Lycka är att få rinnande rent vatten, tycker de här barnen när ett av vattentornen är klart och vattnet kopplats på.
– Först gjorde det ont i hjärtat. Här spolar vi toaletten med rent vatten, så finns det människor som inte har tillgång till rent vatten. Men när jag såg lyckan i deras ögon när de stod där och tvättade händerna fick jag gåshud över hela kroppen och kände att vi har verkligen gjort någonting för de här människorna, säger Marika Gustafsson.
Till vardags jobbar hon som projektledare för vatten- och avlopp och samordnare för markarbeten på Vimmerby Energi- och Miljö i Vimmerby.
Äventyret som volontär hon fick uppleva i början av november började före pandemin med en tävling genom vattenteknikbolaget Xylem, som levererar teknisk utrustning för vattenförsörjning och jobbar för att lösa vattenproblemen världen över. Vinsten i tävlingen var att delta i ett vattenprojekt som volontär.
– Man visste inte var, men jag tänkte direkt att det är klart jag hoppar på det där. Jag har länge drömt om att volontära, men aldrig riktigt vågat ta steget, berättar Marika Gustafsson.
Marika Gustafsson och hennes kollegor i projektgruppen skrev barnens namn på nya vattenmuggar.
Uppgiften gick ut på att samla digitala vattendroppar till en app för att symboliskt fylla ett vattentorn. Marika Gustafsson satsade vad hon kunde och letade på bolagets hemsida och deltog i webbinarium och utställningar. Det bar riktigt långt skulle det visa sig.
– Jag kom trea i tävlingen. Sen kom pandemin och då visste de inte hur det skulle bli, och jag glömde totalt bort det, säger hon.
I somras strax före semestern fick hon ett telefonsamtal med ett glatt besked: "Nu är det klart, ni ska till Kambodja och bygga vattentorn".
– Jag bara kände "wow, gud vad kul".
Några av deltagarna i projektgruppen i en av undervisningslokalerna.
Den ideella organisationen Planet Water Foundation och Xylem står bakom projekten. Den här gången var första gången svenska deltagare var med i ett projekt av det här slaget.
Efter lite flygstrul kom hon fram till staden Siem Reap i norra Kambodja ett halvt dygn efter de båda andra svenskarna.
Dagen därpå bar det av ut i djungeln till en by med runt 3 000 invånare och dagen därpå till nästa by som var runt hälften så stor. Den första hade precis fått el framdraget.
– Ju längre ut man kom desto fattigare blev det. Folk bor i plåtskjul. Där välkomnades vi av byns borgmästare och äldste. Det var en ovanlig ceremoni för oss, och vi var ovanliga för dom. Vi var de första främlingar de sett, berättar hon.
Ett av vattentornet har rests och en reningsanläggning ska kopplas in. Borrningen efter grundvatten i marken var redan gjord under förberedande arbete.
Båda byskolorna, med 500 och runt 300 elever, saknade rent vatten. I den andra skolan fanns inget rinnande vatten alls.
– De samlade regnvatten och i de över 30-gradiga värmen gick det åt att dricka vatten och barnen hade med sig gamla petflaskor med regnvatten. När läraren frågade hur många som hade regnvatten i sina flaskor räckte alla upp handen. Samma sak på frågan om hur många som hade diarré dagligen, säger Marika Gustafsson.
Två dagar tog det att bygga vattentornen, som rymmer nånstans 1 500 och 1 800 liter vatten.
– Det är grundvatten som man borrat efter i förväg. Vårt uppdrag var att bygga tornen och en reningsanläggning och koppla ihop det. En tredjedel var att utbilda om vikten av rent vatten också, säger hon.
Liknande projekt pågår i många länder där vatten är en direkt bristvara.
– Mötet med andra människor är så häftigt och insikten i hur livsvillkoren kan vara totalt annorlunda mot hur vi har det. Vi har det väldigt väldigt bra i Sverige och jag känner mig mycket mer tacksam över det, man behöver inte ha en massa grejer och sånt, säger hon.
Projektgruppen samlade ihop några hundra dollar och köpte anteckningsblock, andra ritpapper, pennor och suddgummi. "Barnen blev överlyckliga när de fick det här", säger Marika Gustafsson. Hon berättar att kostnaden för en elevs skolgång kostar tre dollar - om året.
