När jag träffar Mikael Rydholm har han just lotsat gymnasieettor runt Gränsöleden för sista gången. Han började som lärare i Västerviks kommun för ganska exakt 40 år sedan och har arbetat som idrottslärare på Västerviks gymnasium sedan 1990. Mikael Rydholm, eller ”Micke”, som han kallas, har fyllt 65 år och det är bara några få lektioner kvar innan sommarlovet. Till hösten återvänder han inte till skolans värld.
– Pension är jag inte så förtjust i. Det låter så gammalt. Men en bekant sa till mig: ”Oroa dig inte, ordet pension är hemskt, men allt annat är toppen”.
Även om det är ett faktum att han går i pension vill Micke hellre se det som att han byter jobb.
– Jag kommer att hjälpa till i min sons dykarfirma. När han är ute på dykningar, till exempel en pir som ska undersökas, behövs det bevakning från land. Det blir min uppgift.
Det lär heller inte råda brist på andra aktiviteter. Intressena är många och de flesta handlar om sport eller friluftsliv. Segling, windsurfing, fiske, tennis, skidåkning, fotboll, volleyboll, dans. Listan kan göras hur lång som helst.
– Men det jag tycker är allra roligast är nog skidåkning. Eller är det fotbollen? Jag har opererat mitt knä och är lite begränsad i skidåkningen. Läkaren säger att jag bara får åka i pudersnö.
Som inbiten skidåkare är pudersnö kanske inte så pjåkigt ändå.
När Micke ser tillbaka på ämnet idrott och hälsa konstaterar han att det blivit färre timmar och mer teori i takt med nya läroplaner.
– Dessutom har vi inte längre samma möjlighet att utforma egna kurser i individuellt val. Vi hade en riktigt fin friluftskurs på fem dagar då vi paddlade och sov över i skärgården. En kurs som gav många elever mersmak.
En fråga som Micke och hans kollegor stöter och blöter är hur de ska få alla elever att vilja delta i idrotten.
– I dag ingår skrivuppgifter, men vi tycker nog att det vore bra att lägga mer tid på rörelse. Det är så härligt att se när vi lyckas väcka ett intresse eller rörelseglädje hos eleverna. Dans är faktiskt extra kul och bara de kommer igång har de flesta elever stor behållning av vals, bugg eller gammeldans.
Micke var 16 år när han och familjen flyttade till Gamleby från Åtvidaberg.
– Det var ett ganska stort steg. Åtvidaberg var en metropol för en idrottsintresserad kille som jag. Förutom fotbollen var det golf, simning och basket. Redan då var dock skidåkningen det största. Men Gamleby var inte så dumt. Där fanns tennis, segling och fotboll såklart.
Efter gymnasiet lockade styrkeprov. Både fysiskt och mentalt. Micke ryckte in i lumpen som kustjägare.
– Det var lärorikt, att lära sig ta i det där lilla extra när det behövs. Fast när jag muckade tyckte jag att det var ett bortkastat år. Det var först senare som jag hade lite nytta av det. Det var även intressant att se olika ledare, allt från riktiga ”typer” till fantastiska.
Efter muck fanns äventyrslusten kvar och det var då basker nummer två kom in i bilden. Micke sökte FN-tjänst på Cypern men fick erbjudande om ett halvår i Mellanöstern.
– Vi låg i en buffertzon i Sinaiöknen vid Suezkanalen. Lägret var spartanskt och kallt på nätterna. Jag fick uppleva stora delar av Mellanöstern. Israel, Jerusalem, Beirut, Damaskus och dyka i Eilat. Det var otroligt spännande.
Väl hemma i Sverige utbildade sig Micke till idrottslärare på GHI, Gymnastik- och idrottshögskolan, i Stockholm. Efter många år i skolans värld stundar nu nya äventyr för den idrotts- och friluftsälskande läraren.