Utdelning av gesäll- och mästarbrev inom olika hantverksyrken har skett sedan 1951 i Blå Hallen i Stockholms stadshus. I år var det runt 270 personer inom 38 yrken som fick bevis på sitt hantverkskunnande och sin yrkesskicklighet. 

– Det var så häftigt. Alla var finklädda och såg fram emot det som vi kämpat så länge för, säger Julia Gustavsson som i våras avslutade tre års studier på Tillskärarakademin i Göteborg.

Hon säger att det var ganska nervöst efter att hon hade lämnat in sitt prov för granskning. Kraven är hårda.  

– Det var en herrkavaj som skulle sys. Det är många detaljer och allt ska vara perfekt. När de ringde och sa att jag hade klarat provet blev jag såklart jätteglad, så pass att tårarna kom. 

Att avlägga gesällprov ser Julia som ett bevis för sig själv, för kunder i framtiden och arbetsgivare. 

– Det blir tydligt att jag kan detta och att arbeta under press. En trygghet både för mig själv och de jag arbetar med. 

Direkt efter studierna på Tillskärarakademin i Göteborg fick Julia ett arbetsstipendium i sju veckor på Vadstena-Akademien, en musikakademi som bland annat sätter upp operor. 

– Jag fick arbeta med operan "Orpheus" som framfördes på Vadstena slott. Hela föreställningen var svartvit och det blev mäktigt på scenen. Inom skrädderi lägger man ner mycket tid på plaggen, men på scen är det viktiga hur det ser ut på avstånd. Det är ett annat sätt att jobba och det var spännande att få se hur en uppsättning görs.

Sedan början av september jobbar Julia som sömmerska inom möbelindustrin i Vetlanda.

– Det är lärorikt och jag kan kombinera det med att bygga upp min egen verksamhet vid sidan om.

Om framtiden säger Julia att hon siktar på en egen ateljé med fokus på herrkläder. En nisch där hantverket värdesätts. 

– Det är viktigt att plaggen används tycker jag. De ska tåla vardagen. Det var en anledning till att jag valde herrskräddare. Det är många män som köper kvalitetskostymer för att ha i jobbet. Sedan är det viktigt med kvalitet och hållbarhet med tanke på miljön.

Julia menar att plaggen blir personliga eftersom de är sydda efter kundens mått, livsstil, behov och egna idéer om funktion och design. Alltså väldigt långt från modeindustrins arbetssätt.

Att sy något till sig själv har inte Julia hunnit med på senare tid. Men suget finns, en kappa till exempel. När hon gick på mellan- och högstadiet satt hon ofta vid symaskinen hemma på gården i Odensvi. Då blev det en hel del klänningar, minns hon. 

– Det var så skönt att komma hem efter skolan och arbeta med händerna. Skapandet gjorde, och gör fortfarande, att jag tappar uppfattning om tid och rum. 

Julia gick naturvetenskapliga programmet på Västerviks gymnasium och efter det kände hon för att göra något roligt. Valet föll på Gamleby folkhögskola och hon gick både textil grund och textil design, sammanlagt två år.  

– Under utbildningen åkte vi på studiebesök till andra skolor och när vi kom till Tillskärarakademin i Göteborg kände jag direkt att jag ville gå där och satsa på att bli skräddare. Det var ordning och reda, seriöst och hög nivå.

Två personer som har betytt mycket för Julia är läraren Gunilla Törneman och praktikhandledaren Lena Victor som har skräddarateljé i Söderköping.

– Båda två är skräddarmästare och otroligt skickliga inom sitt hantverk.