Numera är de bosatta i Gunnebo, där de fortsätter att utforska språket och nu arbetar med att väcka upp intresset för esperantos efterföljare ido.
Det var just tack vare språkintresset som paret från början träffade varandra. Kjell hade åkt till Bulgarien för en internationell esperantoträff.
Asya är född och uppvuxen i Sofia och tredje generationens esperanto-talare, så kallade esperantister.
– Min morfar lärde sig esperanto vid tiden för andra världskriget. Han lärde min mamma, som lärde min bror och mig. Nu pratar hela familjen esperanto.
Esperanto är ett konstgjort språk som skapades av den polsk-rysk-judiske läkaren Ludwik Lazar Zamenhof på 1800-talet. Hans mål var att skapa ett språk som var lätt att lära sig, vilket språk man än talar från början. Grammatiken är förenklad och grunden är ord lånade från till exempel latin och påminner en del om spanska eller italienska när det talas.
När världens esperanto-talare samlades i Bulgarien var förstås Asya där. Så var även Kjell.
– Vi träffades på mötet och det sa bara klick, berättar Asya.
Att presentera Kjell för familjen var också lätt.
– Han blev varmt mottagen och alla kunde prata med varandra med en gång eftersom alla talar esperanto.
För Kjells del upptäckte han esperanto genom ett radioprogram för ungefär 35 år sedan. Det väckte intresset och han kontaktade en lokal förening för att gå en kurs.
– Och sedan har jag fortsatt att studera och faktiskt varit medförfattare till läroböcker i esperanto, säger han.
Att hon redan talade esperanto var en stor hjälp för Asya när hon bestämde sig för att flytta till Sverige och Kjell, berättar hon. Men sedan hon kom hit för omkring sju år sedan har de valt att främst prata svenska hemma.
– Det är för att det skulle gå snabbare för mig att lära mig språket. Men jag pratar i telefon med min familj i Bulgarien nästan varje dag och då pratar vi esperanto, så att alla kan vara med och prata, säger Asya.
När Asya och Kjell för några år sedan upptäckte ido tyckte de att det var en ny och rolig utmaning att ta sig an tillsammas.
Kjell förklarar att ido är en vidareutveckling och förbättring av esperanto.
– Ido hade under en tid större spridning än esperanto och det fanns flera klubbar här i Sverige, säger han.
Men när han började forska om ido hittade han endast en person i landet som fortfarande talade språket. I Luleå. Så han åkte dit för att få möjlighet att prata med henne och göra vidare efterforskningar.
Sedan dess har Kjell och Asya arbetat på att bygga upp ett nytt nätverk för ido i Sverige, och har kontakt med ido-talare från hela världen.
Just nu är de fem här i landet, alla bosatta med stor geografisk spridning, så de flesta träffarna sker via webben. Något som också passar bra så här i coronatider.
En gång i veckan brukar de mötas för att prata och lära av varandra.
– Vi skulle också ha anordnat en internationell ido-konferens i Göteborg förra året, men den fick vi skjuta på och hoppas kunna hålla den i september i år i stället, säger Kjell.
Vad är det som lockar med att lära sig ett språk som esperanto eller ido?
– För mig handlar det om att kunna kommunicera med andra, det är det viktiga. Tack vare esperanto och ido har jag fått många vänner i hela världen, säger Asya.
– Det visar också att man kan lära sig nya saker hela livet.