Edvard Buusch sa i en intervju i Vimmerby Tidning i samband med sin 80-årsdag ”Med åldern och krämpor kan man inte trolla, då hjälper det inte med magi och hypnos, då får man kapitulera och tacksamt se tillbaka på ett långt och rikt liv”.
Den 9:e maj 1873 föddes cirkusdirektören, trollkonstnären, magikern, hypnotisören och varieté-artisten Edvard A. Buusch, Sjöbo, Mariannelund. Han föddes på gården Bläsebo i Norra Vi socken, men redan när han var fem år flyttade han med sin mamma Hedda Beckman till Mariannelund, där han bodde till sin död.
Redan som liten grabb gick han och sålde cigarrer för att tjäna en slant på Ingatorp marknad. Då fick han plötsligt en impuls och smög sig in på ”Mattsons cirkus" för att beskåda tyngdlyftarnas prestationer, trollerigubbarnas hokus pokus, och ormtjusarnas fascinerande magi. Då tänkte han, enligt vad han själv berättade, att ”det här ska bli min melodi”.
Han satte igång med grundlig träning i allt vad han trodde hörde till en verklig cirkusartists kunnande. Färdigheterna kom så småningom. Det gällde att vara vig i kroppen, flink med fingrarna med trolleri-rekvisitan och snabb i replikerna för att skapa kontakt med publiken.
Efter arbete på flera olika cirkusar i Sverige, Danmark och framför allt Tyskland kände han sig mogen att starta egen cirkus. I Tyskland kom han i kontakt med släkten Buusch cirkus, mest berömd i Europa. Han blev inspirerad av namnet och ändrade sitt namn från Beckman till Buusch. Därmed var Cirkus Buusch på plan, ibland även kallad Teater Eden, igång ungefär åren 1900-1930. Här fanns både framgångar, misslyckanden och besvikelser, som ledde till ökad skicklighet.
Premiären blev i Valdemarsvik. Själv behärskade han kortkonster och magi, djurdressyr, buktaleri och tankeläsning. Han var också hypnotisör och applåderad akrobat, med andra ord en mycket allsidig artist.
En rejäl kungsboa runt halsen på ormdrottningen Miss Buusch.
Han fick säsongsanställa andra cirkusartister, bland annat en ormtjuserska, som senare blev ormdrottningen miss Buusch, som uppträdde med bland annat boa constrictor, kobra och den ”indiska afgudaormen” samt en afrikansk sköldpadda. Hon blev ganska snart hans sambo och mor till deras sju barn. De levde alltså i ett för den tiden mycket modernt förhållande.
Cirkuslivet utövades under sommarhalvåret, man reste land och rike runt med cirkusvagnar dragna av hästar och besökte Sveriges alla städer. Tält skulle sättas upp och rivas varhelst man kom. På vintern skulle man planera nästa sommars program och kontraktera artister. Sin bas hade familjen i torpet Sjöbo vid järnvägen någon kilometer söder om Mariannelunds station. Vintertid kunde det vara knapert med ekonomin, en vinter hade man inte pengar till ved och miss Buuschs ormar frös ihjäl.
På det här späckade programmet borde det ha funnits något som tilltalade de flesta.
Om sommaren under turnerandet placerades barnen ut hos olika familjer och gårdar i trakten, där många bodde kvar, när paret Buusch skildes åt 1925.
På ålderns höst flyttade Edvard från Sjöbo till Gäddegöl ålderdomshem, där han avled 1956. ”Med åldern och krämpor kan man inte trolla, då hjälper det inte med magi och hypnos, då får man kapitulera och tacksamt se tillbaka på ett långt och rikt liv”, uttryckte han på sin 80-årsdag vid en intervju i Vimmerby Tidning. Där ger han också sin syn på människan: ”Vi har så lätt att överlägset rycka på axlarna åt konstnärsfolk, bohemer och artisteri. Vi älskar tryggheten mer än spänningen, stillheten och friden mer än applåder och folkets jubel. Men nog kan vi erkänna, att levnadskonstnärer är vi inte, då det gäller att göra dagen till en fest och livets förtretligheter till en sorg i rosenrött.”
Edvard Buusch var i Mariannelund känd som en trivsam och vänlig man, som gärna delade med sig av sina cirkusäventyr, han var även känd som en god historieberättare. Hans grav finns i nordöstra hörnet av Hässleby kyrkogård under en lönn.