Så här har huset sett ut en gång i tiden. Med hjälp av gamla bilder har man en ganska bra uppfattning om hur huset har sett ut en gång i tiden.
Målet är att återställa huset i sitt originalskick. Men det är inte helt enkelt, eftersom ingen riktigt kan säga exakt hur gammalt huset är.
– Men det mesta pekar på att det är byggt omkring 1760, säger Maarit Lundwall. Byggstilen med de längsgående takåsarna, långa stockar som bär upp taket talar för den saken. De tvärgående takstolarna började inte användas förrän på 1800-talet.
Den yttre renoveringen av det gamla huset syftar till att det ska återfå sin gamla skönhet. Redan tidigare har taket fått nytt, enkupigt tegel och nu i höstas började det omfattande arbetet med att knacka ner den gamla kalkputsen på väggarna. Ett jobb som tog bra mycket mer tid än man först trodde.
– Det hade ju börjat lossna, stormen Gudrun slet bort stora stycken av putsen, säger Bo Lundwall. Den såg ganska bedrövlig ut.
Men det visade sig ganska snabbt att putsen satt som berget. Ett rutmönster av träribbor på väggarna höll fast putsen.
– Vi räknade ut att det var 100 spikar per kvadratmeter i väggarna, säger Bo Lundwall, så vi fick dra ut 30 000 spikar. Vi köpte de två största hovtängerna som fanns på järnaffären.
Avklätt inpå bara stockarna. Och för att få dit de nya kilsågade bräderna, fick man dra ut cirka 30 000 spikar som höll fast rutmönstret som byggts för att hålla kalkputsen på plats.
Men långt om länge hade man klätt av huset in på bara stockarna. Det är byggt med liggande stockar som visade sig vara i bra skick.
Sedan var det dags för den nya brädklädnaden. Hela huset är inklätt med speciella kilsågade bräder. Precis som det en gång i tiden fanns på huset.
– Förr i tiden var det vanligt, säger Bo Lundwall, då ville man ta vara på hela trädets bredd.
Det blir väldigt breda kilformade plankor. Upp till 60 centimeter i ena änden och smalare i den andra. De moderna liksidiga plankorna kom inte förrän på 1800-talet när man började använda roterande klingor. Det här virket är specialsågat, inköpt från Åttesta såg i Åshammar, där man fortfarande använder sig av en gammal ramsåg för just det här specialsortimentet.
Med hjälp av de båda specialsnickarna Morgan Rinaldo och Fredrik Isaksson har specialvirket kommit på plats, monterat enligt konstens alla regler med gammaldags klippspik. Fram på vårkanten, när vädret tillåter, kommer fasaden att målas med ljusröd Falu rödfärg. Precis som huset en gång varit, färgfragment på en del stockar visar den saken.
– Vi hittade ett par gamla dörrar i uthuset, säger Bo Lundwall, och det visade sig vara pardörrar från 1800-talet och de har vi renoverat och ska sättas på plats.
Det är noga med detaljerna. Bo Lundwall ser till att huset på Hultsfreds gård återfår sin ursprungliga elegans med hjälp av tidsenliga material och tekniker.
På vinden i huset, under en massa skräp, hittades också innerdörrarna som även de kommer att användas tillsammans med ytterdörrarna. En ny dörrkarm finns, och väntar på montering.
– Så nu kan vi äntligen slänga ut 80-talsdörrarna, säger Bo Lundwall. De passar inte in.
Fönstren ska också gås igenom, och målas i linoljefärg. Fönsterbågarna i kulören guldockra som är original på huset.
Till och med skorstenen på huset är omgjord och den lite modernare från 1950-talet togs bort för att ersättas med en ny, murad av gammaldags stora och färgskiftande tegelstenar.
Samtidigt som arbetet gått vidare har Bo och Maarit Lundwall forskat om husets historia i arkiv från både lantmäteriet och krigarkivet, och fått veta väldigt mycket, om än inte allt. De har också fått hjälp av Sven Kask i Vimmerby med forskningen.
Husets tomt är inritad på en karta från 1690, men något hus finns inte utsatt.
En ägarlängd för Hultsfreds gård finns dock upprättad och då kan man spåra ägarna tillbaka till 1820, och sedan kan man följa ägarna fram till i dag.
1925 köpte Bo Lundwalls morfars far, Bryggerichef Ernst Ström, Hultsfreds gård av familjen Hedenberg. Huset styckades ifrån och sedan dess har det varit i familjens ägo. När Bo och Maarit flyttade in 1996 hade huset stått tomt i ett antal år.
– För en tid sedan fick vi besök att Birgit Hedenberg, berättar Bo Lundwall, och hon överlämnade en bunt gamla bilder till oss.
De bilderna har varit till stor hjälp vid renoveringen och återskapade av husets ursprungliga utseende.
– Det är lätt att blir lite nördig när man håller på med sånt här, säger Bo Lundwall, men det är väldigt roligt att hålla på med.
Speciellt som den omfattande, och mycket speciella renoveringen väckt stort intresse. Huset ligger ju precis intill ett populärt gångstråk och det är många som stannar utanför för att låta sig imponeras och beundra huset, som alltmer återtar sin forna glans. Med ett undantag. Någon gång genom tiderna har husets baksida blivit framsida... Och det behåller man.