Kyla och mörker var vardag på vintern

Mörkt och kallt, så vill vi inte ha det hemma. För hundra år sedan var det vardag.

Visst är det mysigt med fotogenlampa i det gamla torpet. Men det blir lite skumt i hörnen.

Visst är det mysigt med fotogenlampa i det gamla torpet. Men det blir lite skumt i hörnen.

Foto: Eva Johansson

Krönika2021-12-31 09:42
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Nu när julen är över och vi börjat tröttna på julpyntet och skinkan åkt in och ut i kylen några gånger, vad gör vi då? Kanske myseldar i braskaminen, dricker varm choklad och njuter av den sprakande veden? Det är ingen dum sysselsättning vintertid.  

Som vanligt funderar jag på hur det var för de gamla släktingarna som levde långt före oss idag. Gillade de att samlas kring eldstaden, titta in i elden och lyssna på knastret, berätta historier och värma sig en stund? Ja, det tror jag säkert. Även om det inte var den där idyllen vi matats med i gamla sagor.

Har ni tänkt på hur det var på vintrarna förr i tiden? Mörkt och kallt.

Mörker och kyla, det var man van vid. Det är inte så länge sedan alla fick ljus och värme. En eller två generationer bakåt, då var Sverige ännu inte elektrifierat. Säkert är det en del av er som läser detta som själva växt upp utan elektriskt ljus hemma.

Själv bodde jag mina första år i ett gammalt torp. El fanns men ingen centralvärme, bara en rörspis (som en kakelugn men inte klädd med kakel) och vedspis i köket. Det var så kallt ibland på vintern att det var en ishinna på vattnet i hinkarna i köket på morgonen har min mamma berättat.

Vi klagar ibland över att det aldrig blir riktigt ljust på dagarna när det är mulet och grått. Vi tänder våra lampor, vi är vana vid att kunna se ända in i hörnen och ha tillräcklig belysning för att kunna se vad vi gör.

Förr var man van vid att frysa och att leva i mörker vintertid. Även hos djuren i fähusen var det mörkt.  

undefined
Visst är det mysigt med fotogenlampa i det gamla torpet. Men det blir lite skumt i hörnen.

Under några år kring millennieskiftet hyrde vi ett gammalt torp på Kilmare gård söder om Västervik. Det var omodernt och utan el och vatten. Hög mysfaktor alltså.  

En nyårshelg tillbringade vi i torpet tillsammans med en av sönerna med flickvän. Det var gnistrande kallt ute och det tog en bra stund att få upp värmen inomhus. Vi eldade i vedspisen i köket och i rörspisen i rummet.  

I det lilla köket blev det till slut ganska varmt, i alla fall normal rumsvärme kring 20 grader. I rummet blev det varmt i närheten av rörspisen men några meter bort, och längst bort i hörnen, där var det fortfarande kallt.  

Vi ställde soffan framför brasan och åt med tallriken i knäet. Mysigt och trevligt och det gick ingen nöd på oss. Vi sov i ylletröjorna, för kylan kom snabbt tillbaka när elden falnade under natten.

Men på nyårsdagen kunde vi åka hem från torpet, hem till vår ljusa och varma lägenhet inne i stan.