Johan cyklar och går varje dag. "Jag motionerar så mycket jag orkar, beroende på vad min kropp tillåter och mitt hjärta säger". Nu har han dessutom varit alkoholfri i tre år.
Johan föddes i Västervik, men flyttade som liten med sin mamma till Västerås när föräldrarna skildes. Efter ytterligare några år flyttade de till Skutskär i Norrland, där hans mamma och hennes nya man startade en restaurang. Han hjälpte ofta till i restaurangen och ett intresse väcktes till liv.
Efter grundskolan började Johan att jobba i Gävle och flyttade sedan till Stockholm där han arbetade inom restaurangbranschen som kock, kypare, diskare och bartender.
Han träffade en kvinna och de fick barn. Det var när de väntade det andra barnet som de valde att flytta hem till Västervik år 2002.
– Jag kom in i restaurangbranschen igen 2010 och jobbade då på hotell- och restaurangskolan i Västervik och på gamla Briggen i fem år.
Johan tror att det var stressen i restaurangbranschen som påverkade hans hjärta negativt under åren.
– Jag drack mycket alkohol och rökte under många år, trots min diabetes, säger han.
Han upplevde det också svårt att sköta sin diabetes under åren då han var som mest aktiv inom restaurangbranschen.
– Jag tog inga raster och åt inte bra så det var en kombination av dåligt leverne och diabetes som låg till grund för infarkten.
Redan vid 35 års ålder började hjärtat att krångla.
– Jag fick problem med förmaksflimmer. Jag kände plötsligt hur mitt hjärta började rusa och jag blev svimfärdig. Det kändes som att jag skulle dö.
Samma sak hände flera gånger och han fick åka till Linköping för att göra en ablation 2012. Det är en behandlingsmetod mot olika typer av hjärtklappning. Under ingreppet blockeras de elektriska signalerna som orsakar besvären.
Här gör undersköterskan Beatrice Nilsson en EKG-registrering på Johan.
Den 24 juli 2019 skulle hans liv sättas på prov på riktigt.
– Jag satt hemma på förmiddagen, jag hade ingen smärta, kände ingenting av de ”vanliga” symtomen på hjärtinfarkt. Det kändes bara lite konstigt i bröstet och jag trodde att det berodde på mitt förmaksflimmer.
Johan ringde till sin hälsocentral runt klockan tio på förmiddagen. Klockan ett fick han komma dit och göra ett EKG.
– När jag kom in kopplade en sköterska upp mig, sedan drog hon iväg utan att säga något.
Snart kom Johans läkare in i rummet och frågade hur Johan mådde.
– Jag tyckte väl att det var rätt lugnt men då sa läkaren att jag hade en pågående hjärtinfarkt.
Johan kördes direkt till akuten.
– Där stod läkare och personal och väntade på mig. När jag kom in så kopplade de upp mig på ett EKG och gav mig olika mediciner intravenöst och sedan tog det inte lång tid innan de körde mig med ambulans akut till Kalmar.
När Johan kom dit så stod redan ett team och väntade på att köra in honom på operation.
– De gjorde en ballongsprängning och sedan satte de in en stent, ett slags nät som håller blodkärlet öppet.
Efter det mådde Johan bättre men han kände sig aldrig rädd.
– Nej, jag kände inget speciellt. Jag har svårt att förklara varför jag inte var rädd men jag hade inte tanken att nu är det kört.
Johan Svensson behöver gå på återkommande undersökningar av sitt hjärta.
Johan hade tur som överlevde sin hjärtinfarkt då den var kraftig. Han slutade efter det att arbeta inom restaurangbranschen.
– Mycket är ju upp till var och en hur man lever efter en sån här upplevelse. Man kan styra med att äta rätt och träna.
Efter infarkten fick han delta i "hjärtgruppen" på Västerviks sjukhus.
– Där fick man lära sig exakt vad man ska äta. Jag äter mer kyckling och fisk nu. Jag cyklar och går varje dag och motionerar så mycket jag orkar beroende på vad min kropp tillåter.
Johan har fortsatt problem med förmaksflimmer, får ofta yrsel och svimmar och han berättar folk ofta frågar hur han kan vara så positiv.
– Jag har den inställningen att det alltid finns någon annan som har det värre. Jag försöker njuta av livet men ibland känner jag att detta är för jobbigt, att man inte orkar längre men jag älskar att lyssna på musik. Då mår jag bättre.
Vill du ge några tips till andra i samma situation?
– Att tänka på att stressa mindre, både i privatlivet och i jobbet. Det är ingen som tackar dig när du går in i väggen eller får en hjärtinfarkt.
Johan har en Subkutan-ICD inopererad, det är en hjärtstartare som ger honom en stöt om hjärtat stannar. Batteriet under armen är till Johans hjärtstartare och det håller i tio år.