Det är inte svårt att lägga märke till den levnadsglädje, lekfullhet och ungdomlighet som Bengt besitter. Kanske är det den där ungdomliga busigheten han har som faktiskt hållit honom så ung och frisk. Så har det dock inte alltid varit.

Han visar mig runt i den vackra trädgården, som han delar med hustrun Anita Göthe, innan vi sätter oss till rätta på verandan för att prata inlinesåkning. 

– Jag fick en hjärtattack precis när jag hade fyllt 60 år. Jag hade jobbat som målare på ackord hela livet, det var mycket stress och prestation. 

Han berättar att hustrun Anita undrade hur länge han skulle orka. Efter attacken fick han jobba halvtid men det gick inte lång tid innan han fick sluta helt.

– Läkarna hade sagt att det kan bli psykiskt jobbigt efter en hjärtinfarkt och jag kände belastning. Då gick jag till bygghälsan och sa att jag vill kliva av, jag vill inte vara med längre. Jag började åka inlines efter något halvår hemma och sedan dess har jag mått bra.

Hur kom du på att du skulle åka inlines?

– Vi hade barnbarn som åkte lite inlines och jag tyckte att det såg intressant ut. Jag åkte skridskor som barn. Vi var uppe i Stockholm och då hittade jag ett par inlines för 100 kronor. Men de hade plasthjul och det kändes inte så roligt. Då blev frugan intresserad och köpte sig ett par riktiga i en sportbutik och hon åkte om mig. Då åkte jag tillbaka och frågade om det fanns några som gick fortare än min frus. Då rullade det på och jag körde om henne, säger Bengt och ler brett. 

Bengt berättar att det är den starka frihetskänslan han får varje gång han är ute och åker som gjort att han nu åkt inlines i så många år. Samtidigt måste man ha hjärnan igång och vara skärpt i alla utfarter, säger han. Han åker mycket på gång- och cykelbanor.

– Jag har ramlat några gånger men man lär sig. Jag har ju hjälm, benskydd, armledsskydd och armskydd. Det går fort ibland. En lär sig att en inte kan åka nedför hur mycket som helst, då måste jag "slicea", åka krokigt. Då får det inte vara för trångt.

Bengt vill helst åka ensam för om han åker med någon annan så skärper han sig inte lika mycket. 

– Det hände en olycka när jag var för nyfiken och skulle titta efter någon som gick förbi, då hade jag släppt ögonen från vägbanan och stöp som en oxe. Uppmärksamhet och att ta hänsyn till andra trafikanter är a och o. 

Att åka så mycket inlines har stärkt hans hjärta. Bengt vill nämligen inte bara glida utan kämpar mycket uppåt också, i backar och en bra bit kan det bli. Han åker cirka två till tre gånger varje vecka, minst en mil varje gång. 

– Just att jag får kämpa uppåt gör att jag får lite motion. När jag kommer hem är jag inte trött, jag blir pigg av det. Sen försöker jag att inte köra samma sträcka hela tiden. En mil tar cirka 45 till 50 minuter. Sen stannar man ju och pratar med folk som man känner och det är också trevligt. 

Han är dock fullt medveten om att han inte är purung längre så en viss försiktighet har han vidtagit med åren.

– Det har ju gått 23 år sedan jag startade så jag behöver vara extra försiktig nu. Vissa saker som jag utsatte mig mer för innan håller jag igen på nu. Exempelvis åkte jag baklänges, for omkring och kryssade på alla möjliga vis förr, säger Bengt.

– Du nästan dansade, tillägger hans fru, som satt sig bredvid oss på verandan. Och innan han ger sig av på dagens tur säger hon åt honom att ta det försiktigt.