Vård, skolor, polis, kommunledningar, allmänhet, journalister. Alla vill ha smittskyddsläkarens svar, i coronatider. Lisa Labbé Sandelin protesterar inte över jämförelsen ”vår regions Tegnell”.

– Det är väl lite ”same same but different”.

Med sina 42 år är hon bland de yngre smittskyddsläkarna i en kår som är i generationsskifte. I princip hamnade hon i hetluften över en natt. De senaste månaderna har tempot varit intensivt. Långa arbetsdagar. En och annan igenkännande nick på stan, de få gånger hon är på stan. Möten varje timme, inklusive lunchen. Presskonferenser, telefonsamtal –  och mejl. Smittskyddsläkaren är en myndighet och den som vänder sig till enheten ska få svar.

– Jag har fått drygt 6 000 coronarelaterade mejl. En del frågor är enkla, andra mer komplexa. En del är information, men det ska också processas. 

I bakhuvudet har en smittskyddsläkare att en pandemi kan slå till när som helst. 

– Men jag förstod inte att det skulle gå så här snabbt. Det är både läskigt och fascinerande hur viruset erövrat världen på kort tid. Det fanns nog innan vi förstod att det fanns, men det här visar att världen är liten.

Lisa Labbé Sandelin älskar listor. Logistik. Att checka av. Nu ges mer luft i kalendern, än under den mest hektiska tiden.

– Det finns plats för lite andra frågor. Tidigare har corona trängt undan allt annat. 

Och tid för semester?

– Ja, det hoppas jag. Jag tar inte all semester på en gång och är inställd på att stå stand by.

Vi har hört henne och andra upprepa mantrat "håll i och håll ut" under veckor och månader. Är hon rädd att vi inte ska orka längre, när sommaren kommer och reserestriktioner släppts? En hel del, faktiskt.

– Det kan låta som tomma ord till slut och det finns ett uppdämt behov hos många att ses. Det är så oerhört viktigt att hålla avstånd, en av de enskilt största faktorerna för att minska smittspridning. 

Det skulle underlätta om vi såg viruset...

– Ja, om alla smittade hade en prick på näsan, eller kanske att vi såg viruspartiklarna som ett moln.

Hon pratar hellre fysisk distansering än social. Vet behovet att inkludera de som tillhör riskgrupp – på ett smittsäkert sätt.

– Det tyngsta för mig personligen är att inte få träffa den äldre generationen, barnens mor- och farföräldrar. Det har påverkat min vardag mest. Mina barn är små – det vore svårt för dem att inte hoppa upp i knät och gosa. Man får hitta sina vägar. Vi har söndagsmiddag via video. På sätt och vis ses vi oftare än tidigare, men det blir lite stimmigt, och svårt att höra vad alla säger. 

Innan hon blev smittskyddsläkare var hon infektionsläkare i tio år. Hon har skrivit behandlingsöversikter om akantamöbor och badhusfötter. Något som ligger henne varmt om hjärtat är zoonoser, smitta som kan överföras mellan djur och människa.

– Jag har läst en drygt halv biologutbildning. Jag tror kopplingen till biologi och ekologi är bra att ha som smittskyddsläkare och ger ett mer tvärvetenskapligt angreppssätt. 

Hon är övertygad om att vi kommer att få leva med effekterna av viruset länge och en del förändrade beteendemönster kan komma att hänga kvar.

– Jag ser framför mig hur de som är barn idag kommer att tjata på sina barnbarn att tvätta händerna. Lite som våra äldre generationer berättat hur det var under kriget, eller spanska sjukan – så tror jag vi kommer att bära detta med oss.