Bästisar. Tioåriga Estelle är en sann djurvän. Hundar är bäst, i synnerhet familjens schäfer Arwe.
Allt började egentligen redan i somras, när Estelle och kusinen plockade blåbär och sålde till släkten.
– I skogen intill stugan finns det massa blåbär, berättar Estelle när vi träffas hemma på gården i Norrhult, utanför Hultsfred.
Det flitiga arbetet i blåbärsskogen belönades med ganska mycket pengar, som delades lika mellan kusinerna och blev ett startkapital, kan man säga, till Estelles fortsatta projekt.
– Jag fortsatte sälja blåbär jag plockat och så har jag masserat mamma Johannas axlar för en-två kronor per minut.
När summan vuxit till nära 600 kronor var det dags att använda pengarna till det hon redan tänkt ut:
– Innan jag började samla hade jag sett den blå tunnan på Granngården i Vimmerby där man kunde skänka kattmat till hemlösa katter i Västervik. De katterna har det ju inte som katter som bor hos någon, så då kände jag att jag ville ge dem mat, berättar Estelle.
Det är mycket pengar, som du istället kunde köpt glass för?
– Jag kan köpa glass hela tiden – men katterna kan inte köpa sin mat själva, svarar Estelle som den självklaraste sak i världen.
Pappa Johan berättar hur Estelle tog med sig pengarna och fyllde en hel vagn på Granngården med kattmat.
– Hela tunnan blev full, så hon fick ställa burkar på golvet runt omkring, säger Johan, som kan känna stolthet som förälder, över att ha lyckats förmedla vikten av empati till dottern.
Sivan och hennes kompisar på Katthemmet Lyckan i Västervik har fått mycket godsaker från Hultsfredstjejen Estelle.
På Katthemmet Lyckan i Västervik tog de förstås emot gåvan med glädje. Den kommer väl till pass. För tillfället har man runt 20-25 katter boende hos sig, jourhemmet inräknat.
– Katterna har fått mycket godsaker. Vi blev väldigt glad och rörda, Estelle är en härlig liten tjej, det var ett väldigt fint initiativ. Särskilt när yngre människor fått med sig från barnsben att djur är värdefulla så blir man glad, säger Ylva Lindgren, som är en av eldsjälarna. Det värmer i hjärtat.
Enligt Ylva är det väldigt generösa gåvor i just tunnan på Granngården i Vimmerby.
– Det kostar mycket med mat och veterinärbesök, så det är jättefint för oss att folk är så givmilda.
Hur känns det i kroppen, när du vet att katterna fått så mycket mat?
– Det känns bra, jag känner lycka när jag tänker på dem, säger Estelle, som i tankarna redan är inne på nästa projekt.
Härnäst vill hon hjälpa djur av modell större.
– Elefanter.