Markku Laukka tar över ordförandeskapet efter avgående Sanne Swahn.
Vi träffas i Skyttepaviljongen en kall aprildag med dagsregn. Markku berättar om när han gick runt i lokalerna och tittade på alla fotografier över kända artister som gästat folkparken, en lång och imponerande rad.
– För mig är det en stor sak, att vara ett ansikte utåt för en verksamhet som har sådana historiska anor, säger han.
Hans intåg i folkparksföreningen har skett successivt. Han känner den tidigare ordföranden, Sanne Swahn, sedan tidigare, och har även själv uppträtt i Skyttepaviljongen med ett coverband som han tidigare spelade i, Covers 2 U.
Förra året valdes hans hustru, Veronica Grankvist Laukka, in i styrelsen som kassör. När Markku senare deltog i en mässa i Skyttepaviljongen, där han ställde ut sina smycken, fick han frågan om han var intresserad av att bli ordförande. Först hörde han med sin fru, vad hon tyckte om det, eftersom hon hade kommit in i styrelsen först. När hon sa ja, gjorde han också det.
– Det är en kul utmaning. Jag skulle inte hoppa på det, om jag inte kände att det gav mig något. Det är viktigt att folkparken finns kvar, säger han.
Vana vid styrelsearbete har han sedan tidigare, både genom sitt idrottsintresse – i detta fall volleyboll – och under studietiden i Linköping, där han var ordförande för slöjdlärarsektionen.
När det gäller uppdraget i Gamleby Folkpark, säger han att det blir som en nystart där efter pandemin. Nu gäller det att locka ut folk igen. Och engagera fler frivilliga. Hans tanke är nämligen att de ska dela upp arbetet på fler personer, så att det inte bara är de som sitter i styrelsen som får dra hela lasset. Han har redan fått ett par namn, men välkomnar fler.
Sanne Swahn har lovat stanna kvar i styrelsen, och det är han glad för. Hon och övriga styrelsemedlemmar har både erfarenhet och kontakter, vilket underlättar arbetet.
Musik har alltid varit ett intresse för Markku, som tillägger att han är hårdrockare.
– Jag har lite svårare för dansband, så det blir ett helt nytt kapitel, konstaterar han med ett leende.
En utmaning som Markku ser framöver är hur de ska locka tillbaka publiken till folkparken.
Markku växte upp i Dalarna. Han jobbade först som metallarbetare, kock, entrévärd och personlig assistent. Han kände att han ville jobba med barn och ungdomar, och ur den önskan föddes en tanke på att utbilda sig till lärare.
Valet föll på en utbildning till trä- och metallslöjdslärare i Linköping. Till skillnad från många av sina kurskamrater, sökte han inte in på utbildningen på grund av ett intresse för ämnet, utan för elevernas skull. Hans pappa var finsnickare, men Markku var aldrig road av att snickra under uppväxten.
Så småningom fick han jobb som slöjdlärare på dåvarande Åbyskolan i Gamleby. Efter många år där, tog han en paus från läraryrket och jobbade ett och ett halvt år på ett boende för ensamkommande flyktingar.
Markku är redan hemmastadd i lokalerna. Bakom honom ses den stora salen i Skyttepaviljongen.
Det var inte självklart för honom att gå tillbaka till lärarjobbet, men så fick han en tjänst i Valdemarsviks kommun. Under två år åkte han runt mellan tre olika skolor och undervisade barn i årskurs 2–6.
När Överumsskolan sedan hörde av sig och frågade om han var intresserad av att "komma hem", svarade han ja. Nu delar han sin tid mellan Loftahammar, Överum och Edsbruk, där han har slöjd och teknik med elever i årskurs 3–6.
Han försöker uppmuntra eleverna att våga prova mer, när de gör något i slöjden:
– Man måste våga spänna bågen, och riskera att misslyckas. Det är så man lär sig.