Nya chefläkaren Martina Sinai säger att det är i det sociala livet hon trivs allra bäst. Och det märks, huset i Västervik verkar vara en liten samlingsplats för barnen och deras kompisar.
Hon verkar verkligen gilla sitt jobb, läkare har hon velat bli sedan barnsben. Men egentligen är det nog i skogen hon trivs bäst, livet är som bekant mer än bara jobb. Och det är i skogen och i sociala sammanhang som Martina Sinai verkar frodas.
Vi sitter i hennes kök. Det är fredag, Martina har kommit hem från jobbet för bara ett tag sedan, barnen och deras kompisar har börjat trilla in genom dörren, de som inte redan var hemma.
Man kan tänka sig att det ska vara lite svårt att hålla fokus på själva intervjun med bus och småstoj runt omkring sig, vi får snart sällskap vid bordet av två åttaåringar som fixat pannkakor själva, och äter med god aptit under intervjun. Sedan blir det "laserlek" i köket bredvid. Hemtrevligt är bara förnamnet.
Martina är van, fyra barn bor här, och idag är det ett par kompisar till dem på besök med. Fullt hus med andra ord.
Hon växte upp i Oskarshamn. Redan i lågstadiet hade hon bestämt sig för att bli läkare.
– Då var det väl en tanke om att hjälpa folk, lite att rädda världen, som man tänker när man är åtta år, resonerar hon.
Det är en tanke som inte helt försvunnit, det där med att göra skillnad. Än så länge inte blivit några resor med Läkare utan gränser. Men det finns med i planen framåt.
– Det får bli senare, när barnen vuxit upp och klarar sig själva. Men då kanske jag inte har den önskan längre, vi får se, man måste ta det lite som det kommer.
Men nu tillbaka.
Att ställa upp ideellt ligger Martina Sinai varmt om hjärtat, hon är ledare både inom orientering och scouterna.
Hon läste natur på gymnasiet men betygen räckte inte riktigt. Det tog henne ut i världen i 19-årsåldern.
– Jag jobbade som au pair i Tyskland i ett år. Det var delvis för att kunna tenta upp tyskabetygen. Man lär så otroligt fort när man jobbar med barn på ett annat språk. Om man säger till dem att det inte får göra en sak så svarar de: "så där heter det inte", för att komma undan. Då lär man sig fort!
– Men efter det kände jag att jag började tappa engelskan, så då åkte jag till Skottland och var au pair där istället, i ett halvår.
Efter Komvux kom hon så till slut in på läkarprogrammet i Stockholm, det som varit målet så länge.
– Och då blev det lite antiklimax. Det hade varit mitt mål under så lång tid, och nu var jag framme. Det blev lite tomt. Men det var en känsla som gick över.
Martina Sinai tillträdde nyligen en tjänst som chefläkare på Västerviks sjukhus.
Så blev det "rekordlång" AT-utbildning i Västervik.
– Det var staden som lockade, miljön här. Jag hann få två barn under utbildningen, så jag tror jag har rekordet i lång AT.
Mycket tid på båda de öppna förskolorna som fanns då blev det.
– Jag har kvar många av de kompisarna jag träffade där fortfarande. Att ha barn är verkligen ett bra sätt att lära känna andra människor på.
Där har vi det igen, människor och barn, det verkar gå som en röd tråd?
– Jag gillar sociala sammanhang. Jag är med i två bokklubbar och har en träningsgrupp. Utan den skulle det inte bli så mycket träning, det är en social grej.
Hur hinner du?
– Man hinner allt som är roligt, eller hur?
Martina Sinai bestämde sig tidigt för att bli läkare. Vägen dit var dock allt annat än spikrak.
Engagemang i både scoutkår och orienteringsklubben är en familjegrej. Barnen är med, både på träningar och på tävlingar. Och så får hon vara utomhus.
– Det är klart man inte alltid är jätteladdad när det regnar och är åtta grader ute. Men när jag kommer tillbaka är jag alltid glad, det ger så mycket att vara i naturen och med andra.
Det ideella engagemanget menar hon är viktigt, för hela Sverige faktiskt.
– Det är inte så många andra ställen det finns på. Tänk att så många barn kan få ett sammanhang, utan att det kostar så värst mycket pengar. Jag tycker det är enormt viktigt och något vi måste ha. Men för att lyckas med det måste vi se till att de som engagerar sig får något tillbaka, att de känner att de får uppskattning för allt de gör.
Martina Sinai bestämde sig tidigt för att bli läkare. Vägen dit var dock allt annat än spikrak. Nu är hon ny chefläkare vid Västerviks sjukhus.