Firandet av 60-årsdagen följdes av några dagars lugn och ro innan det var dags för besök ute i några av församlingarna i stiftet, bland annat Södra Vi, där det varit visitation i veckan. Någon avtrappning i yrkeslivet handlar det inte om för Martin Modéus, som kandiderar till posten som ny ärkebiskop efter Antje Jackelén och var den av de fem kandidaterna som fick flest röster i nomineringsvalet i slutet på mars. En annan kandidat är lillebror Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift.
– Vi har haft mycket utbyte genom åren. Vi träffas en hel del i jobbet, det är en förmån att ha sin bror som en av sina närmaste arbetskamrater. Det är väldigt roligt.
Martin Modéus kommer ursprungligen från Jönköping och blev vigd till biskop i Linköpings stift 2011. Det finns några präster bakåt i släktledet.
När föddes det teologiska intresset?
– Det har av någon anledning alltid funnits. Min mor har berättat att jag stod och lekte präst framför tjockteven som treåring. Det var dukat som ett altare och jag hade något lakan på mig.
På sin födelsedag fick han bland annat ett nytt päronträd av ett pastorat.
– Det var kul. Det gamla blåste ju ner i stormen. Träd är något speciellt.
Han lyfter även de finaste gåvorna.
– Presenterna med stort "P" är de pengar jag fick in till min fond Biskop Martins födelsedagsfond, även kallad Guldkantsfonden.
Fonden startade Martin Modéus när han fyllde 50 år. Den är till för barn i familjer som inte har det så gott ställt. De kan få en rolig "guldkant" i livet, exempelvis en resa till Liseberg.
– Kul att kunna bidra till barns glädje och välbefinnande. Det blev totalt 130 000 kronor, det var en otroligt fin present.
Martin Modéus berättar om sina ledord i arbetet, som är hämtade från en bibeltext: glädje, befrielse, äkthet och nåd.
– Orden har varit med mig i minst 15 år. De kom till mig när jag lekte med tanken om Jesus som en modern ledare.
Framför sig såg han en chef som ska presentera sig på en ny arbetsplats.
– En som hoppar upp på ett bord i fikarummet och håller ett linjetal: "Dit ska vi".
– Jag funderade på om Jesus, som chef, höll ett linjetal? Och jag hittade faktiskt ett i början av evangelierna och kokade ner det till dessa ledord.
Martin Modéus är väldigt intresserad av fotografering och försökte illustrera sina ledord genom att ta en bild på en ekorre.
– I ordet "glädje", ville jag ha ett skutt, men det var nästan hopplöst. Ekorrar tar inte en regi, man får vänta väldigt länge, men det gick till sist.
Början till hans fotointresse hittar vi i barndomen, när han sålde jultidningar. En av premierna var en kamera, en Flocon.
– Min far fotograferade mycket och jag blev påverkad.
Objektet blir ofta djur.
– Jag är mycket ute i naturen, det är roligt med fåglar. De gör att man stannar upp.
Martin Modéus beskriver en bild som han nyligen tog på en blåmes, den ser ut att göra ett språng från en gren.
– Fågeln gör som en gest, bilden har jag döpt till "tjoho". Det ser ut som att den dansar cancan.
När kan du känna riktig glädje?
– När jag ser någons ögon tindra och att energin går i gång. I många olika sammanhang säger jag att "det här är något av det roligaste jag gör", skrattar Martin Modéus. Jag tycker det är roligt med samtal mellan människor, hitta lösningar, överläggningar och försöka förstå sammanhang.
Finns det någon speciellt avgörande händelse under dina elva år som biskop?
– Mitt utvecklingsarbete bygger på en långsam, långsiktig och lyhörd arbetsprocess. Det är mer intressant att se små förskjutningar i det lilla sammanhanget i önskvärd riktning, än när det händer jättestora saker.
Martin Modéus arbetar mycket med relationsöverskridande möten.
– Tillitsarbetet är viktigt, exempelvis att tonåringar och äldre människor inte är rädda för varandra. Erfarenhetsrikedomen i det unga livet är lika stor som i det gamla livet, om än inte i ålder. Det ser annorlunda ut. Tillit tar ofta stryk när man talar om varandra i stället för till varandra.
Finns det något som du tycker är svårt att ta sig an i ditt jobb?
– Visst, det finns lägen där man inte kan göra något, men är där ändå. Det är prästens vardag, vi är hoppets tjänare, även när det inte går att vara optimistisk.
Du har hållit tal angående kriget i Ukraina. Hur var det?
– Det är väldigt speciellt, en förfärlig situation. Det är vredens tid, men inte hatets. Det är viktigt att inte driva upp hatet mot folket i Ryssland.
Vad är dina planer i vår?
– Det blir en hel del besök i församlingarna, "visitationer". Diakon- och prästvigningar blir som en final på terminen. Det är jätteroligt, jag har ett väldigt roligt arbete. Nu säger jag det igen, allt är roligt i mitt arbete.