Jonathan Larsson med dottern Emelinn, 3.
Vi ses i familjen Larssons nybyggda villa i Junnarp i mellandagarna. På gården, som är idylliskt belägen en bit från Vena, bor förutom Jonathan frun Annie och barnen Tindra, 10 och Emelinn, 3. Då och då kommer även Annies döttrar Izabell, 22 och Alicia, 19, hem från sina studier i Göteborg och Jönköping.
– Vi har byggt på min föräldragård, huset bredvid hade pappa. Både jag och Annie ville komma ut på landet och ha egna djur, berättar Jonathan.
Vi har träffats för att prata om papparollen: hur det kan vara att bli bonusförälder och familjehemsförälder redan i 25-årsåldern – och sedan få ett biologiskt barn. Men för att förstå Jonathans familjesituation backar vi bandet 10 år, till 2012 när Annie och Jonathan träffades för första gången. Då levde de helt olika liv – hon hade sambo, hus och barn som närmade sig tonåren. Han var nyss fyllda 22 och säsongsjobbade. Men det var ändå något med Annie som fångade Jonathans intresse.
– ”En tjej som henne skulle jag kunna gifta mig med”, minns jag att jag sa. Jag kommer inte ihåg varför, men jag hade säkert grunder för det, berättar han.
Att de några år senare skulle vara ett par fanns vid den tidpunkten inte i Jonathans fantasi. Men så blev det. De hamnade på samma arbetsplats och i slutet av 2014, något år efter att Annies sambo gått bort, började de dejta.
– Det kom lite smygande, i början var det inte så seriöst. Vi levde ju helt olika liv, hon hade stora barn och hus och det var stor åldersskillnad. Vi tänkte flera gånger att ”nu skiter vi i det här” och bröt ett tag. Men vi kom tillbaka till varandra och bestämde oss för att satsa på riktigt.
Att gå in i en relation med någon som var betydligt äldre, och dessutom hade tonårsbarn som förlorat sin pappa, beskriver Jonathan som väldigt speciellt.
– Men jag tog ingen papparoll, det var inte på det viset. Barnen var ju stora. Annie var deras mamma, jag var mer en extra vuxen som fanns där, säger han.
Redan då fanns dessutom ytterligare ett barn med i bilden, Tindra, som Annie och döttrarna var kontaktfamilj åt var tredje helg.
– Ganska snart efter att jag och Annie flyttat ihop fick vi frågan om Tindra kunde bo hos oss på heltid. Jag var nog ganska tvivlande först, jag hade ju ingen nära relation till henne. Men vi såg att det var det bästa för henne och tackade ja.
Jonathan beskriver första tiden som familjehem som rätt så turbulent.
– I början handlade det mycket om att bygga förtroende och ge trygghet. Det var ganska stökigt, men det var bara att stå kvar och rida ut stormen. Jag är själv uppvuxen med familjehemssyskon, så på sätt och vis var jag förberedd på hur det kunde bli. Att ta en papparoll var inte svårt i sig, det var mer på vilket sätt jag skulle göra det.
Ganska tidigt i relationen började Annie och Jonathan även prata om gemensamma barn. Att det skulle gå var inte självklart, men 2018 föddes Emelinn. Då hade paret även hunnit gifta sig och bygga hus.
"För mig var det väldigt stort när Emelinn kom, och är fortfarande. Det går inte att jämföra med något annat", säger Jonathan Larsson.
– För mig var det väldigt stort när Emelinn kom, och är fortfarande. Det går inte att jämföra med något annat. Jag hade haft en föreställning om att det inte skulle vara så stor skillnad, att jag kunde ta hand om andras barn i stället för att få biologiska. Men med Emelinn har jag haft en helt annan roll i uppfostran – och jag vet att hon alltid kommer att finnas kvar i mitt liv, berättar Jonathan.
Att han testat på papparollen redan innan Emelinn kom hade på sätt och vis förberett honom för föräldraskapet.
– Men jag hade ju inte haft en nyfödd innan, så det var annorlunda. Det har blivit mycket fokus på Emelinn, hon blir nog ganska bortskämd av oss alla.
Jonathan var föräldraledig ett halvår med Emelinn och beskriver det som en värdefull tid.
Trots att Jonathans papparesa varit annorlunda trivs han bra med familjelivet. Bonusfamiljekonstellationer beskrivs ofta som komplicerade, men han menar att det varit relativt enkelt att bli bonusförälder till Annies barn.
– Vi har en bra relation och jag ser det som en självklarhet att vara en stöttande person i deras liv. Jag ställer upp lika mycket som om de vore mina biologiska barn, även om det är mer praktiskt än känslomässigt. Den känslomässiga biten står Annie för.
Just nu satsar Jonathan mycket på att vara en närvarande pappa i de yngre döttrarnas liv, och han ser till att spendera mycket tid med Emelinn.
– Jag driver eget företag, vilket förstås kräver sitt. Men det ger också mycket frihet och under lugnare perioder får vi mycket kvalitetstid tillsammans.
Emelinn, Jonathan och hunden Zelda. Hela familjen gillar djur och de har ytterligare en hund, katter, hästar, kaniner, getter och höns.