– Jag skulle tro att Västerviksbor känner igen sig. Dessutom besöker karaktärerna Västervik ibland, säger Sofia Ymén.
Men hon är noga med att påpeka att alla karaktärer och händelser i böckerna är fiktiva, precis som i hennes nya bokserie Kungsbackakvartetten, som utspelar sig på västkusten, där hon numera är bosatt.
Vägen till författarskapet har varit lång och krokig, men viljan att skriva har funnits där sedan barndomen.
Efter skoltiden i Västervik flyttade Sofia till Göteborg för att studera och valde statsvetenskap som inriktning.
– Jag har en pol mag och har jobbat mycket med personalfrågor och ledarskap, berättar hon.
Men drömmen om skrivandet fanns hela tiden där och till slut blev längtan så stark att den inte gick att motstå.
– Det var 2013 som jag tog lite mer tag i mitt skrivande, jag gick skrivarkurser och skrev noveller som blev publicerade i Allers.
En av skrivarkurserna hon gick hölls av Simona Ahrnstedt som är den författare som fört fram romance-genren i Sverige. För det var romance Sofia ville skriva.
– Det är den genre jag alltid själv tyckt om att läsa. Det handlar mycket om karaktärsbygge och relationer och kärlek. Jag tycker om de berättelserna.
Efter att ha varit med i en tävling som hölls av Harlequin, som är en del av förlaget Harper Collins, och kommit trea, fick hon ändå chansen att redigera om sitt manus och skicka in det igen. Det blev antaget och kom att bli den första boken i Österby-serien, "Hemma där hjärtat väntar".
För Sofia Ymén har satsningen på skrivandet inneburit en hel del pusslande för att få tiden att räcka till. Med ett heltidsjobb och familj med små barn blev det ofta så att hon fick passa på när hon fick en lucka.
– Det blev tidiga morgnar och sena kvällar. Man får verkligen, verkligen vilja skriva en bok för att man ska klara av det. Att skriva en bok är ett stort arbete, säger Sofia och skrattar.
– Men är man, som jag, en läsnörd som alltid drömt om att skriva så är det värt det.
Efter hand kunde hon börja gå ner i arbetstid för att kunna skriva mer.
– Jag tog en dag i veckan och att ha en dag enbart för skrivande underlättade mycket.
Sedan årsskiftet är hon författare på heltid, men håller också möjligheten att hoppa in som projektledare i sin gamla bransch öppen, inte minst för att inte tappa kontakten med omvärlden.
– Att skriva kan vara ensamt. Det är som att man lever i en parallell bubbla tillsammans med sina karaktärer. Man blir kompis med dem. Ibland när jag funderar över något kan jag tänka: hur skulle han eller hon göra?
Sofia varvar dessutom skrivandet med att jobba som lektör och skrivcoach, där hon hjälper andra aspirerande författare att komma igång.
2017 gjorde Sofia Ymén något som fått oväntade efterverkningar. Hon startade forumet Feelgoodfredag på Facebook.
– Jag tänkte väl lite småskaligt att vi skulle vara några som gillar att både skriva och läsa feelgood, där vi kunde utbyta idéer med varandra. Jag hade aldrig föreställt mig att det skulle växa så explosionsartat.
Romance och feelgood är två genrer som har mycket gemensamt, men där romance alltid utgår från utvecklingen av en kärleksrelation är feelgoodgenren lite bredare och fokuserar ofta på flera relationer, såsom familj, vänskap och kärlek. Det handlar, precis som namnet säger, om en läsupplevelse som får läsaren att må bra.
– De ligger varandra nära, och går hand i hand. I båda finns det ett kontrakt med läsaren att boken ska ha, om inte ett lyckligt, så ett tillfredställande slut, där hoppet om ett lyckligt slut finns kvar.
De senaste åren har flera svenska förlag satsat på att ge ut alltmer av både svensk och utländsk feelgood och i takt med att intresset växt har också Sofias Facebookgrupp gjort det. Just nu har gruppen drygt 6 000 medlemmar.
Den har blivit ett forum för både författare, läsare och förlag. Man tipsar varandra om läsupplevelser, författare får en plattform att nå ut med sina böcker, och kan interagera med läsarna, något som hon tror varit extra viktigt under pandemin.
– Eftersom så många författare är aktiva i gruppen är det stor chans för läsaren att få möta författaren och ställa frågor. Det är peppande som författare och roligt att komma nära sina läsare. Man får också väldigt mycket tips i gruppen och chans att hitta nya författare att läsa.
Sofia har vissa stående inslag, som Dagen är din som återkommer varje vecka. Där får någon i bokbranschen, det kan vara en författare, ett förlag, en bokhandel (vår egen Erik Hultgrens bokhandel har till exempel varit med) eller någon annan, som berättar om sin vardag i ett antal inlägg på sidan.
Varje söndagkväll är det cosy reading, där medlemmarna delar med sig av vad de läser just då. Sofia ordnar läsutmaningar och bokcirklar och 2020 arrangerade hon till och med en digital bokmässa under en helg där omkring 60 författare deltog, både svenska och utländska.
Det här gör förstås att det går åt en hel del tid för att administrera gruppen.
– Det är mycket arbete, men samtidigt är det roligt. Och viktigt för genren tror jag. Gruppen har blivit nästan som en egen rörelse och börjar bli så pass stor att jag tror att den även kan ha en positiv påvekran på att vi får se fler feelgoodromaner både i media och hos förlagen.
Själv är Sofia på gång med en ny serie, Kungsbackakvartetten. Här har hon hittat miljöerna i sin nya hemtrakt. Den första boken har fått namnet "Ett oväntat arv" och gavs ut i slutet av sommaren. Här har hon också återknutit till barndomens kärlek till hästar och låtit boken utspelas sig i och kring en hästgård.
I centrum står Madeleine, som plötsligt står som ägare till familjegården efter att föräldrarna omkommit i en bilolycka.
– Jag var en fantast av hästböcker och läste alla Britta och Silver och Stallkompisar. Det är en mysig miljö och jag tror att det finns många som precis som jag hittar tillbaka till sitt hästintresse på olika sätt.
De fyra böckerna kommer att följa fyra väninnor som var och en får en egen bok. Nästa del, En svårfångad dröm, kommer i juni, den tredje till jul och den sista planeras komma ut under nästa år.
En del i arbetet med att skriva en bok som Sofia tycker är extra kul är researcharbetet.
– Det är roligt att få lära sig så mycket om olika områden. Att få träffa människor som har så otroligt mycket kunskaper i sitt område och kan bidra med de där små detaljerna som väcker berättelsen till liv.