Har du alltid haft en tro?

– När jag var liten var jag ett barn som tyckte om att titta på stjärnorna och tänka att det finns något större så det har jag alltid känt, säger han.

Patrik Hellberg var 21 år när han började studera till präst i Linköping. I dag är han 33 år och jobbar på Ludvigsborgsskolan tillsammans med sin kollega Malin Melander som är församlingspedagog och med skolans socialpedagog Albina Imsirovic. 

Vi pratar mycket om det här med hur man är en god människa, en bra vän, respekt, hur man ska vara mot varandra, normkritik och frågor som eleverna har.

Patrik upplever att ungdomarna är i stort behov av att få ventilera större frågor. 

– De vill prata om kränkningar på sociala medier och i vardagen, säger Patrik.

Tanken var att han skulle starta upp möten på gymnasiet också och prata i klasserna men de fick sättas på paus i och med pandemin.

Tror du pandemin gjort att människor tvivlar i sin tro? 

– Ja det tror jag absolut men jag tänker också att det är många som blivit mer nyfikna. Vi träffar många nu som vi annars inte sett mycket i kyrkan. Vi har haft "Stilla stunder" på tisdagar, då är det musik och man får komma in och läsa en bok, måla eller lägga sig under en filt. Där har det kommit många som vi aldrig sett tidigare. Nu har vi inte haft det i vår dock. 

Kyrkan har även digitala förinspelade andakter "Under valven", där det varit mellan 600 och 700 visningar i snitt och flera har varit uppe i 1 400 visningar per andakt. Så många kommer aldrig till gudstjänsterna, berättar Patrik.

– Det finns nog en andlig längtan eller nyfikenhet tror jag. Man behöver något större liv på något sett, en gemenskap är det kanske. Vi tror att vi är väldigt sekulariserade i Sverige men det finns nog mycket längtan där ute också. Sen behöver ju inte det vara efter kyrkan, den kan ju vara väldigt stel och fast i sitt tänk också.

Hur ser du på pandemin ur ditt perspektiv?

– Jag tänker att det väl hör till det livet vi har och lever, att det kommer virus och pandemier i tider. Jag tror ju inte på någon Gud som skulle straffa oss och skicka virus. Jag har mött en del som tänker så och så får man ju så klart tänka men det är inte min Gudsbild. 

Patrik jobbar mycket med konfirmander och även den undervisningen har fått övergå till distans men Patrik och hans kollegor gör det bästa av situationen.  

– Vi jobbar åtta personer i konfirmationsteamet och vi är många unga ledare som bidrar tillsammans. Vi har skickat fikapåsar och träffas digitalt där vi leker och lär känna varandra. 

Han berättar att de har jobbat mycket med normkritik med konfirmanderna och att de då har haft personer som känt att de inte får plats i kyrkan för att de hör hemma i hbtq-paraplyet.

– Då har ju vi prideflaggan som hänger i Prostgårdens trädgård vid S:ta Gertruds kyrka. Den gör att människor ser att alla är välkomna. Vi tror ibland att vi är så bra på att kommunicera det, att vi vill inkludera alla och ha mångfald, men då behövs ju prideflaggan för att visa.

Patrik berättar att hela pastoratet ska regnbågsnycklas.

– Det är en hbtq-märkning som Svenska kyrkan har. Då ska hela vårt pastorat gå en utbildning i höst där man under ett år jobbar med normkritik och för att vi strävar efter att vara en inkluderande församling, säger Patrik.