Yngve föddes 1929 i Östrahult utanför Hultsfred i Småland. Yngve var äldst av tre bröder.
Efter skolgång i Småland gjorde Yngve värnplikten vid Eksjö regemente. Han fortsatte sedan den militära banan ett par år och blev officer innan det civila kallade.
Såväl det småländska arvet som den militära banan satte sin prägel. Hans tordönsstämma kunde göra ett barskt intryck, men snart stod det klart att han var en humoristisk och empatisk person med stort intresse för omvärlden. Han var även mycket barnkär.
På 1960-talet träffade Yngve sin hustru Helen med nordamerikanskt påbrå. Yngve reste mycket till USA. Där träffade han kända svensk-amerikaner som till exempel Curtis Carlsson, framgångsrik hotellmagnat. I Småland beundrade han entreprenören Big-Bengt Erlandsson, som etablerade nöjeslandet High Chaparall. Från Amerika hämtade Yngve även mycket influenser. Bland annat importerade han redan på 1990-talet solcellsdrivna fritidsbåtar. Många Stocksundsbor välkomnades ombord soliga sommardagar på de tysta farkosterna. Yngve grundade även en reklamkatalog för svenska miljörelaterade företag. Han uppmärksammade miljövågen decennier innan den kom i allmänt fokus.
Under sin aktiva yrkestid arbetade Yngve främst med personalförsörjning vid svenska organisationer som Tibnor, Svenska Tändsticksbolaget, Sentab och Trygghetsrådet. Många roliga anekdoter kunde han sedan berätta därifrån. Från Tändsticksbolaget köpte han vid avslutad yrkesbana ut direktionsbilen, en stor svart amerikansk Chevrolet. Den stod sedan på tomten i Stocksund och tjänade som limousine åt inbjudna grannar vid vackert väder.
Yngve lämnade Småland men Småland lämnade aldrig Yngve. Hans omisskänneliga småländska dialekt blev kvar. Den gav en liten röstroll i Roy Anderssons film ”En duva satt på en gren och funderade på tillvaron”. I föreningen ”Smålands Gille” var Yngve länge aktiv. De småländska författarna kunde han utantill. Och på tomten i Stocksund etablerade han en ”Smålandshörna” med bänk, huggkubbe och verktyg dit barnen i grannskapet pilgrimsvandrade för att få höra roliga historier och lära sig om Dackefejden och annat passligt.
I sitt nittionde levnadsår drabbades Yngve av sjukdom och bristande rörlighet. Synen var sedan länge dålig. Han flyttade då till vårdhemmet Stocksundsgården några hundra meter från bostaden vid Långängen. Här fick Yngve god omsorg och hjälp med det dagliga. Huvudet var fortfarande klart som en fjällbäcks vatten men kroppen ville inte längre. En söndagsnatt somnade han in.
Grannskapet i Långängen blir tomt utan Yngve. Men om det finns en ”Smålandshörna” i himmelen vet vi var han kan påträffas.