Kajsa kommer ursprungligen från Emmaboda. 1990 utbildade hon sig till förskollärare i Umeå. Där blev hon kvar till år 2001, då flyttade hon och maken som är forskare, till Trieste i Italien där de blev kvar i tre år. 2004 begav de sig vidare till Wien där de bodde i sex år. Det var 2011 som de till slut bestämde de sig för att flytta till Gamleby.
– Min man är uppvuxen i Gamleby och jag hade sån tur så jag fick en tjänst omgående på förskolan Linnean i Gamleby, säger Kajsa Sjöblom.
Kajsa berättar att hon älskar att jobba som förskollärare.
– Det bästa är just den dagliga utmaningen, att ingen dag är den andra lik. Du kan alltid planera men du vet aldrig om det blir som planerat för med barn vet man aldrig vad som händer, säger Kajsa.
Hon berättar att det blir ett gemensamt upptäckande varje dag och att just det är den största utmaningen och behållningen med yrket. Man får verkligen följa ett yrke som utvecklas hela tiden, säger hon.
Under läsåret 2017-2018 gick Kajsa en rekryteringsutbildning i Karlstad genom Västerviks kommun.
– Jag anmälde mig och fick en möjlighet att gå den under ett år vilket innebar sex träffar, säger Kajsa.
Efter utbildningen blev hon biträdande förskolechef i Loftahammar på halvtid och jobbade halvtid som förskollärare på Solkullen.
Detta gav mersmak och när tjänsten som rektor på Solkullen kom ut frågade hon sig om det var barngruppen eller den ledande rollen som lockade henne.
– Det var nog inte så svårt egentligen för jag var nog lite färdig med att jobba i barngrupp. Jag var ju lite på väg i och med chefsrollen i Loftahammar men visst var det ett svårt beslut ändå, säger hon.
På Solkullen hade hon jobbat länge och kände väl till förskolan och hon var också van vid ett visst ansvar med tanke på den biträdande chefsrollen i Loftahammar så steget var ändå inte så stort berättar hon.
Hur är det att vara chef?
– Jag gillar ju den här typen av utmaningar, där jag får utmana mig själv. Jag har nog alltid sökt mig till de här situationerna där jag känner att jag kan utvecklas. Jag har alltid haft ett brinnande intresse för organisationen och för möjligheten att kunna påverka på ett sätt som leder en vidare, säger Kajsa.
Hon har haft fördelen av att omge sig med människor som fått henne att våga att förverkliga drömmar. Människor som trott att saker går att genomföra.
– Ibland förstår man inte sina egna drömmar och förväntningar men andra ser dem, säger Kajsa.
Hur ser du som rektor på relationen med föräldrarna?
– Den är jätteviktig, de ska känna sig trygga med mig och vilja komma till mig med frågor och funderingar, både om verksamheten och barnen, sen kan man inte alltid svara men man gör så gott man kan, säger Kajsa.
Hon berättar att pedagogerna kan det mesta om barnen och barnen känner pedagogerna bäst så i de flesta fall kontaktar de henne kring frågor som rör verksamheten och organisationen men förtroendet är viktigt.
För sex månader sedan blev vi alla på ett eller annat sätt påverkade av den stora pandemin som bredde ut sig över världens alla hörn.
Du var då relativt ny chef då, hur kändes det?
– Det gick otroligt bra. Vi har haft pålästa och väldigt förstående föräldrar. Första veckorna la vi mycket energi på hur vi skulle säkra upp för helg-, kvälls- och nattomsorgen, säger Kajsa.
Solkullen har en avdelning som heter Mullvaden och där finns barn vars föräldrar jobbar kväll, natt eller helg.
Kajsa berättar att de behövde säkerställa beredskap så att de kunde ta emot alla barn även om det blev brist på personal men att läget aldrig blev så akut.
– Vi har gjort planer över hur man täcker upp om alla i personalen går hem men det blev ju nästan tvärtom. De som var här var ju alltid friska så smittspridningen blev mindre, säger hon.
Den största utmaningen med att vara chef tycker Kajsa är att få ihop organisationen som hon vill att den ska fungera på bästa sätt.
– Man kan inte skynda för fort, man måste fråga sig i vilken ordning gör vi de här förändringarna och få med sig de anställda, säger hon.
Hon tycker att Solkullen är och har varit en väl fungerande förskola men att det alltid finns saker att utveckla och då är det att leda i utvecklingen som är den stora utmaningen.
– När man är ny vet man inte vad man ska prioritera, man vill göra allt men inser snart att man måste prioritera, man kan inte hinna med allt. Det är också viktigt att man själv känner att man avslutat dagen när man går hem, säger Kajsa.
