger John Edwin. Eller Peter Danielsson, som han egentligen heter.
– John Edwin är mitt musikaliska alter ego, säger han.
Det finns en speciell historia bakom låten "Stjärnan över Stockhorvas fabrik". John Edwin berättar:
– Jag stod hemma på gården och tittade på stjärnorna upp mot Hultsfredshållet till, och jag visste ju att Stockhorvan låg åt ungefär det hållet.
Det inspirerade låten, som för säkerhets skull har förankrats med fabriksledningen.
– Jag är gammal klasskompis med han som har fabriken nu, säger han, och jag ville han skulle spela upp den för de anställda också.
Och det är gjort, och låten fick klartecken.
Likaså finns det en story bakom låten där John Edvin hittade Vår Herre i Blomstermåla. "Jesus från Blomstermåla" heter låten och där förekommer också Fliseryd. Riktigt vad titeln kommer ifrån vet han inte.
– Men jag tyckte det lät bra. Och min mormor kom från Fliseryd, säger han.
Överlag är texterna på den här plattan viktiga. En typisk textplatta, tycker John Edwin.
En äkta hillbilly från Målilla. John Edwin, eller Peter Danielsson som han heter egentligen, är klar med sin nya platta. Stiltjen under pandemin satte fart på kreativiteten.
Den här plattan har kommit till under det senaste året, eftersom det varit magert med livespelandet på grund av pandemin, har det blivit tid över för att spela in och göra den här skivan.
– Så på sätt och vis kan man tacka corona för att skivan blev av.
Men det är ju livespelandet som är viktigast trots allt. John Edvin hoppas det ska bli mer av den varan framöver. Gärna i de gamla hemtrakterna.
– Jag har spelat där några gånger på senare tid, säger han, bland annat på bilträffarna i Lönneberga. Men jag skulle gärna vilja ha ännu fler spelningar där nere i Småland. Jag hoppas att arrangörerna hör av sig.
John Edwin, musiker med rötterna i Målilla, ser tillbaka på ett nostalgiskt 80-tal i barndomsorten.
John Edwin har genom åren specialiserat sig på bluegrass, country och amerikansk folkmusik. Det blir mycket banjo, och en del dragspel. Men också flatfoot dancing. Ett sätt att fixa trumkompet med fötterna. En variant på steppdans, kan man säga.
Banjospelet på den här plattan är inspirerat av bluegrassgiganten John Hartford.
– Man stämmer ner banjon lite, så den blir lättare att sjunga till. Det blir lite annorlunda ljud också.
Dessutom har han hunnit med att spela en hel del teatermusik. Han turnerade en hel del med Friteatern och som teatermusiker blev det många besök i olika bygdegårdar ute på landet. Som till exempel i Bösebo, mellan Virserum och Mörlunda.
Men när teatern gick omkull, bestämde han sig för att satsa på en solokarriär i stället.
Den här plattan är ovanlig, nio låtar, alla på svenska. "Jag tror aldrig det gjorts en soloskiva på svenska med bluegrassbanjo tidigare heller. Så det är lite speciellt", säger John Edwin.
Numera bor han dock i Östersund. Men vägen dit har varit både lång och krokig.
– Jag flyttade från Målilla som 17-åring, berättar han, det var 1988.
Det var en musikutbildning i Falun som lockade. Sedan har han hunnit med både huvudstaden och Arvika, innan hemadressen blev Österund för drygt 20 år sedan.
– Men jag har inte lärt mig någon jämtländska, säger han, även om det är många som har försökt.
Småländskan sitter i hårt, och det händer allt som oftast att han kommer tillbaka till hemtrakterna och friskar upp den.
– Mina föräldrar bor i Oskarshamn numera, säger han, jag brukar åka dit och hälsa på så ofta jag kan.