Båda har jobbat som barnskötare i Gamleby under i stort sett hela sina yrkesverksamma liv. De har sett arbetet förändras, mycket till det bättre, berättar de.
– Framför allt på hur man ser på barnen, säger Gun-Britt.
– Vi började jobba 1978. Då hjälpte vi de små med allting och frågade inte vad de ville ha.
– Skulle man gå ut klädde man på dem. Nu vet man att barn behöver träna sin finmotorik genom att försöka själva, säger Ann-Britt.
Själva kommer de från en stor barnaskara. De är yngst av sju syskon och när de var unga hade deras äldsta syster redan flyttat hemifrån och bildat familj.
De tror att det kanske väcktes ett intresse för att arbeta med barn där, när de var barnvakt åt systers barn.
Redan som 16-åringar flyttade tvillingparet till Gamleby för att läsa hemteknisk kurs. Den krävdes för att komma in på barnskötarutbildningen, som båda systrarna bestämt sig att satsa på.
Även här följdes de åt.
– Det var en trygghet när man skulle åka iväg. Det var ett stort steg och det fanns inga förbindelser hemifrån Ukna till Gamleby så det var bara att flytta, säger Gun-Britt.
Och även om de har haft mycket glädje och trygghet av varandra råder de numera tvillingföräldrar de kommer i kontakt med att dela på sina tvillingar om det går.
– För att de ska få skapa sig en egen identitet, säger Ann-Britt.
– Vi klumpades alltid ihop till en person och många kallade oss bara för tvillingarna. Vi fick till och med exakt samma betyg i högstadiet, trots att vi var olika duktiga i vissa ämnen. Vi vet inte om det berodde på att de inte såg skillnad på oss, eller inte ville såra någon.
De berättar att de till och med klädde sig likadant upp till 20-årsåldern, för det var så de var vana att ha det.
Men numera har de hittat sin egen identitet, och stil.
– Vi klipper oss visserligen hos samma frisör, men vi ser alltid till att det blir olika frisyrer, skrattar Gun-Britt.
Ann-Britt berättar att när hon började på Linnéan i Gamleby så var Gun-Britt redan där och då ropade barnen: "Titta, det kommer en Gun-Britt till!".
Båda har trivts bra med arbetet på förskolan och de tror att det framförallt är kamratskapet hos personalen som gjort arbetet roligt.
– Vi har jobbat med så bra kollegor och alltid känt oss behövda och respekterade, säger Gun-Britt.
– Och om vi i personalen trivs, då trivs barnen.
– Sedan är det också de stunderna då man sitter med något barn och har diskussioner och får ta del av deras tankar, det kommer jag att sakna, säger Ann-Britt.
Något de också saknar i dag, där varje steg ska kontrolleras och dokumenteras, är att bara kunna dra iväg med barnen på en spontan utflykt.
– Vi åkte till blåbärsskogen, eller tog tåget in till Västervik. Sådant förekommer inte idag, säger Ann-Britt.
De minns på somrarna när alla gick ner till Hammarsbadet för att vara där hela dagen.
– Så ordnade någon så att det kom en bil med mat i kantiner och vi åt nere på stranden, säger Ann-Britt.
Det är med ett visst vemod de nu lämnar jobbet, ett år i förtid, men de berättar att de båda känner att det är dags och att det finns mer de vill hinna med i livet. Framför allt nämns barnbarnen. Men också inredning, loppis och trädgårdsskötsel, intressen som de båda delar.
– Och vi tycker om att sy, det har vi alltid gjort, säger Gun-Britt.
– När vi var unga sydde vi våra egna kläder när vi var ute och dansade. Det kanske vi skulle börja med igen, gå ut och dansa alltså, skrattar Ann-Britt.