â Inom konst ser man hur unika vi Ă€r â hur vi ser vĂ€rlden, hur vi skapar, hur slĂ€tt det blir, hur man ser pĂ„ mĂ€nniskor ... Det Ă€r sĂ„ fint att se, sĂ€ger Madeleine.
â NĂ€r man skapar en kropp i lera fĂ„r man göra precis som man vill. Huden behöver inte vara slĂ€t och brösten behöver inte vara precis lika stora, börjar Madeleine van Nightevect.
Det kan vara lite terapeutiskt, hÀvdar hon.
â Har man ett Ă€rr pĂ„ sin kropp kan man göra nĂ„got symboliskt för det, till exempel.
Hon befinner sig i sin ateljé i det stora huset i Björkfors som hon delar med sin familj. Klassisk musik strömmar ut i det rymliga rummet med stora fönster och en maffig takhöjd. HÀr har de bott i 13 Är, efter ett tidigare liv i Holland.
â Vi var mycket i Norge innan vi flyttade till Sverige. NĂ„gon gĂ„ng var det vĂ€ldigt billiga flygbiljetter hit sĂ„ dĂ„ passade vi pĂ„ att Ă„ka och upptĂ€cka Björkfors. Vi kĂ€nde oss hemma, jag blev helt kĂ€r.
Inte bara i byn, utan ocksÄ det nuvarande huset, förtydligar Madeleine.
â Det hĂ€r huset var inte till salu nĂ€r vi var hĂ€r pĂ„ semester, men vi gick förbi det och jag kĂ€nde vĂ€ldigt starkt att jag hörde hit. Ibland betyder det att det Ă€r rĂ€tt. Huset blev till salu och vi köpte det.
â För ett tag sedan gjorde jag en vas dĂ€r ena sidan var en man och den andra var en kvinna. Det Ă€r sĂ„ kul att man kan göra sĂ„dana saker med konst. Man har en frihet inom konst dĂ€r allt Ă€r möjligt, sĂ€ger Madeleine.
Madeleine Àr egenföretagare och har varit det i mÄnga Är. Redan i Holland drev hon eget, men under ett annat namn och med en lite annorlunda nisch jÀmfört med i dag.
â I Holland höll jag i fler mĂ„larkurser. Jag Ă€r bildterapeut frĂ„n början, sĂ„ jag har jobbat mycket med barn som ligger olika till i utvecklingen. Flera barn kom till mig för att lĂ€ra sig att jobba mer sjĂ€lvstĂ€ndigt. Det var mĂ„nga barn med autism, till exempel. HĂ€r i Sverige har jag inte jobbat sĂ„ mycket med min utbildning Ă€n, utan det har blivit mer fokus pĂ„ keramik.
För personer drabbade av psykisk ohĂ€lsa Ă€r Madeleine en av de kulturaktörer som samarbetar med Region Ăstergötland.
â Region Ăstergötland har satsat mycket pĂ„ kultur inom vĂ„rden. I flera Ă„r har jag jobbat inom projektet i bĂ„de Linköping och Kisa, genom skapande aktiviteter med fĂ€rger och keramik för personer med psykisk ohĂ€lsa. Det skulle bli en ny upphandling för projektet precis nĂ€r covid-19 kom sĂ„ det blev inget, men förhoppningsvis kommer det igĂ„ng igen inom en snar framtid. Det kĂ€nns viktigt.
â Jag har alltid brunnit för att mĂ€nniskor Ă€r unika, berĂ€ttar Madeleine och inspekterar nĂ„gra av sina verk.
Varför brinner du för att hjÀlpa?
â Det kanske Ă€r naivt, men jag vill gĂ€rna se att alla mĂ€nniskor Ă€r lyckliga och jag vet att skapande kan hjĂ€lpa. Med konst kan man sĂ€tta saker i ett helt nytt perspektiv och nĂ€r man skapar i lera upptĂ€cker man vĂ€rlden pĂ„ ett helt nytt sĂ€tt. Plus att jag sjĂ€lv mĂ„r bra av att se att jag kan hjĂ€lpa mĂ€nniskor att komma vidare.
Just kroppar har Madeleine skulpterat lÀnge i olika utformningar.
â NĂ€r jag flyttade frĂ„n Holland till det hĂ€r huset sĂ„g jag flera kvinnor som promenerade ensamma i skogen och verkligen var ett med naturen. Jag kĂ€nde att jag ville fĂ„nga den friheten, sĂ„ jag började skapa kvinnor i löv.
NÀr Madeleine kom till Sverige började hon göra kvinnokroppar i löv. Alla Àr unika, precis som vi mÀnniskor, sÀger hon.
DÀrefter har skapandet av mÀnniskokroppen utvecklats och i dag gör Madeleine Àven muggar med bröst, olika kroppsskulpturer samt vaser med mÀnniskokroppen i fokus.
â MĂ€nniskokroppen Ă€r ju fantastisk nĂ€r man tĂ€nker pĂ„ hur allt faktiskt funkar. Ingen kropp Ă€r perfekt, eller sĂ„ kan man beskriva det som att alla kroppar Ă€r perfekta. VĂ€ldigt sĂ€llan Ă€r tvĂ„ bröst precis likadana, till exempel. Jag har alltid brunnit för att mĂ€nniskor Ă€r unika.
Varför Àr det viktigt att visa pÄ mÀnniskors olikheter?
â Jag tycker att det viktigaste i livet Ă€r respekt och nĂ€r vi ser att vi alla Ă€r olika, dĂ„ vĂ€xer respekten för varandra.
â Man upptĂ€cker vĂ€rlden pĂ„ nytt nĂ€r man skapar i lera. NĂ€r man skapar en hĂ€st för första gĂ„ngen kanske det rĂ„kar bli en giraff, inte bara pĂ„ grund av den lĂ„nga nacken utan ocksĂ„ de andra proportionerna. NĂ€sta gĂ„ng man ser en hĂ€st sĂ„ tittar man pĂ„ den med andra ögon. Hur Ă€r proportionerna? Plötsligt ser man vĂ€rlden pĂ„ ett nytt sĂ€tt, sĂ€ger Madeleine.
