En rektor har ett brett ansvar. Det är budgeten som fördelar resurser till både personal, material, elever och arbetsmiljö. "Mitt huvuduppdrag är att vara en pedagogisk ledare" säger Josephine Svensson.
I snart fem år har hon varit rektor för högstadiet på Astrid Lindgrens skola i Vimmerby.
– Sjuan, åttan och nian är nog de värsta skolåren, kanske de värsta åren i ens liv. Man brottas med sig själv, slår sig fri från mamma, pappa och alla andra för att bli en egen person. Samtidigt ställer skolan extra höga krav och du måste vara där. Bara det gör ju revolt i kroppen. Men jag älskar att jobba med tonåringar, säger Josephine Svensson.
Vi möts i ett av skolans personalrum på påsklovet. En rektor har inga lov. Bara vanlig semester.
– Som rektor brottas man mest med de elever som har utmaningar, socialt eller kunskapsmässigt. Det härligaste som finns är när man ser en positiv förändring, det värmer in i själen.
En balans mellan det privata och yrkesrollen är viktig och den hittar man med tiden med hjälp av erfarenhet. "I början vill man så mycket, men man lär sig att använda engagemanget bättre" säger Josephine Svensson, rektor på Astrid Lindgrens skola i Vimmerby.
Rektor har fortfarande en hög dignitet.
– Så ska det nog vara. Att rektor är med vid ett möte med vårdnadshavare och elever markerar att det är en instans högre och mer viktigt. Det är även viktigt för mig att vara med. Insatser och åtgärder är en resursfråga och då är helhetsinsynen väsentlig.
Att få pengarna att räcka är en av rektorns utmaningar.
– Man har den budget man har; för personal, material, inventarier. Det enda vi inte ansvarar för är hyran som ligger på förvaltningen, men rektor ansvarar för innehållet i fastigheten, ventilation, arbetsmiljön.... Så man lär sig om mycket.
– Men mitt huvuduppdrag är att vara en pedagogisk ledare.
Hon visste att hon skulle jobba med människor. Funderade på något inom hälsa och friskvård, tänkte att polis är också ett bra jobb för att hjälpa människor. Men Josephine Svensson blev lärare och rektor.
Vad är skolans största utmaning?
– Det finns många. Skolan är så central i samhället. Det gör att många känner en rätt att tycka mycket, det kan vara vårdnadshavare, politiken eller media. Det är på både gott och ont, men när det tar för mycket tid blir det mest ont. Människor som jobbar i skolan har lång utbildning och en yrkesprofession och vi styrs av en lagstiftning och en läroplan. Sen kan man tycka en del om den, men den ska följas så länge den gäller.
Hur har pandemin påverkat skolan?
– Jättemycket. Jag tycker skolan ska vara öppen så långt som möjligt. Distansundervisning påverkar eleverna väldigt mycket kunskapsmässigt och psykiskt. När man är 13 år behöver man lärare och andra elever. Jag befarar ett stort kunskapstapp efter det här.
Josephine Svensson är mitt i livet och karriären. Hon beskriver sig själv som nästan alltid glad och med en positiv livslust. Hon trivs extra på högstadiet. "Jag älskar att jobba med tonåringar.”
Att vara en engagerad rektor tär inte bara när man är på jobbet.
– Man kan inte vara helt privat när man har det här jobbet. Viktigast är nog att man i sig själv kan känna när man är privat eller rektor. Det är lättare sagt än gjort...
Hur gör du?
– Jag brukar tänka att jag tar av mig en kavaj. Men här inne bär man ändå med sig människor man vill hjälpa, säger hon och klappar sig mot hjärtat.
– Men hade jag kunnat släppa det, hade jag nog inte brunnit så för jobbet heller. Det är en balans man hittar med tiden.
Hon växte upp i Hultsfred, men kärleken förde henne till Vimmerby. Där bor, jobbar och trivs hon sen 20 år tillbaka. "Jag vill gärna bidra till att utveckla Vimmerby så det blir bättre för alla" säger Josephine Svensson.
Det var inte givet att Josephine Svensson skulle hamna i skolan.
– Jag var insnöad på att jobba med människor. Det var hälsa och friskvård och eller polis. Jag var så målinriktad på vad jag ville och kunde inte vänta ett år till jag fyllde 20, som var lägsta ålder på polishögskolan.
Det blev lärarstudier på högskolan i Kalmar i 4,5 år direkt efter gymnasiet
– Jag pendlade och jobbade en del också på kafé, i hemtjänsten och med städning.
Utöver det hann hon ändå med fotbollen, handbollen och att vara instruktör på Träningshuset också.
Hur mycket energi har du?
– Jag behöver ha flera saker. Det ger mig energi, och mer energi. Hur nu det går ihop sig...
Efter tio år som lärare på högstadiet blev hon rektor i Rumskulla och Brännebro skolor. Precis när nedläggningshotet kom.
– Vi hade färdiga planer ner på detaljnivå, hur all material och andra saker skulle flyttas. Sen blåstes allt av, säger hon.
Då hade hon redan tackat ja till nästa jobb – rektor på AL-skolan och förstås på högstadiet. Där är hon fortfarande kvar.
Hur återhämtar du dig?
– Egentligen är jag väldigt aktiv på fritiden också Jag är ungdomsledare i Vimmerby IF sen en herrans massa år, så det blir både fysiskt och socialt. Jag gillar att träna och umgås med människor. Det är viktigt att träffa kompisar, släkt och vänner och prata om allt mellan himmel och jord. Då kopplar man bort och tänker på annat. Det ger också en input. Man lär av alla människor, man får inte vara för snäv och bara se till den verksamhet man jobbar i. Det är bra att dra nytta av annat också att tänka utanför boxen och inte se saker som antingen svart eller vitt.