Den 6 februari är det samernas nationaldag. En dag som firades för första gången 1993. Datumet valdes under Samerådets 15:e konferens i Helsingfors för att hedra minnet av det första samiska landsmötet som hölls i Trondheim den 6 februari 1917. Den samiska flaggan, som är formgiven av den norska samiska konstnären Astrid Båhl, godkändes som gemensam flagga för alla samer 1986. 

 – Vi som är släkt med Anders Fjellner är nog lite extra stolta på nationaldagen. Den runda symbolen på flaggan är inspirerad av hans dikt om solens söner och döttrar, säger Marcus Brännström.

Marcus Brännström, idag bosatt i Västervik, började intressera sig för släktforskning när han var 16 år. I bokhyllan hemma i Skellefteå fanns många intressanta skrifter och böcker, bland annat en doktorsavhandling: "Anders Fjellner – Samernas Homeros" skriven av prästen Bo Lundmark. 

– Den handlar om min morfars farfars far som föddes 1795 och dog 1876. Jag läste om hans märkliga liv och fascinerades. Sedan fick min pappa en släktutredning som gåva. Den satte igång mitt intresse på allvar. 

Marcus och en av hans kusiner började göra regelbundna besök i Skellefteå museums forskarsal. Där lärde de sig släktforskningens grunder. Att släktforska i början av 1990-talet innebar att man fick ta sig till arkiv, läsa mikrokort och register. Idag finns det mesta på internet.

– Jag har alltid vetat att jag har samiskt ursprung och Anders Fjellner är väldokumenterad, men i och med släktforskningen har jag hittat andra spännande berättelser och livsöden. Vi är ungefär 700 Fjellner-ättlingar.

Anders Fjellner föddes på Rödfjället i Härjedalen av samiska föräldrar. Han visade tidigt intresse för läsning och fick möjlighet till skolgång och universitetsstudier. År 1828 prästvigdes han och 13 år senare utnämndes han till kyrkoherde i Sorsele. Fjellner gifte sig med en samisk kvinna, Christina Päiviö. I kyrkoherdegården talades nordsamiska, sydsamiska, svenska och tornedalsfinska. Det fanns alltid rum för resande och om någon behövde vård. Vid Sorsele kyrka står en tall som kallas "tänkartallen". I den klättrade Fjellner upp för att få arbetsro, skriva predikningar och dikter.

I höstas gick Marcus, tillsammans med ett antal andra av Anders Fjellners ättlingar, på en vandring för att se och uppleva den plats där anfadern föddes.

– Det var ganska strapatsrikt. Vi åkte sexhjuling den första branta biten. Sedan vandrade vi i några timmar på Rödfjället och var tvungna att vada över flera fjällbäckar. Vattenståndet var högt.

Väl framme vid den så kallade Länsmansstenen, som består av två stora stenblock, läste Marcus upp dikten "Vid Anders Fjellners sten" av Bo Lundmark.

– Den handlar om Fjellners födelse där uppe på fjället. Det var som att vi såg hela scenen framför oss. Att uppleva detta med mina släktingar var helt fantastiskt. Vi lärde också känna varandra under vandringen. Detta att ha ett gemensamt mål kopplat till våra förfäder kändes stort. Jag hade sett foton av platsen, men att vara där var något helt annat.

Marcus Brännström säger att släktforskning blir man aldrig klar med. Det kommer ständigt nya spår som måste undersökas.

– Fjellners mor, till exempel, visste vi inte mycket om. Men så lyckades jag genom några passjournaler hitta en anteckning. Märta Andersdotter, som hon hette, gick som tonåring till fots ända till Stockholm med renar som skulle säljas.