Vi träffas på ett fik i Vimmerby en frisk höstdag i oktober. Annika Stagård berättar att hon arbetar som klasslärare för en femma i Storebro.
– Jag har följt klassen från fyran och det är ett fantastiskt arbete, säger hon.
Det var för några år sedan som Vimmerby kommun sökte musiklärare till Vimarskolan. Annika Stagård, som då bodde i Blackstad, tänkte att hon kunde chansa och söka. Hon är inte utbildad lärare, men musiken har haft en stor plats i hennes liv. Jobbet blev hennes med halva tjänsten som musiklärare och den andra halvan som lärare för nyanlända.
– Jag fick sedan en del av min tjänst som musiklärare på den skola jag är nu och ombads då att söka den här tjänsten som klasslärare. Det ångrar jag inte en sekund. Eleverna i klassen är världens finaste. Arbetet är så givande och jag får bra feedback från eleverna och min chef.
Annika berättar att hon alltid gör saker och ting fullt ut, till hundra procent. Som klasslärare har hon satt sig in i läroplanen, vilka mål som eleverna ska nå och planerar hur vägen dit ska se ut.
– Men jag, precis som många andra lärare, tampas med utmaningar som att anpassa lärandet till individnivå.
Ett år framåt är hennes jobb säkrat. Eftersom Annika inte är behörig lärare kommer tjänsten att utlysas på nytt.
– Är det någon med lärarbehörighet som söker går jobbet till den personen.
Annika trivs väldigt bra och har undersökt möjligheten att utbilda sig. Vägen dit är dock lång. Att lägga ner tid på att komplettera gymnasiebetyg och sedan läsa lärarutbildning i flera år tvekar Annika inför.
– Det vore bra om mina tidigare erfarenheter kunde räknas in. Det känns nästan oöverstigligt annars. Sedan skulle jag vilja ha någon slags trygghet inför framtiden, veta att jag har det här jobbet att komma till.
Det är här Annika är nu. Hon börjar också känna lust igen till den egna musiken. Något som dämpades när hon arbetade som musiklärare.
– Ja, jag har några engagemang framöver. Det är med sång som underhållning på organisationer och företag.
För två år sedan flyttade Annika ihop med sin nuvarande sambo i Hultsfred. Bakom sig hade hon en skilsmässa och en kaférörelse i Gamleby.
– Efter uppbrottet med min man köpte jag ett hus i Blackstad. Där planerade jag att bo resten av mitt liv, ensam. Det var dags att ta hand om mig själv, tyckte jag.
Men livet tog en annan vändning.
– Ja, jag hade träffat Fredrik i samband med mitt politiska engagemang i Centern. Men det tog lång tid innan vi bestämde oss för att flytta ihop eftersom jag hade känt ett stort behov av att bara vara jag. Nu är jag enormt tacksam över att jag tog steget.
Om att driva Stagårds café och hembageri i Gamleby säger Annika att det var roligt, men efter en tid fick hon problem med lungorna i och med mjöldammet.
– Sedan var det slitsamt med alltför många arbetstimmar helt enkelt.
Barnen i Gamleby kände även Annika i en helt annan roll än som bagare. Den som trollmor på Garpedansberget.
– Det var en slags teater med sång och berättelse på en vandring upp för berget. Sådant skulle jag gärna vilja göra mer av.
Annika såg också till att trakten fick tillfälle att gunga till välkända schlagerlåtar. Hon genomförde allsång i folkparken och julen 2012 kom Jan Johansen, mellovinnare 1995, på besök.
– Det fattades en julkonsert i Gamleby. Jag ringde upp Jan Johansen och han ville gärna komma ner och göra konsert. Det var riktigt kul, inte så lyckat ekonomiskt, men otroligt häftigt.
Annika säger att hon har landat i sig själv och är både trygg och stabil. Men så har det inte alltid varit. Hon växte upp i Bollnäs och blev gravid som 17-åring.
– Det var en svår tid. Några år efter min sons födelse hamnade jag i ett väldigt destruktivt förhållande.
Till slut var ett skyddat boende enda lösningen. Isoleringen, matleveranser och låg självkänsla ledde till en kraftig övervikt.
– Till slut insåg jag att jag var tvungen att ta mig ur. Jag höll på att inte överleva. Min son hade ingen mamma.
Första steget var en magoperation parallellt med samtalsterapi.
– Det var då det vände, år 2004. Det är egentligen otroligt att jag sitter här i dag, har ett jobb jag trivs med, sjunger och är ute och pratar inför folk.
Annika har komponerat ett föredrag med sång och berättande om sin livsresa.
– Jag har inte lösningen, men jag hoppas att kunna inge hopp och inspiration, säger hon.