Lifvens blev med fiol, när Ulf Nilsson ringde och frågade om han fick vara med. Och det fick han.
De senaste åren har bandet fått en rejäl skjuts framåt. Av mjölkebilen. Eller rättare sagt av låten med samma namn, som hörs dunka från var och varannan A-traktor.
– Det märks, säger Lennart "Örten" Larsson, en av originalmedlemmarna i Lifvens, att vi fått en yngre publik också. Numera är det många yngre som hänger längst fram när vi spelar.
Och det är mycket mjölkebilens förtjänst. Låten, som handlar om en ung människas desperata längtan bort från Gällivarehäng och koskit, hittade "Örten" på västkusten och importerade till Småland när han flyttade hem igen för många år sedan.
– När jag bodde på västkusten spelade jag en del ihop med Bengt Broberg, berättar "Örten". Och det är han som skrivit den svenska texten till låten.
Bengt Broberg har dessutom skrivit ytterligare ett antal texter som Liftens gjort. Som till exempel "Sketlukta".
På något vis har de här texterna borrat sig in i folksjälen. Kanske till och med lite väl mycket, tycker killarna i bandet, som åtskilliga gånger funderat på att lägga låtarna åt sida.
– Men att ta bort Mjölkebilen vore som att ta bort Tomteverkstan ur Kalle Anka på julafton, säger Kenneth Rosén. Otänkbart.
Och det gör man ju inte ostraffat. Så låten är kvar i repertoaren, populärare än någonsin. Något som bevisas av att den streamat närmare nio miljoner gånger på olika musiktjänster. Och det är inte länge sedan den belönades med en Platinaskiva.
Men hur började det då? Jo, Lennart "Örten" Larsson var med från allra första början och kan berätta:
– Idén föddes i Silverdalens Herrgård, där två olika konferenser pågick. Jag och Bert (Olausson) var där och spelade på den ena, Kenna (Rosén) och Patric (Engqvist) på den andra. Och när vi stod där på var sin sida om biljardbordet och bytte om kom vi att snacka om att det vore kul att göra något tillsammans.
Till skillnad från många andra "göra något tillsammans någon gång" tog de tag i saken och det dröjde inte länge förrän Lifvens Vänner stod på scenen på Forum i Oskarshamn. Namnet hade man lånat av gamle stortjuven Johan Samuel Lifv från Lönneberga.
– Men "Vänner" fick vi skippa i namnet, säger Kenneth Rosén, det skapade en del missuppfattningar. Han minns speciellt en gång när bandet kom till vad som visade sig vara en frikyrka, dit man bokats som "Livets Vänner".
– Det blev lite jobbigt en stund, säger Kenneth Rosén, men "Örten" räddade det hela, han hade med sig Pärleporten och några andra låtar. Så det klarade sig.
Lennart "Örten" Larsson har egentligen slutat i Lifvens. Men till jubileet är han med, och han håller öppet för att det kan bli fler gånger framöver...
Under sina 30 år har Lifvens gjort en väldig massa spelningar. Patric Engqvist räknar med att det så där 1 700-1 800 stycken genom åren. I lite olika konstellationer givetvis. En del av dem har fastnat mer än andra i minnet. Som till exempel spelningarna på Countrybåten för ett tag sedan.
– Då var det med två busslaster från countryföreningen i Ingatorp, säger Kenneth, och snacka om att det blev tryck. Jag har aldrig sett något liknande.
Han vill gärna också lyfta fram en spelning på stadsfesten i Kalmar som en av de roligare.
– Publiken stannade verkligen till, det syntes verkligen att de vill lyssna, säger han.
30 år är en ansenlig del av en mansålder. Lifvens firar med tre konserter på hotellet. Och ett party längre fram på vårkanten.
Men att göra över 100 spelningar om året, ibland mycket mer, är slitsamt och det är långt ifrån alltid som man är så där taggad att ge sig iväg.
– Men man har fått lära sig, säger Kenneth Rosén, man får stänga av det egna och gå in i "playmode". Och på något vis sker det automatiskt nu när man sätter sig i bussen.
Några år efter starten blev bandet med fiol också. Bert Olausson berättar:
– Det ringde en kille och frågade om han fick komma och testa med oss, säger Bert Olausson. Vi hade en spelning på Björkbacken då så han var välkommen. En stund innan konserten satt vi med låthäftet och kollade. "Kan du den - ja" och "den - ja". Sedan hängde han med oss spelade i tre timmar på raken. På så vis blev Ulf Nilsson ordinarie i Lifvens.
– Jag hade precis flyttat ner från Kiruna, säger han, där spelade jag i ett folkmusikgäng, men jag kände att jag behövde något här nere också.
Kenneth Rosén är en av de tongivande i gänget. Och även han är en av originalmedlemmarna.
30 år är imponerande. Det är inte många som når upp till, det är ju en ansenlig del av en mansålder.
– Jag tror att det är personkemin som gör att vi hänger ihop, säger Patrik Engqvist. Vi har jäkligt roligt ihop.
Egentligen är han nog lite överraskad över att de hållit på så länge som de har, och hur framtiden ser ut återstår att se. Det får bli en bot i taget. Nästa milstolpe står vid 40 år.