På gården Himmelsrum, utanför Gamleby, bedrivs i dag avel och inackordering av islandshästar. Det är ungefär sex år sedan som Nina Bergholtz avslutade ridskoleverksamhet och turridning.
– Mina uppdrag som domare blev fler och tiden räckte helt enkelt inte till, säger hon.
Nina Bergholtz är ensam i Sverige om att ha behörighet i att döma alla tre discipliner för islandshästar; avel, sporttävling och Gæðingakeppni (gångartstävling). De senaste åren har därför inneburit många resor. I år är inget undantag. Nina Bergholtz har fått tre uppdrag som avelsdomare varav två är förlagda utomlands.
På avelsbedömningar visas hästarna efter ett system som är utarbetat för just islandshästen. Domaren granskar hästens exteriör och gångarter. Islandshästen har förutom skritt, trav och galopp gångarterna tölt och pass.
– Hästen rids på en rak bana och vi som är domare följer en bedömningsskala. Poängen påverkar hästens värde som avelshäst och även hästens prisnivå.
För två år sedan reste Nina både till Iowa och New York State i USA för att döma avel. Det är förhållandevis få islandshästar där, cirka 5 000 stycken jämfört med Sveriges närmare 35 000. Totalt i världen finns drygt 300 000 varav 100 000 bor på Island.
– I samband med avelsbedömningarna i USA fick jag möjlighet att resa och besöka en kvinna som har en hästgård i närheten av staden Duluth invid Lake Superior. Det var häftigt och roligt att få uppleva.
Hemma i Himmelsrum, som hyser ett 40-tal islandshästar, är det maken Mikael Bergholtz som håller ställningarna medan Nina är på resande fot.
– Han gör ett jättejobb! Jag har ju ungefär 200 resdagar per år.
Närmast i tid är resa till Hjerkinn i Norge för att döma tävling på isbelagd sjö.
– Islandshästen töltar bra på is och i Sverige anordnas ganska många tävlingar i ishallar.
Nina berättar att det går fort. I gångarten flygande pass kan en islandshäst komma upp i 55 kilometer i timmen och rida 100 meter på mindre än sju sekunder.
– Själv tävlar jag inte just nu, jag har gjort 26 SM, men eftersom jag dömde så mycket hinner jag inte med. Dessutom började min häst Tenor bli gammal.
Under tiden vi pratar travar den ena islandshästen efter den andra ner för stallbacken och ut i hagarna. I luften virvlar, för ovanlighetens skull denna vinter, snöflingor. Hästarnas manarna är långa och yviga, taglet spretar åt olika håll, så som det gör på en äkta islänning. De har tjock päls och färgerna varierar mellan svart, fux och brun. Några är skäckar, med stora fält av vitt och svart. Himmelsrum, med sina 180 hektar, ligger vackert inbäddad i odlingslandskapet. I byn är det full aktivitet med flera byggprojekt på gång.
– Ja, det är min mammas hus som renoveras.
Ninas föräldrar kommer ursprungligen från Gamleby men var länge bosatta i Stockholm. Islandshästen har varit en del av Ninas liv sedan hon var 13 år och fick sin Sómi. Somrarna spenderades på Tättö i Loftahammar där familjen har ett fritidshus.
–Jag och min bror växte upp i Sollentuna. Hit flyttade jag 1992. Gården var till salu och den passade perfekt.
Om framtiden säger Nina att hon och Mikael diskuterar utvecklingsmöjligheter. Funderingar finns om att återuppta ridskola och kursverksamhet igen.
– Vi håller på att kolla om det går att bygga ett ridhus. Det vore drömmen och är det som krävs för att hålla i gång en verksamhet året runt.
