– Inom konst ser man hur unika vi är – hur vi ser världen, hur vi skapar, hur slätt det blir, hur man ser på människor ... Det är så fint att se, säger Madeleine.
– När man skapar en kropp i lera får man göra precis som man vill. Huden behöver inte vara slät och brösten behöver inte vara precis lika stora, börjar Madeleine van Nightevect.
Det kan vara lite terapeutiskt, hävdar hon.
– Har man ett ärr på sin kropp kan man göra något symboliskt för det, till exempel.
Hon befinner sig i sin ateljé i det stora huset i Björkfors som hon delar med sin familj. Klassisk musik strömmar ut i det rymliga rummet med stora fönster och en maffig takhöjd. Här har de bott i 13 år, efter ett tidigare liv i Holland.
– Vi var mycket i Norge innan vi flyttade till Sverige. Någon gång var det väldigt billiga flygbiljetter hit så då passade vi på att åka och upptäcka Björkfors. Vi kände oss hemma, jag blev helt kär.
Inte bara i byn, utan också det nuvarande huset, förtydligar Madeleine.
– Det här huset var inte till salu när vi var här på semester, men vi gick förbi det och jag kände väldigt starkt att jag hörde hit. Ibland betyder det att det är rätt. Huset blev till salu och vi köpte det.
– För ett tag sedan gjorde jag en vas där ena sidan var en man och den andra var en kvinna. Det är så kul att man kan göra sådana saker med konst. Man har en frihet inom konst där allt är möjligt, säger Madeleine.
Madeleine är egenföretagare och har varit det i många år. Redan i Holland drev hon eget, men under ett annat namn och med en lite annorlunda nisch jämfört med i dag.
– I Holland höll jag i fler målarkurser. Jag är bildterapeut från början, så jag har jobbat mycket med barn som ligger olika till i utvecklingen. Flera barn kom till mig för att lära sig att jobba mer självständigt. Det var många barn med autism, till exempel. Här i Sverige har jag inte jobbat så mycket med min utbildning än, utan det har blivit mer fokus på keramik.
För personer drabbade av psykisk ohälsa är Madeleine en av de kulturaktörer som samarbetar med Region Östergötland.
– Region Östergötland har satsat mycket på kultur inom vården. I flera år har jag jobbat inom projektet i både Linköping och Kisa, genom skapande aktiviteter med färger och keramik för personer med psykisk ohälsa. Det skulle bli en ny upphandling för projektet precis när covid-19 kom så det blev inget, men förhoppningsvis kommer det igång igen inom en snar framtid. Det känns viktigt.
– Jag har alltid brunnit för att människor är unika, berättar Madeleine och inspekterar några av sina verk.
Varför brinner du för att hjälpa?
– Det kanske är naivt, men jag vill gärna se att alla människor är lyckliga och jag vet att skapande kan hjälpa. Med konst kan man sätta saker i ett helt nytt perspektiv och när man skapar i lera upptäcker man världen på ett helt nytt sätt. Plus att jag själv mår bra av att se att jag kan hjälpa människor att komma vidare.
Just kroppar har Madeleine skulpterat länge i olika utformningar.
– När jag flyttade från Holland till det här huset såg jag flera kvinnor som promenerade ensamma i skogen och verkligen var ett med naturen. Jag kände att jag ville fånga den friheten, så jag började skapa kvinnor i löv.
När Madeleine kom till Sverige började hon göra kvinnokroppar i löv. Alla är unika, precis som vi människor, säger hon.
Därefter har skapandet av människokroppen utvecklats och i dag gör Madeleine även muggar med bröst, olika kroppsskulpturer samt vaser med människokroppen i fokus.
– Människokroppen är ju fantastisk när man tänker på hur allt faktiskt funkar. Ingen kropp är perfekt, eller så kan man beskriva det som att alla kroppar är perfekta. Väldigt sällan är två bröst precis likadana, till exempel. Jag har alltid brunnit för att människor är unika.
Varför är det viktigt att visa på människors olikheter?
– Jag tycker att det viktigaste i livet är respekt och när vi ser att vi alla är olika, då växer respekten för varandra.
– Man upptäcker världen på nytt när man skapar i lera. När man skapar en häst för första gången kanske det råkar bli en giraff, inte bara på grund av den långa nacken utan också de andra proportionerna. Nästa gång man ser en häst så tittar man på den med andra ögon. Hur är proportionerna? Plötsligt ser man världen på ett nytt sätt, säger Madeleine.
