Krister Segergren gillar att vara ute i naturen. Här med hustrun Anna.
Som många andra har Krister Segergren umgåtts med tanken på att kunna ge ut en bok. Men i hans fall blir drömmen verklighet. I slutet av maj är det meningen att hans debutbok ”Den tomma cirkeln” ska släppas i omkring tusen exemplar, till att börja med. Det är nämligen förstapris i Lassbo Förlags årliga manustävling.
Han fick nyligen veta att han och ytterligare en manusförfattare var kvar i sållningen och på luciadagen blev det officiellt att han tagit hem segern.
– Att få chansen att bli utgiven, utan att det kostar en massa pengar, och dessutom få proffshjälp hela vägen med omslag, baksida, redigering, marknadsföring – det är klart att det här är jättekul. Jag ska träffa en lektör på förlaget nu i januari, så ska vi sätta igång och slipa på texten. Jag är öppen för att det finns förbättringspotential och det är bara bra att få hjälp av de som kan sin sak, säger Krister och tar på sig broddar för att ge sig ut på isig kvällspromenad medan vi pratar i telefon.
Processen satte igång i Kristers huvud redan för 20-25 år sedan. De senaste åren har skrivandet tagit fart mera på allvar, åtminstone periodvis. Han skriver också regelbundet krönikor för Norrbottens-Kuriren.
– Jag har aldrig skrivit dagbok, men för fem-sex år sedan började jag skriva ner upplevelser och möten och kände att jag ville skriva en mer seriös text som kanske kunde beröra och inspirera andra, inte bara vara något för mig och min son – även om det också skulle vara kul.
Vad är det för typ av manus?
– Det är nästintill en helt självbiografisk text, ingen fiction, men jag tycker självbiografi låter lite pretentiöst, som om man vore en Tage Erlander. En person som läst mitt manus sa ”det här är en generationsroman” och det låter lite roligare, jag visste inte ens att det ordet fanns.
Krister Segergren har bott i Indien och åker regelbundet på längre resor till landet han älskar. Här en bild från 2019.
Enligt förlagets motivering är ”Den tomma cirkeln” en berättelse ”om inre sökande, efter ursprung och efter djupet i vår egen existens. Men också om medvetandets gåta. Fadern bildar en ram där upplevelser och tankar blandas och knyts ihop till en väv av minnen och människoöden i ett lyriskt språk som kan intressera och inspirera många läsare”.
– Min pappa finns med hela tiden, även om det inte handlar bara om honom, utan snarare om mitt eget sökande i världen och vad ens ursprung är, om biologiska föräldrar och fosterföräldrar och öden som kommer in i dramat via släkten. I mitt fall bottnar det i att jag lämnades bort vid födseln och adopterades när jag var några år. Från början hade jag ett kortare manus, med mera släktfokus, men det har vidgats till ett större manus i och med alla människor som kommit i min väg, exempelvis när jag bott i Indien i tio år. Under resans gång har texten kommit att handla om ett mer djupt sökande efter vad som är meningen med livet och vad jag själv är.
Om det kan bli fler böcker framöver kan han inte svara på. Inte nu.
– Det är rolig process, men det tar tid att få ihop något som man själv är nöjd med och som förhoppningsvis kan glädja andra. Man petar, läser om, petar igen. Det är inget planerat, men å andra sidan har jag skalat bort så mycket råmaterial att jag har stoff till uppföljare eller noveller. Vi får se vad det blir.