I snart fem Är har hon varit rektor för högstadiet pÄ Astrid Lindgrens skola i Vimmerby.
â Sjuan, Ă„ttan och nian Ă€r nog de vĂ€rsta skolĂ„ren, kanske de vĂ€rsta Ă„ren i ens liv. Man brottas med sig sjĂ€lv, slĂ„r sig fri frĂ„n mamma, pappa och alla andra för att bli en egen person. Samtidigt stĂ€ller skolan extra höga krav och du mĂ„ste vara dĂ€r. Bara det gör ju revolt i kroppen. Men jag Ă€lskar att jobba med tonĂ„ringar, sĂ€ger Josephine Svensson.
Vi möts i ett av skolans personalrum pÄ pÄsklovet. En rektor har inga lov. Bara vanlig semester.
â Som rektor brottas man mest med de elever som har utmaningar, socialt eller kunskapsmĂ€ssigt. Det hĂ€rligaste som finns Ă€r nĂ€r man ser en positiv förĂ€ndring, det vĂ€rmer in i sjĂ€len.
Rektor har fortfarande en hög dignitet.
â SĂ„ ska det nog vara. Att rektor Ă€r med vid ett möte med vĂ„rdnadshavare och elever markerar att det Ă€r en instans högre och mer viktigt. Det Ă€r Ă€ven viktigt för mig att vara med. Insatser och Ă„tgĂ€rder Ă€r en resursfrĂ„ga och dĂ„ Ă€r helhetsinsynen vĂ€sentlig.
Att fÄ pengarna att rÀcka Àr en av rektorns utmaningar.
â Man har den budget man har; för personal, material, inventarier. Det enda vi inte ansvarar för Ă€r hyran som ligger pĂ„ förvaltningen, men rektor ansvarar för innehĂ„llet i fastigheten, ventilation, arbetsmiljön.... SĂ„ man lĂ€r sig om mycket.
â Men mitt huvuduppdrag Ă€r att vara en pedagogisk ledare.
Vad Àr skolans största utmaning?
â Det finns mĂ„nga. Skolan Ă€r sĂ„ central i samhĂ€llet. Det gör att mĂ„nga kĂ€nner en rĂ€tt att tycka mycket, det kan vara vĂ„rdnadshavare, politiken eller media. Det Ă€r pĂ„ bĂ„de gott och ont, men nĂ€r det tar för mycket tid blir det mest ont. MĂ€nniskor som jobbar i skolan har lĂ„ng utbildning och en yrkesprofession och vi styrs av en lagstiftning och en lĂ€roplan. Sen kan man tycka en del om den, men den ska följas sĂ„ lĂ€nge den gĂ€ller.
Hur har pandemin pÄverkat skolan?
â JĂ€ttemycket. Jag tycker skolan ska vara öppen sĂ„ lĂ„ngt som möjligt. Distansundervisning pĂ„verkar eleverna vĂ€ldigt mycket kunskapsmĂ€ssigt och psykiskt. NĂ€r man Ă€r 13 Ă„r behöver man lĂ€rare och andra elever. Jag befarar ett stort kunskapstapp efter det hĂ€r.
Att vara en engagerad rektor tÀr inte bara nÀr man Àr pÄ jobbet.
â Man kan inte vara helt privat nĂ€r man har det hĂ€r jobbet. Viktigast Ă€r nog att man i sig sjĂ€lv kan kĂ€nna nĂ€r man Ă€r privat eller rektor. Det Ă€r lĂ€ttare sagt Ă€n gjort...
Hur gör du?
â Jag brukar tĂ€nka att jag tar av mig en kavaj. Men hĂ€r inne bĂ€r man Ă€ndĂ„ med sig mĂ€nniskor man vill hjĂ€lpa, sĂ€ger hon och klappar sig mot hjĂ€rtat.
â Men hade jag kunnat slĂ€ppa det, hade jag nog inte brunnit sĂ„ för jobbet heller. Det Ă€r en balans man hittar med tiden.
Det var inte givet att Josephine Svensson skulle hamna i skolan.
â Jag var insnöad pĂ„ att jobba med mĂ€nniskor. Det var hĂ€lsa och friskvĂ„rd och eller polis. Jag var sĂ„ mĂ„linriktad pĂ„ vad jag ville och kunde inte vĂ€nta ett Ă„r till jag fyllde 20, som var lĂ€gsta Ă„lder pĂ„ polishögskolan.
Det blev lÀrarstudier pÄ högskolan i Kalmar i 4,5 Är direkt efter gymnasiet
â Jag pendlade och jobbade en del ocksĂ„ pĂ„ kafĂ©, i hemtjĂ€nsten och med stĂ€dning.
Utöver det hann hon ÀndÄ med fotbollen, handbollen och att vara instruktör pÄ TrÀningshuset ocksÄ.
Hur mycket energi har du?
â Jag behöver ha flera saker. Det ger mig energi, och mer energi. Hur nu det gĂ„r ihop sig...
Efter tio Är som lÀrare pÄ högstadiet blev hon rektor i Rumskulla och BrÀnnebro skolor. Precis nÀr nedlÀggningshotet kom.
â Vi hade fĂ€rdiga planer ner pĂ„ detaljnivĂ„, hur all material och andra saker skulle flyttas. Sen blĂ„stes allt av, sĂ€ger hon.
DĂ„ hade hon redan tackat ja till nĂ€sta jobb â rektor pĂ„ AL-skolan och förstĂ„s pĂ„ högstadiet. DĂ€r Ă€r hon fortfarande kvar.
Hur ÄterhÀmtar du dig?
â Egentligen Ă€r jag vĂ€ldigt aktiv pĂ„ fritiden ocksĂ„ Jag Ă€r ungdomsledare i Vimmerby IF sen en herrans massa Ă„r, sĂ„ det blir bĂ„de fysiskt och socialt. Jag gillar att trĂ€na och umgĂ„s med mĂ€nniskor. Det Ă€r viktigt att trĂ€ffa kompisar, slĂ€kt och vĂ€nner och prata om allt mellan himmel och jord. DĂ„ kopplar man bort och tĂ€nker pĂ„ annat. Det ger ocksĂ„ en input. Man lĂ€r av alla mĂ€nniskor, man fĂ„r inte vara för snĂ€v och bara se till den verksamhet man jobbar i. Det Ă€r bra att dra nytta av annat ocksĂ„ att tĂ€nka utanför boxen och inte se saker som antingen svart eller vitt.