Minnesord: Bo Eriksson

Bo Eriksson

Bo Eriksson.

Bo Eriksson.

Foto: Privat

Minnesord2020-09-26 09:00

Han var ju nyss här hos oss, vår resenär i tid och rum – runtom i den Stora Världen. Och i den lilla värld som vi har gemensam, vår hemstad Vimmerby. Ett litet universum som vi tillsammans skulle visa upp i den utställning om ”Tidningsstaden Vimmerby” som vi haft som samlande projekt, med sikte på att slå upp portarna nu i höst på Näktergalen. Vår vän och partner Bosse får inte vara med att se slutresultatet. Ljuset slocknade runt oss när Bosse, plötsligt, ofattbart och oerhört sorgligt, rycktes bort i ett ödesdigert ögonblicks verk, som lämnade oss utan vår allra mest drivande kraft. 

Vi skulle samlas ”hemma”, efter en lång corona-åtskillnad, för staka ut kommande steg. Men efter budet om Bosses bortgång blev det mest till en stund av begrundan över livets skörhet. Men också till beundran av vad Bosse, efter många timmar av – det vet vi – lustfyllt bläddrande, grävt fram ur pappa Thorvalds gränslösa kvarlåtenskap i bibblans arkiv. Vi känner djup tacksamhet över ett fenomenalt researcharbete och en omätbar saknad över att inte få ha Bosse med på resten av resan. 

Vår lilla skara av Vimmerbypojkar, med varierande grad av erfarenhet från journalistik och skrivande, saknar redan Bosses humor, initiativkraft, engagemang och minnesrika berättarglädje. För att inte tala om hans generösa mått av självironi – en oftast underskattad mänsklig egenskap. Men mest kommer vi alla att sakna hans kunskapsrikedom (det är inte vem som helst som tar sig till final i Vi som vet mest), stadigt påfylld av livsintryck alltifrån inhoppen på Västerviksdemokratens lokalredaktion i Vimmerby till Sveriges ambassader i Washington, Canberra och Manila. 

Vi som blivit kvar kommer att fullfölja utställningsprojektet och kunna spegla den unika position som Sveriges tidningstätaste stad som Vimmerby hade under några decennier. Det vi kommer att kunna visa är till stor del Bosses förtjänst. En insats som vittnar om en genuin kärlek till hemstaden, en plats som – med Bosses egna ord – ”…jag så många gånger rest ifrån men aldrig lämnat”.   

Sven Ekberg, Tomas Rubin, Anders Wenström och för Stadsmuseet Näktergalen Gunilla Gustafsson

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!