"Många har en bild av mig att jag är Billy eller att jag ska vara rolig, och så rolig är jag inte. Jag gillar att vara rolig i ett socialt sammanhang, vara den som skojar och lättar upp stämningen men jag är inte så hela tiden."
Vi slår oss ner i varsin utemöbel hemma hos Alfreds föräldrar utanför Tuna. Han rättar till parasollet så att skuggan täcker stolen där han tänkt slå sig ner. Han tittar ut över gärdesgårdarna och de gröna ängarna runt huset. Trots många år i Stockholm ligger hembygden varmt om hjärtat.
– Jag känner mig fortfarande som smålänningen i sammanhanget och kommer alltid ha en stark koppling hit, jag älskar att vara här nere på semestern, man kan bara släppa allt annat.
Hemma i Tuna trivs han bra med att bara vara. Han beskriver sig själv som en ”people pleaser” som alltid vill skapa bra stämning och se till så att alla har det så bra som möjligt i sociala sammanhang.
Semestern spenderar han annars med att spela golf. Ett nygammalt intresse som väcktes till liv förra året.
– Jag spelade lite golf när jag var liten, men jag hatade det. Jag testade alla möjliga sporter, men jag var usel på allt.
Alfred hade en bra uppväxt och har alltid stått väldigt nära sin familj. Men under gymnasietiden trivdes han aldrig riktigt. En känsla av att vara trött och prestera dåligt i skolan är något han förknippar perioden med. Där är han glad att han haft en stöttande familj som kunde hjälpa honom. På gymnasiet läste han medieprogrammet i Vimmerby, ett val som han beskriver som det bästa valet då, men det var först när han valde en kurs i teater som han fick känna sig bra på riktigt.
– Då var jag bäst i klassen, alla tyckte det var svårt, pinsamt och jobbigt och jag kände att "det här är så lätt"!
Där väcktes en dröm till liv hos Alfred som funnits med sedan han var liten. Som barn bjöd han hem sina klasskompisar för att spela in sina egengjorda filmer, han delade ut roller till kompisarna och själv spelade han huvudrollen, skötte kamera och var regissör.
– Jag skrev eftertexten på ett papper som jag sen filmade, jag gillade att se mitt namn som regissör, även om jag knappt visste vad det innebar att vara regissör.
Nu, sedan några år tillbaka, får han äntligen jobba med sitt stora intresse. Det som under hans barndom bara var en dröm. Att få regissera och skådespela. Av den anledningen ser han bara fram emot att bli äldre. Han tror att livet blir bättre och bättre med åren och lägger ingen vikt vid att första siffran i hans ålder numera är en trea istället för en tvåa.
– Jag tycker bara det är skönt. Jag ser inte tillbaka på mina tonår med nostalgi.
Han vet inte riktigt var drivet och lusten att göra egna filmer och skådespela kommer ifrån. För Alfred är det något som alltid funnits där.
Han vrider lite på sig när jag ber honom berätta om sin kreativa sida.
– Min kreativa sida? Det känns som att jag förskönar mig själv här, jag är alldeles för mycket jante för att prata om mig själv på det här sättet, säger han med ett skratt.
När Alfred pratar om sig själv i sin yrkesroll pratar han gärna vitt och brett och gestikulerar. Men när han ska berätta om sig själv är det något som stannar till i blicken, det börjar dra lite i smilbanden och ett nervöst leende tittar fram.
– Det är lätt att man går till jobbet direkt, mycket av min identitet är i jobbet, i Leif & Billy, eftersom det var en hobby från början på något sätt, det har aldrig känts som ett yrke förrän nu.
Men titt som tätt glimtar personligheten igenom, inte minst när han beskriver sin roll som Billy.
– Jag är nog lite besläktad med Billy. Lite naiv och tror att allt kommer lösa sig, och går alltid med på saker. Om någon tar initiativ så hänger jag på, lite som i Leif och Billy. Om Leif gör något så ifrågasätter Billy inte det. “Ja jättesmart säkert”, tänker han, och hänger på, och jag är likadan. Är det någon som kommer in som en ledare, då går jag efter. Så där är vi lite lika. Men jag är nog lite smartare än Billy, hoppas jag...
Gestikulerandet när han berättar om sitt jobb tyder på att han brinner för det han gör, att hans jobb är en del av hans identitet. Men utöver skapandet av innehåll till TV är han en "people pleaser", som tycker att han är lite för mycket jante för att prata om sina kvalitéer.
– Det ligger inte i min natur att prata om mig själv och vem jag är, jag är inte mer än någon annan.
Här på trappan till föräldrarnas hus sitter Alfred gärna och filosoferar när han är ledig.